Drömma går ju..

..om alla de där sakerna som man vill göra eller åstadkomma. Ibland slår drömmar in och ibland tar det längre tid, eller så kanske drömmarna ändras längs vägen. Ibland inträffar de inte alls och det kan vara ok också. Då är det bara att sätta nya mål och kämpa för det.

När jag var liten drömde jag om andra verkligheter. Jag läste mängder av böcker och blev min egna hjälte i oändligt många äventyr. En högst verklig verklighetsflykt. Idag är jag vardagshjälte i det egna livet som så många andra runt om mig.

Saker som ska klaras av, människor som skriver listor, kämpar efter mer och mer för att bli nöjda. Hur många av oss kämpar och kämpar utan att veta vad vi ska nå? Viktigt att sätta mål och uppfylla drömmar tycker jag. Det ska vara realistiskt och genomförbart. Om jag kämpar mot ett mål och lyckas genomföra det känns det en tillfredsställelse i hela kroppen. Och vet du vad! När målet är nått stanna upp och njut av det innan du rusar vidare till nästa sak. Vi är alla värda det!

Att kämpa för kämpandes skull, var ligger tillfredsställelsen i det? Då går det ju aldrig att veta när man kan vara nöjd. Risken är att vi driver på oss själva för hårt. Njuter inte av att vara här och nu.

Jag har ett mål jag kämpar för just nu. Det kan gå hur som helst och hur det än går så kommer jag i alla fall vara stolt i vissheten att jag gjorde mitt bästa men ibland räcker det inte. Det finns alltid andra som är bättre och ingen skam i det. Det betyder bara att någon gång är det jag som är den bättre och en annan gång är det någon annan. Det är livet. Jag lovar att tala om hur det går oavsett resultatet men det dröjer nog någon månad till innan jag vet hur det går.

Var på konferens i veckan i Stockholm och på den ena kvällen pratade Christer Fuglesang. Det tog mer än 14 år innan han kom upp i rymden men han åkte dit efter oändliga förberedelser. Himla häftigt och inspirerande! Ha en riktigt fortsatt bra helg!

 

Ett livstecken..

..från mig tänkte jag att det skulle bli, eftersom jag anar att det kommer att dröja 1-2 månader till innan min arm är bra.  Den är betydligt bättre än den var för en månad sedan men jag blir fortfarande väldigt trött i den. Jag försöker att använda vänsterarmen när jag skriver och undvika tunga lyft.

Jag har gått till kiropraktor 5 ggr och nu på tisdag ska jag till sjukgymnast för första gången för min arm. Kiropraktorn har konstaterat överbelastning och att jag har muskelinflammation på armens undersida och bake skulderbladet samt en inflammation i muskelfästena på överarmen vid armleden. I början var det jobbigt att bara lyfta ett glas med högerarmen och den darrade av ansträngningen. Helt sjukt att det kan bli så när jag ändå är hyfsat stark. Men nu kan det bara bli bättre.

Själv kör jag massage 3×15 minuter varje dag + insmörjning med kylande liniment och de dagar jag har möjlighet att jobba hemma kör jag kylpack inlindat i handduk som ska sitta 20 minuter åt gången på de ställen som är ömma. Peppar, peppar så känns det som att muskelinflammationen i överarmen har försvunnit denna vecka. Ska bli intressant att se vad kiropraktorn säger imorgon.

I övrigt då vad hittar jag på..
Tja, försöker ta det lugnt. Har tagit upp min löpträning och funderar på att springa ett 5km lopp i Lund i oktober som heter ”Run for Mental health” eftersom det med psykiska ohälsa är något som jag tycker är viktigt att diskutera och eftersom det också drabbar många yngre därute.

För att nu inte trötta ut er med min onda arm och allt annat kommer här även ett potpurri med bilder från den senaste månaden. 🙂 Hoppas att ni haft det bra!

 

 

Ibland sitter jag och ..

..tycker lite synd om mig själv, som nu. Mannen håller på att laga kvällsmat. Jag borde nog göra något annat än att sitta här och skriva men jag kan liksom inte riktigt förmå mig att göra det. Jag har sötsug och känner mig lat och det är faktiskt så att jag praktiserar mina överlevnadsinstinkter. Jag läste om det tidigare idag.

”Sötsug och lathet är båda, hur konstigt det än må vara, överlevnadsinstinkter. Den söta smaken signalerar att maten är full av näring och energi som vår kropp behöver, därför säger vår hjärna till oss att leta mer om vi väl fått upp ögonen för något sött. Att röra på sig kostar å andra sidan energi. Gör vi av med energi måste vi tillföra mer. I naturen skulle det innebära att vi behöver ut och jaga eller leta mer mat, vilket i sig också kostar energi. Därför vill inte kroppen att vi slösar med energi i onödan. Se på lejonen. De ligger mest och latar sig-spar energi tills de behöver jaga nästa gång”

Citat från boken ”Stark Inifrån och ut på 12 veckor”

Jag känner att jag nog får praktisera överlevnadsinstinkterna lite till innan jag tar mig i kragen och ägnar mig åt betydligt bättre saker. Önskar er en fin fredagskväll!

Ur Pappan och havet

IMG_9918
”Var har du varit! utbrast pappan.
Jag? sa mamman oskyldigt. Jag tog bara en liten tur för att lufta på mig.
Du får inte skrämmas sådär, sa pappan. Du måste tänka på att vi är vana vid att ha dig inomhus om kvällarna.
Det är just det som är det förskräckliga, suckade mamman. Man behöver omväxling. Man blir för van vid varann och allting är likadant, inte sant älskling?”
 
~Ur Pappan och havet

Då och där..

Jag såg en man igår. Han hade vita byxor och en rosa kortärmad skjorta. Hela hans ansikte var som ett enda stort solsken när han cyklade fram längs vägen. Sladden från öronsnäckorna dinglade och hans huvud nickade förnöjt. I ett kort ögonblick önskade jag, att jag var han. Bara för att få veta, vad det var som kretsade sig i och kring hans hjärta och hjärna. Vad det var som framkallade denna djupa harmoni från hans innersta.

Jag är nästan framme vid jobb när minnen strömmar över mig.

Jag är liten, kanske en 6, 7 år. Mormor och jag skrubbar rödbetor. Nyss upplockade från grönsakslandet. De är helt jordiga. Vi sitter utomhus, mormor på en pall och jag. Jag kommer inte ihåg men jag känner solens värmande strålar mot ansiktet. Vi har en balja med vatten, en borste. Jag tror att baljan är röd och gjord av plast. Vi sitter där, skrubbar och pratar om allt och inget. Mormor har klänning på sig. Den är mönstrad med blå och röda romber om vartannat, om det fina vita håret har hon en sjalett. Då och där är jag lycklig.

Alla dessa sommarmorgonar när jag som liten går direkt ut i jordgubbslandet. Plockar en liter eller två. Röda stora, röda små, skivar  dem i ett djupt fat. Strösslar över socker och avslutar med det sista vita, mjölken. Så himla gott! Då och där är jag lycklig.

Det är sommar, jag är nybliven tonåring och det känns som om att jag står på händer i varenda insjö i Lönsbodatrakten. Nåja, kanske inte alla men definitivt både Ubbebodasjön och Hjärtasjön. Strönasjön vågar jag aldrig göra det i. Det går berättelser om barn som förts bort av strömmen och det blir djupt ganska snabbt. Vattnet är mer brunt än blått och efter ett dopp är huden full av bruna flagor. Lunginflammationen kommer som ett brev på posten.  Jag funderar fortfarande på om det är för att jag ser mer bottnar än himlar den sommaren. Då och där är jag lycklig.

Jag är framme vid jobb och jag funderar över vad är det som gör mig lycklig idag, men det är ett helt annat inlägg. Vad gör dig lycklig?IMG_3972