Om du var min vän..

..vad skulle du säga då? Skulle din vänskap vara kravlös eller full av förpliktelser, saker som tvunget skulle uppfyllas för att passa in i din vänskapsmall? Vad skulle hända om jag inte uppfyllde kraven?

Antagligen skulle du inse att jag inte är en vän för dig. Skulle du tala om det för mig? Tveksamt.

Skulle jag sörja? Ja men antagligen inte så länge. Kanske mest för min egen fåfängas skull. Att jag inte var värd din vänskap. Eller om vi vänder på det. Du kanske inte var värd min. Eller om vi helt enkelt inser att vi inte var rätt för varandra.

Jag tror på kravlös vänskap. Jag känner att vi ställer så många krav på oss själva tillräckligt ändå.

Under mitt liv har jag träffat många människor som jag gillar, som jag skulle vilja umgås mer med än vad jag gör. Tiden räcker inte alltid riktigt till känner jag. Inte med den tid det tar att även göra saker med familjen, följa med barnen, få tid med sig själv och ensamtid med mannen. Familjeliv helt enkelt.

Prioritera annorlunda tycker kanske du. Jag har familj och jag har tid med mina vänner.

Fint jag köper det men jag är inte du.  Det är ok för vi är inte samma person.

Jag är tacksam för er som jag kan kalla mina vänner och jag är tacksam att fast det tar tid ibland mellan gångerna så är det precis som om vi träffades igår.

Vänskapsband kan inte stretchas hur långt som helst och det är en risk jag är beredd att ta. Det känns som om det finns rätt så bra stretch ändå. Tur det, för annars hade jag nog inte haft så många vänner kvar. ❤

 

Då och där..

Jag såg en man igår. Han hade vita byxor och en rosa kortärmad skjorta. Hela hans ansikte var som ett enda stort solsken när han cyklade fram längs vägen. Sladden från öronsnäckorna dinglade och hans huvud nickade förnöjt. I ett kort ögonblick önskade jag, att jag var han. Bara för att få veta, vad det var som kretsade sig i och kring hans hjärta och hjärna. Vad det var som framkallade denna djupa harmoni från hans innersta.

Jag är nästan framme vid jobb när minnen strömmar över mig.

Jag är liten, kanske en 6, 7 år. Mormor och jag skrubbar rödbetor. Nyss upplockade från grönsakslandet. De är helt jordiga. Vi sitter utomhus, mormor på en pall och jag. Jag kommer inte ihåg men jag känner solens värmande strålar mot ansiktet. Vi har en balja med vatten, en borste. Jag tror att baljan är röd och gjord av plast. Vi sitter där, skrubbar och pratar om allt och inget. Mormor har klänning på sig. Den är mönstrad med blå och röda romber om vartannat, om det fina vita håret har hon en sjalett. Då och där är jag lycklig.

Alla dessa sommarmorgonar när jag som liten går direkt ut i jordgubbslandet. Plockar en liter eller två. Röda stora, röda små, skivar  dem i ett djupt fat. Strösslar över socker och avslutar med det sista vita, mjölken. Så himla gott! Då och där är jag lycklig.

Det är sommar, jag är nybliven tonåring och det känns som om att jag står på händer i varenda insjö i Lönsbodatrakten. Nåja, kanske inte alla men definitivt både Ubbebodasjön och Hjärtasjön. Strönasjön vågar jag aldrig göra det i. Det går berättelser om barn som förts bort av strömmen och det blir djupt ganska snabbt. Vattnet är mer brunt än blått och efter ett dopp är huden full av bruna flagor. Lunginflammationen kommer som ett brev på posten.  Jag funderar fortfarande på om det är för att jag ser mer bottnar än himlar den sommaren. Då och där är jag lycklig.

Jag är framme vid jobb och jag funderar över vad är det som gör mig lycklig idag, men det är ett helt annat inlägg. Vad gör dig lycklig?IMG_3972

 

Att tala samma språk..

..är ingen garanti för förståelse. Ingen garanti att den som lyssnar har förstått vad talaren avser.

Det vi säger och gör, värderas av oss själva men även av mottagarna runt omkring oss.

Vi värderar och lyfter fram egenskaper hos saker på olika sätt.

apelsinFoto från mittkok.expressen.se

Om jag säger: Apelsin! Vad är då det första ni tänker på?

1. Det är en orange frukt.

2. Apelsiner är gott!

3. Apelsiner är verkligen det vidrigaste på denna jord. Jag förstår inte hur andra kan äta dem?

4. Apelsiner är godast till jul.

5. Apelsinen är rund.

6. Jag gillar blodapelsiner!

Jag har ingen aning om vad du tänker. Själv tycker jag att apelsiner är gott och jag har nog alltid gjort det men hur ska man veta vad en person verkligen menar när hen säger något.

Så hur ska jag som tycker att apelsiner är gott, veta att de är det äckligaste du har ätit.

Vi måste nog lära oss lyssna mer, tolka in och fråga tillbaka, är det det här du menar? Om inte hur menar du då? Då och då får vi kanske bara gissa och om det inte blir rätt, får vi kanske bara acceptera saker och ting för vad de är. Även fast det inte blev som man tänkte sig.

Ibland är det bara svårt att förstå att det kan finnas andra tolkningar av samma sak.

Årets första bad..

..i sjön, fast inte för mig. Jag stod och tittade, på säkert avstånd. 🙂 Om jag ska bada vill jag helst ha 25 grader, men det klart att förra året var det inte mer än 16 i Saima och det gick bra det också. Fast då fanns det åtminstone en bastu att gå in i. Badar du i alla väder och oavsett temperatur?

IMG_9483
Fina tjejer som känt varandra sedan förskolan och vänskapen har blivit starkare med åren.IMG_0198IMG_9502

IMG_95233 klasskompisar på vift! Förstår inte riktigt hur de orkade vara i så länge de. Minst 35 min och närmre 45. De verkade inte frysa konstigt nog.

Ibland är det så att jag ..

..skäms, som igår när jag på E:s klassresa, under fikan, utanför Tykarpsgrottan äntligen tog tag i samtalet till frisören för att ringa och fråga när vi hade vår tid.

– Det var för tre veckor sedan, den 18 april, men jag hittade inte ditt nummer så jag kunde inte ringa.

Ridå!

Jag kommer faktiskt inte ihåg vad jag svarade men jag erbjöd mig att betala för tiden och jag vill minnas om jag med blossande kinder sa förlåt och att jag skämdes.

-Det är ok, svarade hon och då skämdes jag ännu mer för hennes storsinthet.

Nu har vi en ny tid, redan under nästa vecka för oss tre tjejer i familjen. Jag funderar på att köpa med blommor till henne. Tur att jag gått där i flera år.

En gång kom jag en hel månad för tidigt. Det är nämligen så att jag alltid bokar ny tid i samband med besöket.

Jag måste nog börja skriva upp alla saker. Jag är rätt van att hålla det mesta i huvudet men inser att det är ohållbart och papper och penna eller mobilkalendern finns ju för att användas.  Hur kommer du ihåg allt du ska göra?