En manlig sjukgymnast…

Det har varit lite tyst om träning den senaste tiden och bloggen har legat i träda förutom enstaka inlägg. Kanske, bara kanske kan det bli ändring på det snart igen. En av anledningarna till min frånvaro är att jag i och med min träning överbelastade min högra höft. Tack vare fina vänner som mer eller mindre beordrade mig att ta tag i det hela så besökte jag en sjukgymnast förra måndagen.

Jag tänkte inte på om jag bokat med en kvinnlig eller manlig sjukgymnast. Det visade sig vara en manlig. Genast började följande tankar rulla i huvudet. Hur ser trosorna ut som jag har på mig, är benen rakade och hur står det till med bikinilinjen egentligen. Slätrakade ben är kanske inte det som jag prioriterar mest under vinterperioden. Som tur var så var det hyfsad status på alltihop.

Jag fick ta av mig byxorna, hoppa på ett ben, hoppa på det andra, utföra både knäböj och utfall. Efter det så fick jag lägga mig på britsen och sjukgymnasten bände benen åt alla möjliga håll. Som tur var så var han ytterst diskret och tittade ut i luften och inte neråt när han böjde benen. Han konstaterade att jag var stark så det tackar jag Emmas träning för.

Jag fick ta på mig byxorna igen och han kände efter ömma punkter. Vi gick in i träningsrummet och jag fick prova på en övning för att stabilisera mina höfter. Jag skulle trä in min fot i ett gummiband och dra benet enligt klockan 9, 12, 15 och 21. Övningen gick vingligt till så med andra ord helt rätt övning för mig. Första veckan skulle jag utföra 10×3 på varje ben och klockslagshåll.

Hade återbesök i måndags. Denna gången lite bättre förberedd än gång nr ett ;-). Han tryckte på mina ömma punkter och jag fick dessutom prova på akupunktur. Trodde det skulle göra ont men faktum är att det kändes mycket bättre efteråt. I morgon är det dags för akupunkturomgång nr 2, ska bli skönt. Det kan nog bli ordning på höften min också.

Gick förresten på Emmas pass i kväll första gången på länge och det kändes kan jag lova. Jag ska försöka rapportera om det i morgon. Inte varje dag man gör comeback och en hyfsad sådan så det är det är ju definitivt värt att skryta om. 🙂

gummiband

Mitt nya träningsredskap, lätt att klämma fast i en dörr och sedan är det bara att köra. Faktum är att på återbesöket i måndags fick jag order att halvera träningen eftersom jag kände av övningen för mycket efter första veckan.

Vila är överskattat, eller…?

youaresomuchstronger

Såklart körde jag ett Lifestyle by Emma-pass imorse. Veckan blir liksom inte komplett utan det. På dagens pass körde vi HIT (Högintensiv träning).

Vi körde fem övningar rakt av. Första rundan 60 sekunder på varje övning, sedan 50, 40, 30, 20 och 10. Benböj med vikt, svingar, utfall med rotation, armhävningar och till sist burpees.

Armhävningarna gick bra första rundan sedan fick jag göra dem mot väggen. Jag har en känsla av att jag kanske överansträngt mina handleder lite grann så jag får nog bestämma hur jag ska göra med min 100 armhävningsutmaning. Den känns inte riktigt realistisk längre. Det har blivit många armhävningar på kort tid.

Pagmyrskan, jag tror nog ändå att jag gjorde armhävningar för dig med. 😉

Både benböjen och svingarna började jag med 12 kg kettlebell för att efter ett par rundor gå ner till en 8:a istället.

Vi hann med lite tabata på slutet också och körde både jägarvila, triceps, biceps med axelpress och utfall där vi inte direkt stod stilla men ändå gjorde det.

Jag känner mig trött i kroppen och efter morgondagens intervallpass så funderar jag på att ge min kropp sportlov fast utan sport. Kanske inte helt fel att vila ibland, fast det klart jag får väl underhålla mina armhävningar lite grann i alla fall.

Bild överst från ”Lifestyle by Emma” som passar bra eftersom vi pratade om att mycket under ett pass av vad vi orkar har med vår mentala bild att göra. Hur intressant som helst!

11004125_10152703436896593_815424211_n

Löpningens baksidor

För många år sedan så gick jag hos en osteopat. Hon sa att det var nödvändigt för mig att träna för att slippa värk på grund av överrörlighet i mina leder. Jag lyssnade och glömde bort rådet någonstans på vägen. Nu undrar jag om det inte är just min överrörlighet och avsaknad av styrka som sätter käppar i hjulet på mig.

Sedan juli 2014 då jag började springa på allvar (dvs regelbundet) så har jag mer eller mindre drabbas av diverse skador. I början när jag sprang fick jag jämt ont i knäet något jag lärt mig att korrigera delvis eftersom jag ändrat löparstil och inte längre sätter i hälen först (faller dock tillbaka till gamla mönster när jag blir trött).  Jag springer också numera med kompressionsstrumpor eller kompressionsbyxor då jag inte känner mig så stel längre då jag använder dessa. Efter att förra veckan ha varit ute och sprungit två rundor så har jag ont i höften och inte helt oväntat på min högra sida. Jag tror det beror på att jag är mycket svagare på mitt högra ben.

Ett effektivt sätt att kolla hur stark du är på respektive ben är att hoppa enbent upp för en trappa. När du gör detta så får du en viss känsla för vad du egentligen utsätter kroppen för när du är ute och springer. Faktum är att vi landar ju enbart på en fot och inte på två när vi springer. Varje nedslag blir som en stöt genom kroppen. Jag har alltid bara förutsatt att mitt högra ben är det bästa eftersom jag är högerhänt men av någon anledning så är mitt vänsterben bra mycket starkare än högerbenet och det är också på höger sida jag stöter på problem.

Ett annat av mina problem är att jag är urkass på strechning och uppvärmning. Främst för att jag tycker att det är så oerhört tråkigt och jag vill bara kasta mig in i saker. Min man brukar alltid säga att det är bättre att skynda långsamt men när jag ser alla andra löparkompisar som gör framsteg runt omkring mig så blir jag stressad. Jag vill också! När det inte går så känner jag mig gammal och skruttig i kroppen även fast jag paradoxalt nog känner mig jätteung i sinnet.

Inför det nya året har jag investerat i mig själv och skaffat mig en Personlig Tränare. Detta för att jag vill att min träning ska få en skjuts framåt men även för att stärka kroppen för att kunna klara av löpningens påfrestningar nu när jag för en gångs skull faktiskt börjat uppskatta löpning och naturligtvis för att uppfylla mina träningsmål innan den 21 juli som är att:

1. Springa milen, lopp eller hemma.

2. Springa 5 km under 30 min.