Worry dolls..

I hela mitt liv har oron varit en ständig följeslagare. Jag tycker själv att det har blivit bättre med åldern och med de olika erfarenheter jag har fått av livet men det är fortfarande så att jag kan oroa mig en del. Nu för tiden rör det dock mest mina barn och kanske också ibland hur andra uppfattar mig. Jag har ju en bild av hur jag är som människa och i min stilla enfald tänker jag många gånger att alla andra är precis som jag. Ja i alla fall ända tills att jag märker att det inte alls är så.

Har faktiskt ingen aning om hur andra uppfattar mig men jag hoppas på att de tänker på mig som en varm och omtänksam person för det är viktigt för mig. Jag utgår alltid från att alla vill göra sitt bästa utifrån sig själva och sina förutsättningar.

Men till saken, fick en present idag. Blev lite rörd och kände tacksamhet.

-Inget speciellt, sa personen som gav mig den men hen hittade den vid en källarrensning och tänkte på mig.

Wow säger jag, jag känner mig så tacksam och sedd. Jag öppnade den rödvita lilla paketen och fick se följande:

fullsizerender-55

En liten ask och när jag öppnade den hittade jag:fullsizerender-56
Dessa 6 små dockor som är ”worry dolls” eller orosdockor från Guatemala.
Om man har ett bekymmer tar man helt enkelt en av dockorna och berättar sitt bekymmer för den. Lägger den under huvudkudden och dagen efter ska allt kännas bättre.

Jag tror faktiskt att detta kan fungera på sätt och vis. Något man bekymrar sig om låter alltid annorlunda när det lämnar vårt eget huvud och uttalas högt. I vårt huvud har vi en tendens att kunna förstora upp saker långt över dess egna proportioner. Ibland är det bra att sätta ord på det inför någon annan, människa eller docka har kanske inte alltid betydelse. Utan snarare att kunna formulera sina tankar och landa i det hela. Som en klok kollega sa till mig en gång. Det du tänker finns i 100 % i ditt huvud, du kan förstora upp det till 1000% och det blir för mycket.  Folk runt omkring dig kanske bara ser 10 % av det som bekymrar dig. Tricket är att hindra de 100 % att växa.

Inte så lätt eller hur? Men bara genom att sätta ord på sina tankar och verkligen säga dem högt eller skriva ner dem kan du börja analysera vad som verkligen är sant och vad som bara är ditt eget luftslott. Det jobbiga är att börja, stanna upp och reflektera. Låt dig inte alltid svepas med av tankarna och framförallt inte om du mår dåligt av dem. Du är värd bättre och det är jag med. Känns skönt med mina dockor, får väl testa dem någon gång när jag typ oroar mig för jobb, föräldraskap eller annat. 🙂

 

 

Livets väg..

IMG_7635

Tänk dig livet som en landsväg. Livets väg är föränderlig, men när du känner att du börjar balansera på vägrenen, ner mot diket är det dags att se efter vad du kan göra för att bredda din egen väg.

Kanske du behöver bredda vägen för att hamna mer mot mitten eller kanske du behöver sätta dig ner och fundera på du på bästa sätt kan använda vägen du har framför dig på bästa sätt.

I vilket fall är det bara du som kan göra det och det krävs arbete och tilltro att du kan klara det för det kan du. Ingen annan kan leva ditt liv åt dig! Älska dig själv, kram och lycka till med grävandet! 😉

Mamma, har du ätit av det här..

Jag står och borstar tänderna. Har precis tagit en dusch och ätit.

-Mamma, har du ätit av den den här?
Hon håller upp rostebrödspåsen i sin högra hand.
– Ja, hur så?
– Visste du inte att det var mögligt?
– Nej, jag kollade det inte.
– Rostade du det innan?
– Ja, det gjorde jag.
– Då är det nog inte så farligt. Det gick ut igår.

Jag tänker på de två rostade mackorna jag stoppat i mig. Smöriga och ironisk nog med Brie ost på. Ni vet, mögel som mögel, grönt eller vitt, skillnaden är ju försumbar. Ironiskt egentligen eftersom jag ytterst sällan äter bröd. Detta är kanske universums sätt att säga fortsätt med den vanan, varför börja nu?

Nåja, äntligen känner jag mig som en människa igen efter några dagar med soffliggande, mellotittande, sovande och netflixande. Sett två säsonger  ”How to get away with murder” och i princip inte gjort något.

Idag övar jag mig bara på att känna mig någorlunda så att jag förhoppningsvis kan åka till jobbet imorgon. Än så länge känns det rätt så lovande!  Får väl hålla ifrån mig dottern bara så jag inte blir smittad med någon ytterligare sjukdomsbacill.

Ha det gott och kom ihåg, kolla alltid brödet innan du äter det… Bara ett tips, men det klart, vad är det de brukar säga.. lite skit rensar magen. Ha det bäst!

Hoppas innerligt..

..att ni alla har det bättre än jag . Är egentligen bortbjuden både idag och imorgon men jag inser också mina begränsningar som idag inskränker sig till en konstig känsla att jag inte mår riktigt bra. Därav blir det varken 70 eller 71-årsfirande för min del.

Jag har dessutom haft väldigt ont i magen igår (bättre idag) så jag vågar inte ta något smärtstillande i fall magontet från igår återvänder. Jag känner ju att magen inte är hundra idag heller men jag slipper att det krampar till i alla fall. Det där med att bli sjuk och inte riktigt veta vad det är, är en läskig känsla men det är i alla fall på övergående (tror jag) och det är jag tacksam för.

Önskar dig som läser en riktigt härlig helg!