Det där med att träffas..

..är mysigt när det blir av. Jag och och min väninna C har lyckats med konsttycket att träffas med 6 veckors mellanrum och igår när vi sågs bestämde vi tid till nästa träff i augusti. Tråkigt och kanske inte så spontant men smidigt och då blir det av.

Annars blir det mer något man  säger och sedan orkar man inte riktigt ta tag i det mitt bland allt annat.Det skjuts framåt och till sist har det gått hur många veckor och månader som helst sedan man sågs.

Har ett par stycken till av mina vänner som jag inte träffat på länge men hoppas att kunna göra det under semestern. Jobb idag och på måndag också och sen….leeeeedddiiiiiigt! 🙂

Passade på att besöka en restaurang i Lund igår efter jobbet och sedan satt vi på Espresso house med varsin kopp och pratade.

 

Om du var min vän..

..vad skulle du säga då? Skulle din vänskap vara kravlös eller full av förpliktelser, saker som tvunget skulle uppfyllas för att passa in i din vänskapsmall? Vad skulle hända om jag inte uppfyllde kraven?

Antagligen skulle du inse att jag inte är en vän för dig. Skulle du tala om det för mig? Tveksamt.

Skulle jag sörja? Ja men antagligen inte så länge. Kanske mest för min egen fåfängas skull. Att jag inte var värd din vänskap. Eller om vi vänder på det. Du kanske inte var värd min. Eller om vi helt enkelt inser att vi inte var rätt för varandra.

Jag tror på kravlös vänskap. Jag känner att vi ställer så många krav på oss själva tillräckligt ändå.

Under mitt liv har jag träffat många människor som jag gillar, som jag skulle vilja umgås mer med än vad jag gör. Tiden räcker inte alltid riktigt till känner jag. Inte med den tid det tar att även göra saker med familjen, följa med barnen, få tid med sig själv och ensamtid med mannen. Familjeliv helt enkelt.

Prioritera annorlunda tycker kanske du. Jag har familj och jag har tid med mina vänner.

Fint jag köper det men jag är inte du.  Det är ok för vi är inte samma person.

Jag är tacksam för er som jag kan kalla mina vänner och jag är tacksam att fast det tar tid ibland mellan gångerna så är det precis som om vi träffades igår.

Vänskapsband kan inte stretchas hur långt som helst och det är en risk jag är beredd att ta. Det känns som om det finns rätt så bra stretch ändå. Tur det, för annars hade jag nog inte haft så många vänner kvar. ❤

 

Tack fina du!

Apropå presenter fick jag även ett kort besök under gårdagens städning och en present som åtföljdes med något sånt här. Tack för att du är du och för att du är en sån fantastisk vän. Ja, lite mer ord var det ju men ni fattar essensen. Jag blev så himla glad! ❤

Jag kan bara instämma:
Tack för att jag får vara din vän.
Tack för att vänskapen vi har kravlös.
Tack för att du funnits där både bra och mindre bra perioder.
Tack för att du hämtade mina barn på förskolan när jag inte orkade.
Tack för att du lyssnar på mig.
Tack för att du inte dömer utan för att du belyser ytterligare.
Tack för alla de stunder du pushat mig och bjudit på te.
Tack för alla promenader,stunder och dagar som vi tillbringat ihop.
Tack för min 40årsöverraskning!

Du är en fantastisk människa och alla borde få ha en vän som du, finaste S! Jag hoppas att vi får många fina år tillsammans. Bara tänk på vad vi kan hitta på när barnen flygit sin kos, eller i alla fall blivit lite äldre 😉

IMG_9219

Jag är svag för Iris hantverk så denna present passar verkligen hemma hos mig. 🙂

 

Jag vet inte vad..

..jag ska skriva. Känner samtidigt att jag vill skriva något. Jag gick på träningen hos Emma ikväll, första gången sedan någon gång i höstas.

Nu sitter jag här hemma med blandade känslor om vartannat. Kroppsligt är jag totalt slut och väldigt illamående och yr, tror dock inte att det sista har med träningen att göra. Utan det är snarare det faktum att jag inte tagit någon tablett sedan i lördags. Imorgon ska jag ta en igen när jag vaknar och sedan blir nästa gång på fredag. Vi får se hur det känns på nästa steady state som kommer till helgen.

J frågade om jag tyckte om dagens pass och jag kunde inte svara att jag gjorde det. Inte för att det inte var bra utan för att jag blev besviken på mig själv, på den styrka jag tappat.

Kunde fortfarande göra armhävningar, knäböj mm men flåset var inte där. Jag genomförde passet efter bästa förmåga men den räckte inte riktigt till, inte som innan.  Inte som i somras när jag sprang milen och mådde bättre än jag gjort på mycket länge. Jag ska dit igen och vad jag än tyckte om dagens pass så är det trägen som vinner. Jag vet att jag är envis, en av mina bästa och sämsta sidor…

Detta är början på mina 12 veckor att bli starkare, 12 veckor som förhoppningsvis blir fler. Jag gick också en halvtimmes promenad på lunchen. Att gå i raskt takt mitt på dagen är bra för att rensa huvudet. Jag känner att stressen släpper på ett helt annat sätt och eftermiddagen blir mycket effektivare. Känner mig också tacksam för solens strålar, att känna värmen mot min hud, vinden i ansiktet. Jag känner mig levande!

Under hösten har jag jobbat mycket med mina tankar.  Det har gett resultat. Sättet jag tänker definierar mycket vem jag är. Tänker jag dåliga tankar blir det dåligt men tänker jag konstruktivt och positivt blir det bra. Jag känner mig harmonisk inombords för tillfället och jag tror att det lyser igenom. Utom kanske på dagens pass där jag måste erkänna att tårarna låg ganska nära ett slag. De bröt dock inte ut, något jävlar anamma har jag inom mig även om det var mindre av den varan idag.

Innan när jag tränade brukade jag beskriva mina träningspass ganska utförligt men jag hoppar det denna gången. Men skulle tro att det kommer igen…

Det var roligt att se alla igen, både gamla och nya ansikten. Tack för att ni peppade mig och tack för att ni påminde mig om att inte jämföra mig med er andra. Det jag gör är för min egen skull!

En början god som någon är att överhuvudtaget ta sig till träningslokalen. Nu ler jag, för när jag skrev det kände jag en viss stolthet inom mig. Vågar inte lova att det är en trend igen men jag ska kämpa för att komma tillbaka. Tack underbara ni som peppade mig att ta mig till dagens pass också. Anita, du vet vad som gäller på söndag om du läser detta! ❤

Tack för att ni låter mig känna mig värdefull precis som jag är!

En lugn söndag..

..med bullbak, vikning av tvätt, långpromenad och fika hos grannarna. Imorgon börjar sportlovet, barnen är hemma och jag åker till Linköping på kurs och kommer hem först på fredag.

K var inte helt glad över det hela. Jag har i ett svagt ögonblick lovat att hon och E ska byta rum och när det sker behöver även båda rummen målas. Hon hade hoppats att det skulle ske på sportlovet men som det ser ut nu så får jag ta itu med det under påsklovet istället.

IMG_7758

IMG_7760

IMG_7767

IMG_7761

Snödropparna har kommit upp ute, tänkt att jag inte märkt det innan…IMG_7763
IMG_7765

Groparna i grusvägen påminner om när jag var liten. Pappa gick med spade och en skottkärra fylld av singelgrus. Tillsammans fyllde vi igen groparna så att han som körde postbilen inte skulle klaga.

IMG_7770IMG_7768Vi avslutade söndagseftermiddagen med en god fika hos våra fina grannar! Mysigt med grannsämja. Hoppas att ni haft en finfin söndag och att ni får en fantastisk vecka framför er.