I hela mitt liv har oron varit en ständig följeslagare. Jag tycker själv att det har blivit bättre med åldern och med de olika erfarenheter jag har fått av livet men det är fortfarande så att jag kan oroa mig en del. Nu för tiden rör det dock mest mina barn och kanske också ibland hur andra uppfattar mig. Jag har ju en bild av hur jag är som människa och i min stilla enfald tänker jag många gånger att alla andra är precis som jag. Ja i alla fall ända tills att jag märker att det inte alls är så.

Har faktiskt ingen aning om hur andra uppfattar mig men jag hoppas på att de tänker på mig som en varm och omtänksam person för det är viktigt för mig. Jag utgår alltid från att alla vill göra sitt bästa utifrån sig själva och sina förutsättningar.

Men till saken, fick en present idag. Blev lite rörd och kände tacksamhet.

-Inget speciellt, sa personen som gav mig den men hen hittade den vid en källarrensning och tänkte på mig.

Wow säger jag, jag känner mig så tacksam och sedd. Jag öppnade den rödvita lilla paketen och fick se följande:

En liten ask och när jag öppnade den hittade jag:
Dessa 6 små dockor som är ”worry dolls” eller orosdockor från Guatemala.
Om man har ett bekymmer tar man helt enkelt en av dockorna och berättar sitt bekymmer för den. Lägger den under huvudkudden och dagen efter ska allt kännas bättre.

Jag tror faktiskt att detta kan fungera på sätt och vis. Något man bekymrar sig om låter alltid annorlunda när det lämnar vårt eget huvud och uttalas högt. I vårt huvud har vi en tendens att kunna förstora upp saker långt över dess egna proportioner. Ibland är det bra att sätta ord på det inför någon annan, människa eller docka har kanske inte alltid betydelse. Utan snarare att kunna formulera sina tankar och landa i det hela. Som en klok kollega sa till mig en gång. Det du tänker finns i 100 % i ditt huvud, du kan förstora upp det till 1000% och det blir för mycket.  Folk runt omkring dig kanske bara ser 10 % av det som bekymrar dig. Tricket är att hindra de 100 % att växa.

Inte så lätt eller hur? Men bara genom att sätta ord på sina tankar och verkligen säga dem högt eller skriva ner dem kan du börja analysera vad som verkligen är sant och vad som bara är ditt eget luftslott. Det jobbiga är att börja, stanna upp och reflektera. Låt dig inte alltid svepas med av tankarna och framförallt inte om du mår dåligt av dem. Du är värd bättre och det är jag med. Känns skönt med mina dockor, får väl testa dem någon gång när jag typ oroar mig för jobb, föräldraskap eller annat. 🙂