Soffpotatisens träningsuppdatering

runkeeper

Känns som om jag har haft många strängar på min lyra när det gäller träning. Från att ha varit en total soffpotatis förra året så har jag nu lyckats hålla igång mer eller mindre regelbundet. Tyvärr har jag lika regelbundet råkat ut för sjukdom eller skador men tack och lov tagit mig igenom det.

arm

Armhävningarna har legat lite på is. Inte för att jag inte kunde. Som mest gjorde jag upp emot en 400 stycken i veckan utdelat på olika dagar. Rekordet ligger på 39 i sträck har jag för mig. Det var handlederna som satte stopp. Jag har fortfarande känningar när jag gör armhävningar så de senaste gångerna hos Emma så har jag inte gjort så många på fötter innan jag använt väggen istället. Förhoppningsvis går det över snart men tills dess så tar jag det lugnt.

Under löpningen detta året så har jag haft problem med höften, men övningar, akupunktur och att jag rent styrkemässigt tagit det lugnare verkar ha hjälpt. Jag har två akupunkturomgångar kvar hos sjukgymnasten kommande vecka men förhoppningsvis blir dessa de sista.

Beslöt mig för att hoppa av RunForLife löpgruppen idag. På grund av höften så jag inte varit med de senaste gångerna och för att inte känna stress på mig själv så bestämde jag mig för att sluta. Ska dock springa vårruset i Malmö med RunForlife den 4 maj och det ska bli jättehärligt. Ser så fram emot det. Det blir mitt första lopp :-).

Idag sprang jag lite över 4 km. Tänkte först springa längre men tänkte att det var dumt att fortsätta och få känningar i höften så jag slutade i tid. Bästa snittiden i år hittills med 6 min 11 sek per kilometer i genomsnitt. Bästa mellantiden på rundan var mellan 3 och 4 km då mellantiden var på 6.04. Jag vill ju så gärna springa 5 km på 30 minuter som är ett av mina mål i år, kanske jag hinner innan vårruset. Vi får se men jag håller tummarna. Sedan är det dags att sträva mot milen. Det har tagit tid men med tanke på hur otränad jag var när jag började så får det ta den tid det tar. Det hela handlar nog bara om tålamod från min sida så kommer jag att nå mina mål förr eller senare.

vitsippa

Härligt att springa ute nu när vitsipporna börjar titta fram. Överallt ser jag vårtecken och jag ser fram emot den spirande våren.

Fokus på löpteknik

run

Jag vaknade upp med världens träningsvärk i vader och i en odefinierbar del av låren. Torsdagens löpteknikpass känns verkligen i benen idag.

Det börjar bli ljusare ute men det är fortfarande mörkt när vi kör kvällspassen ute. Vi sprang som uppvärming och stannade till efter en stund vid en lyktstolpe på en upplyst slinga. Här tränade vi bland annat på olika delar i löpsteget genom att göra överdrivna rörelser som vi i slutet satte ihop till en helhet.

Viktigt att tänka på vid löpning är axlar bak, höft fram, stolt hållning, lätt framåtlutad, alltid sätta i foten under dig aldrig framför och blicken ska fokusera rakt fram.

Varje övning utfördes 3 gånger och var väldigt överdriven för att få in den rätta känslan. Första övningen var att göra oss långa. Vi sprang i olika grupper från vår lyktstolpe till nästa med armarna uppsträckta i luften. På vägen tillbaka sprang vi som vanligt.

Övning 2 är att springa med raka ben ut i luften, dvs det ser väldigt konstigt ut. Tänk dig John Cleese i Silly walk men det är bara det momentet där han sträcker ut benen framför sig som gäller. Gör detta snabbt växelvis med båda benen och du är hemma. Det gäller att komma ihåg hållningen och hålla armarna i 90 grader.

Övning 3 och här kommer vi in på löpsteget är höga knän. Överkroppen ska vara lätt framåtlutad och inte bakåt som den vanligen blir när man gör höga knän. Viktigt att spänna vid magen. När vi springer använder vi mittenpartiet hela tiden och är vi starka där så blir det lättare att få till en bra löpteknik.

Övning 4 är att sätta ner foten och samtidigt skrapa med den i marken, snabbt! Det blir ungefär som en häst som skrapar sin hov i marken.

Övning 5 är att sparka upp kickar i rumpan.

Hela tiden så är det framsidan av foten som kommer ner i marken först. Efter att ha överdrivet alla övningar ovan, så satte vi ihop det till löpsteg. Vi började att springa en kort sträcka överdrivet för att sedan öka farten och springa som vanligt fast med tekniken i fokus. Det kändes riktigt bra! Malin gav oss feedback på vad vi behöver tänka på. Jag ska ärligt säga att jag tycker att det är lättare att ta till mig av Emmas återkoppling på styrkeövningar för jag finner det ganska naturligt. När det gäller löpningen så är det mycket jobbigare att komma ihåg hur jag ska göra. Bland annar så har jag en lätt sittande löpstil och jag försöker komma ihåg att min höft ska fram mer. Jag kämpar på, jag vet att jag springer med bättre teknik nu är när jag började för då satte jag alltid hälen först.

I slutet körde vi enbensstyrka. Varje person har i stort sett ett ben som är starkare än det andra. När vi springer så belastar vi båda benen lika mycket men tänker inte på hur olika starka benen är för det känns inte. Det är märkbart först när skadorna börjar komma alternativt när enbensövningar utförs för då blir det också tydligt.  Om jag utgår från mig själv så är det min svaga sida som är utsatt för fler skador.

En av övningarna med ett ben bestod av att man står på marken lämpligen grusunderlag. Rita en cirkel, stå på ett ben i mitten och titta åt samma håll hela tiden under övningen. Du börjar nu hoppa klockan, börja på klockan 12, 1, 2 osv varvet runt, byt sedan ben. Vi körde 3 gånger per ben.  En annan övning är att hoppa upp för ett ben i uppförsbacke och verkligen ta avstamp för att ta nästa hopp.

Jag är glad att jag tränat ute nu under vintern, men jag börjar längta efter våren. Det ska bli skönt att få springa i vårsolen, känna vinden i ansiktet, bra musik i öronen och bara njuta.

Det svåra är att komma ihåg det när jag är själv. men det är så lättare att försöka göra rätt när det är någon som kommenterar min löpstil.

Jag borde få medalj….

Vaknade upp till ett snötäckt landskap och undrade lite stilla över dagens backpass. Snön yrde ute  och jag har inte dubbar till mina skor. Det gick över förväntan (dvs jag klarade faktiskt passet). Jag är inte snabb och jag är inte bäst, men när det gäller så kan jag vara envis som en åsna. Det hjälpte mig idag + peppandet från mina löparkamrater Malin, Åsa och Malin. Tack för ert peppande! Ett backpass av denna kalibern känns så mycket lättare i grupp!

Dagens pass var att springa upp och ner för Orupsbacken, varken mer eller mindre. Vi började att springa nerför. Snön yrde in i ansiktet. Backen är drygt  800 m lång. Jag har räknat ut att jag sprang ca 700 m istället. Vi var 4 stycken idag och eftersom jag sprang sist så hängde jag på de andra när de vände. Detta gjorde att jag sprang lite kortare sträcka.  De andra hann med en 300-400 meter mer än jag.

Orupsbacken x 5, totalt sprang jag i 51 minuter, hann 7.01 km och hade 7,17 som medelfart.  Det gick inte fort uppför men jag stannade inte enda gång. Jag använde liknade taktik som när jag sprang min första 5 kilometersrunda.   Jag ska bara springa till soptunnan, bara springa till trädet där borta,  så småningom var jag uppe.

Sista två rundorna uppför så var benen helt stumma. Befrielsen när jag vände och sprang utför var härligt underbar. Det kändes som om jag flög. När jag skulle uppför backen sista gången var jag helt färdig. Malin hängde på mig och peppade mig hela vägen upp. Det stödet var guld värt och nu efteråt är jag stolt över mig själv. Jag har gjort något jag aldrig trodde att jag skulle ha disciplin att klara. Jag borde få medalj… ;-). Skämt åsido, jag ska leva på detta till nästa löppass på tisdag.

orupalla

Foto: Malin P . Jippi, jag överlevde 😉 och då känns det bra men det var riktigt motigt sista backen!

orup2

Foto: Malin P. Här är jag på väg uppför och jag är så trött, så trött. Som ni ser på spåren så har vi sprungit några gånger redan.

runkeeper

Stannade bilen och tog ett foto när jag var på väg hem. Vackert och rogivande att springa när det snöar!run

Tomatansikte med isglassben

Om jag var ute i god tid igår så var jag det definitivt inte idag. Härligt när jag kom ut och insåg att jag skulle bli tvungen att skrapa rutorna på bilen. Frosten satt inte hårt, så jag hann i tid till kl 09:00.

När jag körde iväg så låg temperaturen precis på 0 grader. Förra söndagen klädde jag mig för varmt och fick ha jackan knuten runt magen när jag sprang. Idag satsade jag på ett underställ. Totalt blev det 2 lager på underkroppen och 3 lager på ovankroppen. Eventuellt så hade 2 lager räckt även där. Kompletterade det hela med mössa, vantar och något runt halsen.

På dagens pass var vi 4 st inklusive Malin som håller i passet. Det blev ett konditionspass med mindre styrka än förra gången. Något som jag var tacksam för då jag körde styrka igår. Konstigt nog så känns det mest i magen efter gårdagen även om jag känner lite lätt värk på valda delar av kroppen som säkerligen kommer att kännas mer under dagen.

Vi började med lätt jogging och jag försöker tänka på min hållning när jag springer. Enligt Malin har jag en sittande löpstil och jag förstår vad hon menar. När jag rätar upp mig efter hennes instruktioner så känns det genast bättre. Det är dock inte det lättaste att överge en invand springstil. Jag försöker tänka på det och om inte annat så tror jag att den blivit bättre men jag är inte där än. Det krävs hela tiden aktivt tänkande från min sida. Jag ska erkänna att jag känner mig lätt avundsjuk på de som har en naturlig löpstil. Kommer att tänka på när jag och min man köpte nya löparskor förra året. Killen på Stadium konstaterade att min man hade ett naturligt löpsteg och sen kom jag där med min pronation. Vissa kallar det ju Conversesjukan men jag är övertygad om att mina fötter alltid sett ut på samma sätt. De faller inåt helt enkelt och i mina vanliga skor brukar jag komplettera med ett inlägg.

Under dagen pass blev det en del upp och ner för backar och vi gjorde även pistolen och burpees. Totalt avverkade vi 6,23 km i varierande tempo. Det var jobbigt, för konditionen är inte den bästa men jag kände mig som en riktig kämpe. Om jag dessutom sätter det i perspektiv så hade jag aldrig klarat detta passet i somras. Skönt när det går åt rätt håll.

Wohooo, kom precis på också att jag reflekterade över att jag inte fick ont i höften idag när jag sprang. Jag känner mig överlycklig för då kanske jag kan klämma in ett löppass hemmavid i veckan.

När passet var slut, var jag dyngsur.  När jag tog av mössan och släppte ut håret så kändes det som om jag tagit mig en dusch. Väl hemma med blött hår, tomatrött ansikte och isglassben kände jag mig ändå som en vinnare. Jag är på gång och låter det ta den tid det tar. Tack alla ni som stöttar, peppar och tror på mig, för mitt självförtroende sviktar emellanåt, men det och motivationen blir lättare och lättare i takt med framstegen.RunForLife

Träff med Egon

En helg med träning både lördag och söndag klockan 09:00 på morgonen. Om någon sagt till mig att jag skulle utsätta mig för detta för 7 månader sen, så hade jag nog undrat vilken planet personen kom ifrån.

Idag startade RunForLife sina utepass igen. Konceptet är att träna löpning, löpteknik och löpstyrka och leds av Malin. Min löpning har tyvärr legat på is sedan början av november på grund av ihållande förkylningar. Jag sprang dock ett par kortare rundor i julas när jag fick ont i höften. Det kändes idag. Mitt flås var inte alls detsamma som i höstas. Jag har blivit starkare men behöver få in mer kondition i min träning. Kändes kanske extra jobbigt för att det var kallt, lite blåsigt i efterdyningarna av Egon och det faktum att jag tränade benen ganska intensivt igår.

På grund av sjukdomar, skador i fötter, en bruten arm och semestrar så var vi enbart 4 tappra tjejer som samlades i Fogdaröd idag.  Vi började med att få en pinne som vi höll bakom ryggen för att träna magen. Magen skulle spännas och medan vi gick framåt så skulle vi rotera överkroppen från sida till sida. Efter det så sprang vi på tå, sparkade benen bak i rumpan och tog oss framåt på Fogdarödslingan. Totalt under hela passet sprang vi 4.85 km som varvades med diverse styrkeövningar, speciellt vid backarna.

Backarna i Fogdaröd är långa och som gjorda för löpstyrka. Vi körde upphopp, grodhopp, övergick till utfall och sprang sista biten upp för backen. Sprang ner igen och upprepade föregående mönster. Under rundan hann vi även med att träna enbensböjningar i par. Jag höll min löparkompis händer som stöd och fick böja mig ned på ett ben. Pistolen kallar Malin övningen, för att det ser ut som en pistol när man gör sitt enbensknäböj. Jobbigt men effektivt ! När vi hade någon kilometer kvar så utförde vi tåhävningar inne i skogen, 20 x 3 per ben och som det krampa till i vaden. Undrar hur det kommer att kännas imorgon?

Jag kan inte med stolthet säga att jag klarade av allt till fullo idag för jag var supertrött, men jag kämpade och det är ändå huvudsaken. Nu kan det bara bli bättre. Ett superbra pass av Malin och efter januaris 8 ggr av löpträning så är jag säker på att jag kommer vara i betydligt bättre form igen med mitt flås, än jag var idag.

Image

Bilden på mig är tagen av Malin från RunForLife, övriga två är mina bilder.