Milen och havskajakpaddling

Efter en ultimat trevlig fredagskväll med vänner och något sent sänggående så vaknade jag 04:57 på lördag morgon, supertaggad och nervös inför mitt kommande lopp i Kristianopel tillsammans med Britt och Annso.

Britt har jag känt sedan första klass i grundskolan och vi hamnade även i samma gymnasieklass. Där lärde vi känna Annso, som är världens mest omtänksammaste person jag någonsin träffat.

Vi samlades hemma hos Annso som bor precis vid havet i Blekinge och samåkte till loppet. Jag kan säga att jag var tveksam om jag skulle anmäla mig till 5 eller 10 km, men med facit i efterhand är jag glad att det blev 10. Anledningen till att jag säger det är naturligtvis för att jag klarade av det och utan några större men. Det längsta jag sprungit innan var 8,5 km och det var i oktober förra året. Då skadade jag både höft och knä samtidigt,  ingen rolig känsla. I år hade jag sprungit runt 7 km som mest.

När jag närmade mig 7km-skylten kände jag mig trött. Envis som jag är ( ja liknelsen med åsnan passar verkligen på mig om jag bestämt mig för något) skulle jag bara genomföra det. Det blev 8, 9 och äntligen såg jag målskylten. Annso tog och gjorde en video av min målgång och det ser ut som jag stapplar in men känslan. Känslan av att klarat av en mil var fantastisk och jag gjorde det på 1:03:11. Jag höll hyfsat samma tempo. Det sackade av lite de sista kilometrarna och svetten lackade men detta ska jag göra fler gånger. Nu vet jag att jag kan,  så det gäller bara att hålla igång. Är helt övertygad om att all styrketräning med Emma stärkt min core och gjort mig till en bättre löpare.  Jag har en något sittande löpstil som säkerligen skulle må bra av ytterligare justeringar men det är bara att jobba på.

uppvarmning

Uppvärmning inför start, både 5 km och 10 km springer tillsammans.

slut

Så här kände jag mig när jag kom i mål, totalt slut och lite lätt okontaktbar.

antligen

Men det vände snabbt och då blev jag så här glad. 🙂

medalj

milenKänns så otroligt skönt att klarat denna och både Annso och Britt tror jag satte personligt rekord. 🙂 Efter loppet satt vi vid havet och njöt av en picknick som Annso och hennes man fixat ihop. Underbart gott och välförtjänt.

På eftermiddagen när vi kom hem till Annso, ladda vi upp med lite kaffe/te och sedan prövade vi på att paddla havskajak. Otroligt roligt och underbart härligt. Vad skönt att bara stanna upp mitt i paddlingen och åka på vågorna.
kajakkjol

Inte helt lätt att sätta sig i kajaken men Annso hjälpte mig och i slutet tog jag mig ut själv. Vi hade fina ”kjolar” för att inte bli blöta om benen.havskajak

paus

Paus på Tromtö där vi även gick en promenad och satte oss på udden.tromto paddling

span

basta

Tack bästa Annso och Fredrik för underbart god mat och en härlig dag, som ni hade fixat och grattis till era tider. 🙂

Annso och Britt, nu får vi minsann se till att det inte blir så lång tid till nästa träff och dessutom få med oss både Jenny och Nette. Kramar till er så fantastiskt roligt att få träffa er igen efter alla dessa år. Kändes precis som då, avslappnat och härligt.

Vårruset i Malmö – 5 km check

Sprang vårruset 5 kilometer i kväll och är så himla nöjd fast jag missade 30 minuter. Kom in på plats 658 på tiden 30:16 och hade jag bara haft en klocka eller runkeepern på så känns det som om jag faktiskt hade kunnat komma under 30 minuter men det är inte huvudsaken.

Huvudsaken är faktiskt att jag åkte dit och genomförde loppet. Det var totalt 1283 stycken som deltog i tidtagningsklassen och ytterligare ett par tusen till i icke tidtagningsklassen.

Nu är jag trött så det får bli många bilder istället.

IMG_2293

På väg från Triangeln till Pildammsparken.

IMG_2335

Run For Life gänget 🙂

IMG_2301 IMG_2306

IMG_2311

Lite inledning från Blossom och uppvärmning av Friskis och Svettis.

IMG_2325

Så här glad är jag och väldigt trött…

IMG_2332 IMG_2331Picknick efteråt i gröngräset, så himla hungrig jag var.

IMG_2346

På väg hem mot triangeln. Bilderna blev mörkare än det var men ändå väldigt fina. Pildammsparken.

IMG_2347

IMG_2351IMG_2356

Vårruset 2015

Idag kom nummerlappen för vårruset hem i brevlådan. Jag är laddad men samtidigt lite lätt nervös. Känns som om det var ett tag sedan jag sprang 5km nu. Förkylningar och höft har varit i vägen. Uttryckte min oro för mannen som i sin tur påpekade att jag har ju hela två veckor på mig innan det är dags.

Nåja, ett par rundor ska jag hinna springa innan dess i alla fall. Väl i mål så vankas det picnickkorg tillsammans med tjejerna från RunForLife. Håll tummarna för mig!

Ett av mina mål i år är att springa milen så jag känner att jag behöver växla upp lite. Hade varit kul att springa Midnattsloppet eller Malmö höstmil och vi är ett par stycken som pratat om att springa tillsammans. Jag har fortfarande bara sprungit 8,5 km som längst och det skedde i höstas.  Med tanke på skador som dyker upp med regelbundenhet så får jag väl leva på hoppet och se vad facit blir.

Usch nu kände jag mig deppig, det där med milen känns lite oöverstigligt. Vissa människor bara springer och hux flux har de sprungit milen medan jag harvar under 5 km. Det är nu jag bör tänka på att för 1,5 år sedan sprang jag 800 m och var helt slut. 1 år sedan sprang jag i och för sig 3,8 men mycket långsammare och med kräkfärdighet under större delen av rundan.  Det går snabbare nu, kräkkänslan uteblir. Ska bara komma igång igen. Får se om jag kan hinna med en runda på torsdag eller fredag. Hade varit skönt. Kondition är inte min starka sida men nu med detta underbara väder och med en höft som är under behandlig så får det helt enkelt ta den tid det tar. 4 maj, here I come.

varruset