Auschwitz – del 1

Vi får aldrig glömma att vi alla är människor och att vi människor kan göra fruktansvärda saker mot varandra. Därför är det viktigt att se vad som händer i världen även om det är jobbigt.

IMG_5355

Förra veckan åkte jag till Krakow i Polen och under fredagen besökte jag det kombinerade koncentrations och arbetslägret Auschwitz-Birkenau som ligger beläget i Polen, ca 60 km väster om staden Krakow. Auschwitz är det tyska namnet på staden Oświęcim.

IMG_5344

Ingång till huvudlägret där administrationen sköttes. Skylten ”Arbeit macht frei” betyder ungefär ”Arbete ger frihet”. Skylten och mycket annat som tex domstol fanns för syns skull. Huvudlägret består i huvudsak av tegelbyggnader.

 

Auschwitz I (huvudlägret) öppnades den 20 maj 1940. I början användes lägret mest för att inhysa politiska fångar, efterhand expanderade lägret till att omfatta även Auschwitz II mer känt som Birkenau och arbetslägret Auschwitz III (Monowitz). Under tiden fram till befrielsen som ägde rum januari 1945 hann ca 1,3 miljoner människor deporteras till lägret i Auschwitz. 1,1 människor dog och 90% av dem var judar.

IMG_5358

Bild på skylt från utställningen i Auschwitz I.

IMG_2405

Nästan precis vid ingången stannar vår guide till vid ett hus och en stor bild som visar en orkester. Orkestern spelade marschmusik varje gång fångarna gick till och från arbetet. Detta för att kunna räkna dem lättare.

IMG_5351

Vi fortsätter vår vandring mot utställningssalarna och  på vägen dit finns ett antal skyltar. En skylt som talar om att om fångarna rymde så straffades deras anhöriga med döden.  Skylten ovan berättar att liken efter skjutna fångar lades upp vid en husvägg som en varning åt de andra fångarna.

 

Den första gaskammaren togs i bruk i slutet av 1941 och användes till en början huvudsakligen till experiment. Detta för att ta reda på hur fångar kunde dödas så effektivt som möjligt.

IMG_2438IMG_2436IMG_5409
Utanför gaskammaren som från början var en bunker. Någon har lämnat blommor på marken.
IMG_5412
Inne i gaskammaren
IMG_5411

Det fanns hål i taken där man kunde släppa ner kristaller av det giftiga ämnet Zyklone-B.

På bilderna ovan ser ni förvaringsburkar till Zyklone B, hur Zyklone B såg ut och räkningar på inköp av Zyklon B. Eftersom Zyklon B redan användes på lägren som en form av avlusningsmedel kunde stora mängder köpas in utan att väcka misstankar.

IMG_2437Krematorium i anslutning till gaskammaren.

Under 1942 blev Auschwitz-Birkenau centrum för utrotningen av de judar som hade bott runt om i Europa. För varje år ökade antalet av deporterade judar.  Från runt 200 000 1942 , ca 270 000 år 1943 och under 1944 ökade antalet ytterligare till över 600 000.
80 % av alla judar som kom till lägret registrerades aldrig utan fördes direkt till avrättning.

IMG_5382

Eftersom det var hög dödlighet i lägret och svårighet med att identifiera kroppar, tatuerades så småningom alla fångar i Auschwitz med ett nummer. Ett nummer som de fick lära sig att rabbla utantill på tyska oavsett deras eget modersmål.

Från att ha varit ett person blev man till sist bara ett nummer, en i mängden, en person som försökte överleva.

IMG_2432IMG_8769

IMG_2406IMG_5353IMG_2420

Ovan, blandade miljöbilder från huvudlägret Auschwitz I

Jag kommer att skriva mer om Auschwitz- Birkenau och om min resa till Polen, bland annat om Krakow, judiska ghettot och besöket till saltgruvorna när tiden tillåter.  Håll utkik om ni är intresserade att få veta mera och tills dess var rädda om er. ❤

 

Jag är på väg..

..men det tar 3 månader till och sedan börjar jag nytt jobb. Spännande och lite skrämmande! Efter att ha jobbat som fast anställd sedan 1999 kommer jag att ge mig in i konsultbranschen. Jag har inga förhoppningar om hur det ska bli utom att jag vet, att jag kommer att växa. Vet ni varför? Jo, för när man beger sig ut utanför sin egen bekvämlighetszon växer man alltid oavsett om det blir bra eller dåligt och det är dit jag är på väg. Utanför min egen bekvämlighetszon alltså. 🙂

Jag gör det med blandade känslor för jag kommer verkligen att sakna kollegorna på mitt nuvarande jobb. Många av dem och samtidigt hoppas jag att vi på ett eller annat sätt kommer att hålla kontakten och om det inte går så kommer jag att bevara dem i mitt hjärta! Samtidigt är jag av den devisen att vi alla genomgår olika tider i vårt liv och vi måste våga. Våga följa våra instinkter och kasta oss ut i det okända, för det är då vi utvecklas.

Vi utvecklas inte bara av bra erfarenheter utan även av mindre bra. Jag vet vad jag har men inte vad jag får. Gräset är inte alltid grönare etc. Jag gör ett medvetet val att gå vidare.

Något som betyder mycket för mig är ett företags värderingar och att varje medarbetare vågar leva efter dem. Att det ska kännas i kropp och själ att jag vill det här.  En motiverad medarbetare gör ett bra jobb.

Något jag värderar över allt annat är Öppenhet. Jag tror på rak kommunikation med chef och medarbetare eller som jag brukar säga till mina barn. Du kan alltid önska men i slutändan är det jag och  pappa som bestämmer. Ibland när mina barn inte håller med brukar jag säga: Det är helt ok, du behöver inte tycka om det och du kan argumentera varför. Om jag anser att argumenten är tillräckligt starka kan jag alltid ändra min åsikt annars blir det så här.

Samma syn vill jag se hos en chef, förmågan att lyssna och bekräfta men det kanske ändå inte alltid blir som jag vill och det är OK. Jag har turen att ha en sådan chef idag och jag kommer att sakna kommunikationen vi har haft. Samtidigt har jag mött min blivande chef och känner starkt att även hon har förmågan att se människan bakom kollegan. Att se att balans är viktigt, att öppenhet är viktigt och att lagarbete kommer vi långt med.

Har förresten aldrig fått så många komplimanger som när jag sa upp mig. Det värmde otroligt mycket och jag inser att jag nog underskattar mina egna talanger. Eller så är jag bara blygsam. Jag kommer att sakna min nuvarande arbetsplats men ser framemot min nya.

Tack alla ni som går in och läser. Jag kommer att försöka uppdatera bloggen oftare och jag uppskattar alla besök och jag önskar dig som läser en riktigt härlig helg!

Må gott och ta hand om dig!

 

Omväxlande…

Jag ser att några av er fortfarande tittar in då och då och eftersom jag skriver så sällan numer så vet jag inte riktigt var jag ska börja.

Träningen är mindre än på länge men matmässigt inspireras vi mycket av Lina och Mia bakom Foodpharmacy och testar mängder av antiinflammatorisk mat. Godare än jag trodde faktiskt.

Nu har jag äntligen också lämnat in alla mina antidepressiva till apoteket.  Det tog bara lite mer än ett år och 6 månader. Det har bara legat där i medicinlådan och satt igång tankar varenda gång jag sett dem. Jag har ju inte behövt dem på länge, en befrielse måste jag säga. Jag saknar inte dem alls.

Jag har också varit busy det senaste året och i mångt och mycket blivit en säkrare person på flera plan.  Jag har testat på healing, blivit coachad, varit i kontakt med andevärlden både genom att känna och förmedla men även genom att få det förmedlat genom andra.

Jag har testat på att få medial vägledning av en vän och jag har rest betydligt mer än jag brukar detta år, Frankrike, Rhodos, Finland är avverkade och i oktober blir det 4 dagar i Polen.  Härlig gemenskap, saltgruvor och Auschwitch  står på schemat den resan.

Jag har också planer för det nya året som satts så smått i verket men det återkommer jag till.  Lite saker som ska ordnas först.

Håll till godo med lite blandade bilder från sommaren så hoppas jag att du kikar in igen någon gång under hösten.

Att känna maktlöshet..

..måste vara något av det jobbigaste som finns, att inte bli tagen på allvar av den/de som är inblandade. Att den man talar med inte vill eller av någon anledning inte innehar möjligheten att förstå det man talar om. Att inte kunna påverka en situation men ändå se  ens närmaste drabbas.

Det kan vara att hen förstår men väljer att blunda. Det gör för ont att se det som finns rakt framför en. Andra skäl kan vara psykisk ohälsa.

Vad är det med de människor; översittare, vuxna, ungdomar, barn som endast känner och handlar efter sin egen sanning och inte lämnar utrymme för någon annans? Monolog istället för dialog.

Det finns din verklighet, hens verklighet och det som verkligen har hänt.

Sanningen ser olika ut för olika människor, men när någons sanning sårar eller lämnar djupa spår hos någon annan.. då är det dags att göra en inre självrannsakan. För en del betyder det en rak tillsägelse från någon man inte känner och därmed struntar i, i andra fall är det sanning från någon man ser upp till och litar på och då tar det mer. För vissa kan det betyda timmar i terapisoffan.

Din sanning är din egen, ingen kan ta den ifrån dig. Det behöver dock inte alltid betyda att den är den rätta. Ibland behöver vi hjälp att se inom oss själva, att se vilka spår vårt agerande skapar hos andra människor.. Ibland hjälper inte ens det och känslan av maktlöshet föds hos den som skadats av din sanning.

Vi har ett ansvar att tänka utanför vårt egen zon, att se vad som händer, sluta blunda och börja agera. Barn föds inte som översittare, oförmögna att se andras känslor… De lär sig av sin omgivning, av sina föräldrar, av sina vänner etc.. En del har ett så starkt rättesnöre inom sig att de redan vet vad som är fel och rätt redan från de yngsta barnåren. Andra har stängt av allt vad känslor kan innebära utanför deras eget skal,  kanske för att skydda sig själva då de blivit svikna om och om igen. Sedan finns det de som gång på gång blir svikna men växer upp som bra vuxna ändå.. de så kallade maskrosbarnen.

Vi ska inte vara poliser och inte ersätta dem men många gånger är det bättre att ryta till eller säga ifrån om vi ser eller upplever något som är till skada för någon annan och de av någon anledning själva inte är förmögna till att göra det.

Det är också bra att inse att vi alla har vår egen sanning och att det finns luckor emellan.

Tänk dig att du är i ett rum tillsammans med flera personer. På ett bord framför er står det en enorm cup cake med frosting. Tänk på ett ord som beskriver den och skriv det på en papperslapp. Papperslapparna samlas in och vecklas upp, en efter en. Vissa lappar innehåller samma ord men det finns också många olika varianter för att beskriva samma sak. Döm aldrig utan att försöka se helheten men tänk alltid på att agera som en medmänniska.  För jag upplever att vi lever i en tid när det blir allt viktigare att stå upp för sig själv och varandra! Kram på er därute i cyberrymden!  ❤

IMG_4454

Cirkeln går runt, runt

IMG_4510
Jag är i slutet av en cirkel och måste försöka hitta en ny väg ut för att slippa rundgång och till slut utnötning.
 
Tänker för mycket och ältar för mycket, vill ändra på mig.. hitta en ny plats i tillvaron, prioritera det som är viktigt.

Funderar över livet, gillar inte att se mig själv på bild och vill helst att allt ska vara så tillrättalagt som möjligt men det här är ju jag. 40 år plus, bekymmersrynkor, längsta håret på ett tag och jag tänker att jag är tacksam över mitt liv.

Tacksam för mina barn och min man. Tacksam över vänner och tacksam för jag lyckats klara över 15 månader utan tabletter. Känner dock att jag behöver ett tag till för att komma tillrätta med mina känslor. De svallar liksom utanpå. Jag fick rådet häromdagen att sluta fred med mig själv. Borde ju vara den enklaste sak i världen men varför är det då så svårt…