Dagens insikt..

IMG_0755

Att säga vad jag tycker och tänker är aldrig något jag haft större problem med, varken privat eller på arbetet.  Jag trivs med människor som kan diskutera och hantera avvikande åsikter från sina egna. Det är att ha respekt för andra. Våra åsikter grundar sig i allt vi har lärt oss om oss själva och  omvärlden från det att vi var små.

Dock har jag märkt att jag på senare år förändrat den delen av mig själv och nuförtiden säger jag inte alltid vad jag tycker och tänker längre. Jag har insett att det finns tillfällen i livet där man måste välja. Klokare eller fegare? Jag vet faktiskt inte. Jag har nog blivit fegare helt enkelt. Bränt mig ett par gånger när jag faktiskt gjort och sagt bra saker men som totalt missuppfattas av den person som det riktar sig till.

Jag har blivit fegare och den insikten slog mig inte förrän idag. Här och nu, när jag kom att fundera på, varför jag inte trivs när det gäller en del saker.

Jag trivs inte för att jag fått göra avkall på min personlighet för att anpassa mig så att jag inte ska bränna mig igen. Avkall som får mig att må dåligt och som under året kommer att bli tydligare. Jag vill inte trampa runt på äggskal. Varför ska jag anpassa mig efter en person som får många personer att må sämre än va de faktiskt behöver må. Varför är livet så skruvar ibland.

Vad hade hänt om jag faktiskt sa till den personen vad jag känner och tycker. Ett steg framåt eller platt fall??  Orkar inte skriva mer nu för jag sitter här och känslorna flödar och jag känner mig jätteupprörd. Jävla skit!

Snälla liv! Gör mig modig igen så att jag kan säga vad jag tycker istället för att bara sitta här och skriva meningslöst dravel som ändå inte förändrar situationen…