Kusinlycka

Igår tillbringade vi nästan hela dagen i Malmö med omnejd. J hjälpte sina föräldrar att installera om deras dator, E var med farmor på Disney on Ice (julklapp) och jag och Kajsa tog en tur på IKEA.

Senare på eftermiddagen åkte vi hem till bästa svägerskan och lillkusinen och äntligen fick kusinerna och jag 😉 hålla i honom. Jag låter bilderna tala för sig själv…

IMG_7343

Det var längesedan jag höll i en liten men vilken lycka.IMG_7345IMG_0279

Stolt kusin.IMG_0281IMG_0282IMG_7372IMG_7381

Stolt kusin nr 2..IMG_7390IMG_7388IMG_7406

E hade införhandlar en sak från Disney on Ice som S uppskattade mycket och när E slutade och gick följde lillkusinens ögon efter henne.IMG_7396IMG_7400IMG_7404

Välkommen Svante!

Väntan har varit lång och funderingarna många. Redan igår funderade dina kusiner på hur det skulle vara att äntligen få se dig. Din äldsta kusin uttryckte det som en dröm som går i uppfyllelse. Din andra kusin undrade stilla hur det skulle kännas när du äntligen kom till världen.

Vi har längtat så mycket! Nu när vi har fått se ditt foto ser du precis ut som en Svante. Det kan ändra sig. Din kusin E hette Moa i 3 veckor innan hon fick heta Ebba istället. Din andra kusin K eller Kajsa som hon heter hade inget namn under sina första 3 veckor utan vi kallade henne för Mini. Det var arbetsnamnet på henne när hon var i magen. E:s arbetsnamn var ärtan…

E påpekade stolt igår att hon till skillnad från mig är släkt med dig så hon anser sig ha viss förtur till att ta hand om dig men jag tror nog att jag kan klämma in mig på ett hörn. Vem är jag då ?

Jag är din morbrors fru och väldigt snäll om jag får säga det själv. Din morbror, hur är han? Jo, ganska lurig skulle jag vilja påstå. Han har en förmåga att dra riktiga rövarhistorier. Han har gjort det ganska många gånger för dina kusiner alla redan men nu är de så stora att de oftast genomskådar honom.  Han är riktigt kul, jag lovar. 😉

E har lovat att lära dig allt om militär strategi och hur man ska hantera stora syskon. Om du eventuellt blir storebror någon gång i framtiden kan du alltid använda hennes råd för att hantera en eventuellt framtida lillebror eller lillasyster. Tro mig när jag säger att E är expert!

K kommer alltid att finnas där för dig. Hon är pålitlig och snäll. Hon har redan stolt deklarerat att du är den sötaste kille hon någonsin sett och den sötaste bebisen. E tycker också att du är jättesöt. De har redan berättat för sina vänner att du har kommit.

Det enda vi undrar just nu är om du har något hår under dina vita mössa och hur det kommer att vara att äntligen få träffa dig och dina föräldrar..men tills dess kommer vi att njuta av din bild och du.. Ta väl hand om dina föräldrar! De är nog trötta nu…

Image

Lillkusinen 3 dec 2015 13:31

 

Kusinmys

IMG_9104

Idag var vi på eftermiddagsfika hos bästa svägerskan med man. E passade på att hälsa på lill-kusinen. För några månader sedan när våra barn hörde talas om lill-kusinen första gången var K överlycklig. E var tveksam, rädd för att förlora en av de personer hon älskar mest till någon annan.

E har ändrat sig och nu ser hon fram till december när lill-kusinen ska komma ut och tar varje chans hon får att klappa om magen lite extra. Mysigt!

Störst av allt är kärleken…

IMG_8259

..men den behöver allt lite underhåll på vägen…

När jag lade märke till min man första gången var vi på en studentfest utanför Ronneby. Någon fyllde år men jag minns inte säkert. Jag satt på golvet, tittade upp och fick se det finaste och bredaste leendet jag någonsin sett. Jag log tillbaka. Det kändes bra.

Tre veckor förflöt. Det var sommarfest på kåren i februari månad. Jag och mina kompisar var som alla andra klädda i sommarkläder.  På min väg mot baren såg jag samma leende igen fast killen var iväg från baren och våra blickar möttes. Det hände något där och då. Vi sa inget, bara gled in på dansgolvet. Det var inte ens en lugn låt.  Jag minns knappt när mina kompisar gick hem för jag var upptagen med J.

Dagen efter kändes inte lika självklar, nästan en vecka förflöt. Jag pumpade Cecilia (som gick i J:s klass)  på all info som gick att uppbringa och sa till en av mina bästa vänner då att det blir nog inget mer. Jag var mer introvert då. Gick upp till min lägenhet. På dörren hängde det en ros med en hälsning från J. Hjärtat hoppade över ett skutt. Jag rusade in i lägenheten, öppnade fönstret och skrek ner till Frida som jag nyss pratat med om vad som hade hänt. Mitt hjärta slog dubbelslag och jag kände mig otroligt lycklig. Från den dagen var det jag och J.

Under våra snart 18 år tillsammans har vi haft två kriser. Utöver det har vi i stort sett aldrig varit oense. Vi är lika i vårt sätt att tänka, vi gillar samma saker och vi delar grundläggande värderingar men är totalt olika personligheter. J är den lugnaste person jag någonsin träffat och när jag mår dåligt frågar han oftast om jag vill ha en kram. Han känner mig för det är det jag behöver just då, fysisk beröring och en bekräftelse på att han ser mig.

När jag var ung inbillade jag mig att jag skulle vara en totalt omöjligt person att leva med eftersom jag är rätt temperamentsfull.  J gör mig till en bättre människa. Min temperamentsfulla sida finns fortfarande men den visar sig inte ofta eller nja kanske mot barnen då. Jag är klokare nu, öppnare. Jag är kvinnan som vill ha en strategi för det mesta och när det händer oväntade saker som jag inte förutsett blir jag vilse. När jag inser det börjar jag jobba på min strategi. Ibland kommer jag inte på någon och då hittar jag på längs vägen. Det är svårt att förutse vägen framåt men det är alltid möjligt att jobba på den.

Om några år kommer våra barn att vara stora och flytta ut. Vi kommer att vara kvar. Jag tror att det är viktigt att jag och J börjar jobba redan nu på hur vi vill ha det. För när det är bara vi två igen vill jag ha något att prata om när vi sitter mittemot varandra vid köksbordet. Jag vill inte ha det som killen jag hörde för någon vecka sedan. Han berättade hur han och hans fru fått barnvakt under en veckas tid på sommaren. En hel vecka helt själva och de hade svårt att fylla den med bara varandra utan barnen för de visste inte vad de skulle göra eller prata om. Jag vill inte ha det så.

Jag ser framemot min och J:s helg i Köpenhamn, första barnfria helgen tillsammans från fredag till söndag. Det var fyra år sedan sist. Undrar om vi kommer att ha något att prata om, men det inbillar jag mig att vi har.

De fem saker människor ångrar mest på dödsbädden…

För några år sedan gav den australienska sjuksköterskan Bronnie Ware ut en bok som hette ”The top five regrets of the dying”. Hon jobbade med människor i livets slutskede och i sin kontakt med patienter upptäckte hon ett mönster bland de tankar och funderingar som många människor har innan de lämnar jordelivet bakom sig.

Det är tänkvärda saker hon tar upp på sin lista och hon skriver bland annat att:

”Många inser inte förrän i slutet av livet att lycka är ett val”

Vilka är då de fem vanligaste sakerna?

1. Jag önskar jag hade modet att leva enligt mina egna drömmar, istället för att leva så som det förväntas av mig.

Det vanligaste som människor ångrar med sina liv är att de inte vågade vara sig själva och leva sitt liv som de ville. De tänkte hela tiden på alla andras behov och önskningar. Jag tror att detta är väldigt vanligt och det börjar när vi är små. Istället för att lära oss att även se våra egna behov kombinerat med andras så fostras vi att från ganska tidig ålder bortse från de signaler som kommer inifrån för att rätta oss efter alla andras. Automatiskt blir det då att vi lägger mindre fokus på att se vad vi själva vill och lägger all vår energi tex på att leva upp till det vi tror är våra föräldrars och omgivningens förväntningar. Det finns egentligen inget som säger att vi själva inte hade kunnat balansera detta mer. Våga lyssna på dig själv, du vet vad som är bäst för dig!

2. Jag önskar jag inte hade arbetat så hårt.

Detta gällde alla män som Bronnie arbetade med och jag kan också se paralleller med min egen man. Men vad gör man när arbetet nästan känns som en hobby? Inte för mig då men för min man. Jag har sedan min utmattningsdepression för några år sedan verkligen ändrat min inställning i denna frågan och familjen kommer alltid först.

3. Jag önskar jag hade haft modet att uttrycka mina känslor.

Har du någon gång begravt dina känslor för du tycker att det är bättre att tex hålla sams. Eller tänker du kanske att så länge man inte pratar om något så är det inget problem. Du är inte ensam. Problemet med att inte visa sina känslor gör också att du undertrycker ett behov av att lyssna på dina egna signaler. När du undviker att prata om det som gör dig tex upprörd utan bara samlar på dig riskerar du att bli bitter och utveckla sjukdomar relaterat till detta.

Det går aldrig att styra hur någon annan känner när de konfronteras. Ibland är det viktigt att ta tag i saker istället för att ge näring till bitterhet och missförstånd till det som växer inom dig. Om konfrontationen inte går så bra så kanske relationen inte heller var den bästa. Att våga prata om saker och ting är också det bästa sättet att utvecklas tillsammans och ta en kärleks eller vänskapsrelation till en ny och hälsosammare nivå.

4. Jag önskar jag hade hållit kontakt med mina vänner.

Denna har jag själv börjat bli bättre på men jag känner att det är långt kvar. Finns så många fina människor som jag träffat i mitt liv och som jag tycker så oerhört mycket om. Jag vill inte förlora er!!

5. Jag önskar att jag hade unnat mig att vara lyckligare.

Lycka är ett medvetet val. Tyvärr hindrar vi oss många gånger själva från att se det. Det är viktigt att se vad vi fokuserar på. Även här spelar det in att vi är fast i mönster där vi är rädda för vad andra ska tycka och tänka om oss. Det är inte vad andra tycker som gör dig lycklig. Du måste själv se över ditt beteende och dina val och fundera på vad som gör dig glad och får dig att skratta. Jag själv är ett stort fan av existentialism och tanken att när du tror att du inte gör något val så har du faktiskt gjort det.

Livet är fullt av valmöjligheter, välj kärlek, välj lycka genom att göra medvetna val och bli lite modigare. Jag är helt övertygad om att du tjänar på det. Önskar er alla som läser en fantastisk helg. Kramar 🙂Finland2011 113

Skapa din egen sol, min övertygelse är att du har större inflytande över dig själv än du tror. Ha en fantastisk helg.