Jag var stark för länge..

Publicerad den 28 januari, 2017 av Fru Månsson

..och mådde dåligt inombords. Grät varje dag, isolerade mig och vid minsta lilla motgång kändes som om världen runt omkring rämnade. Lägg till ett stressigt heltidsarbete, en 4- åring och en 6-åring, barnens fritidsaktiviteter och känslan av att ens liv inte går ihop trots lojala vänner och en fantastisk man.

En deprimerad utmattad människa tänker inte rationellt eller förnuftsmässigt, allt handlar om där och just då. Överlevnad, det är så man överhuvudtaget klarar situationen.

Allting handlade om mig. Jag gav det som jag orkade till min omgivning. På jobbet fräste jag åt mina kollegor vid minsta lilla och livet kändes svårt. Hjärnan svämmade över med all information om hur lite jag var värd som människa och hopplösheten låg och gnagde.

Såklart kan man känna dessa känslor utan att vara deprimerad, allt handlar om hur lång tid man känner dessa känslor. Är det bara ett litet tag så är det normalt men pratar vi veckor eller månader så står vi snart inför en ohållbar livssituation. En tunnel utan ljus. Underbara Clara skrev att blogginlägg 2015 om när man varit stark för länge och avslutar sitt inlägg med..

”Trötthet är inte ett tecken på att man är dålig och lat utan att man kämpat hårt. Och lösningen kan förstås inte kan vara att kämpa hårdare och slita ännu mer – utan istället försöka hitta den där vilan man uppenbarligen behöver. Att vara utmattad är inte ett tecken på att man är svag utan på att man varit stark för länge.”
Underbara Clara

Att jag började tänka på allt det här igen är för att en kollega frågade mig i veckan hur det hade gått med mina tabletter. Hade jag dem fortfarande kvar eller hade jag gjort mig av med dem?

Jag blev rörd av omtanken och sa att jag har dem kvar. Hen undrade varför jag inte lämnat in dem till apoteket. Vet inte sa jag. Kanske en slags försäkran om att de finns där om jag skulle behöva dem.

-Hur var det att äta dem? Känner du någon skillnad?

När jag började med tabletterna var jag orolig, jag grät dagligen, hade svårt för att sova, ångest och panikattacker där hjärtat snörde ihop sig så det kändes som om att jag skulle sluta andas där och då. Allt kändes så hopplöst. Jag var i min egen bubbla och visste inte hur jag skulle få hål på den för att få se en skymt av världen utanför. Faktiskt tänkte jag inte ens tanken på att det gick att få hål på den. Bubblan fick istället bara starkare och starkare väggar samtidigt som den krympte. Jag kände mig så ensam…

Tabletterna gav mig livet tillbaka. Jag blev lugnare och tårarna bröt inte längre fram för minsta lilla. Det tog närmare ett halvår och ett antal sessioner i terapi men bubblan vidgades och så småningom sprack den.

Genom att äta anti-depressiva preparat som SSRI blir man generellt mer förändringsbenägen än man kanske skulle ha varit i vanliga fall. Därför borde alltid SSRI-medicinering följas upp med terapi och inte enligt mig ses som en livslång medicinering. Ingen och framförallt inte ungdomar borde få dessa tabletter utskrivna utan en chans att reflektera över hur de kan faktiskt kan påverka sitt sätt att tänka genom att få verktyg till sig tex hos en KBT-terapeut.

I vissa fall hjälper inte SSRI och det finns annan psykofarmaka att ta till. Jag vet inte alls hur det fungerar men jag vet att det hjälper många människor att faktiskt leva sitt liv och vissa av dessa mediciner är sådan som man kanske bör ta hela livet.

Nåja, nu har jag snart varit utan mina tabletter i 1 år. Började nedtrappningen den 25 januari 2016 och tog min sista tablett den 4 mars samma år. Hade inga direkta biverkningar förutom illamående, huvudvärk och känslomässig instabilitet. Det sista märktes enligt min man framför under veckan efter då jag hade tagit min sista tablett.

4 mars firar jag 1 år. För mig en stor seger då jag försökt sluta innan men alltid fallit tillbaka och det faktum att jag förstått genom att titta tillbaka på mitt liv att jag haft depressioner även innan, blev bara lite mer påtagligt med både man, barn och heltidsarbete. Livspusslet det så fint heter. Heja mig och heja alla er underbara människor som finns där ute. Nu kör jag på ett medicinfritt år till med mycket träning, reflektioner och snälla tankar om mig själv.

Vi är alla värda snälla tankar om oss själva för om vi mår bra så kommer även vår omgivning att må så mycket bättre. Ta hand om er och en härlig helg! ❤

fullsizerender-51

Det går visst, att bli mätt på grönt..

Publicerad den 22 januari, 2017 av Fru Månsson

..också. I detta års strävan efter en bättre tarmflora har vi nu investerat i en mixer och idag var det dags för premiärdrinken/frukosten. Den var så mättande att guldmjölken får minsann vänta tills ikväll. Kanske ska nämna att vi körde rookievarianten och med 200g grönkål istället för 300 gram för det gick inte att lägga ner mer.

Till skillnad från välkomstshoten och guldmjölken som jag skrivit om innan så gillade jag faktiskt denna även om den smakade väldigt mycket grönt.

Nix, nu måste jag sätta fart. Vi ska ha gäster i eftermiddag. Andra kalaset för 13-åringen här hemma och jag är snart redo. Ja, ganska snart i alla fall. Blir kanske en kopp te emellan för att värma upp.

Det där med extra allt..

Publicerad den 22 januari, 2017 av Fru Månsson

..är tydligare vid vissa åldrar. Har ni tänkt på det? Att ha barn innebär att man emellanåt flyttas tillbaka till sin egen barn och ungdom. Ser saker i ett annat ljus än innan. Ja, ett mer reflekterande ljus och liksom extra allt.
Extra allt av:
1. Schampo

2. Duschtvål – Nej, man blir inte renare av mer tvål…

3. Toapapper – Jag har nu äntligen förstått varför det finns ark, det är för att försöka lära barnen så tidigt som möjligt hur många ark som ska användas innan man spolar och på det sättet undvika toalettstop. Fast ibland fungerar det inte ändå. Toaletter är liksom inte gjorda för överdrivet mycket toapapper så igår åkte undertecknads hand ner i iskallt toavatten för att åtgärda ytterligare ett stopp. Skönt att det inte var bajsvatten men som mamma ska man liksom vara redo att fixa allt!

4. Tops – ni skulle bli förvånad över hur många som går åt till allt möjligt.

5. Bomullspads – ni skulle bli förvånade hur många man tror krävs när man inte är van sminkborttagare.

6. Känslor – om man inte kan titta på sin egen familj så kan man alltid titta på alla dessa tonårsserier. Serier som man slukade när man själv var ung men nu med perspektiv med flera år på nacken så kan man se hur känslorna tar över allt.

Perspektiv saknas och många ungdomar handlar överilat för de ser inte orsak – verkan när det gäller alla saker och för att allt gäller livet. Å andra sidan så skiftar humöret väldigt snabbt. Från att hata till att älska på mindre än 1 sekund och själv är man som förälder fortfarande kvar i grälstadiet och undrar vad som hände.

7. Extra toatid – toan blir helt plötsligt inte toa längre. Den blir som en hel institution där man behöver boka tid för att överhuvudtaget få en chans att komma in. Fler toaletter till tonårsföräldrar borde vara en rättighet! 😉

8. Tvätt – ja min ständiga stötesten. Jag förstår min mammas känslor helt från när jag var ung. Att byta kläder efter humör eller för att spela in på .musically och sedan inte lägga in kläderna igen gör att tvättberget växer på ett helt annat sätt.

9. Kärlek – detta är min favoritdel och något jag hoppas att de alltid har extra av hela livet för de har det sannerligen nu och jag är lycklig som får ta del av deras kärleksförklaringar både muntligen och skriftligen.

Med den sista punkten vill jag önska er alla en riktigt skön söndag. Nu ska jag dricka lite extra allt smoothie med grönkål, ingefära, citron, havregryn, avocado, äpple och vatten. Spännande extra allt med andra ord. Återkommer kanske med rapport om det. 😉
Kärlek är härligt! ❤

Oroar du dig för mycket?

Publicerad den 15 januari, 2017 av Fru Månsson

Det var rubriken på en artikel jag läste tidigare idag, här.

Jag oroar mig ofta, försöker dölja det genom att försöka kontrollera det jag kan kontrollera. Därmed inte att förväxla med att vara ett kontrollfreak, för det är jag inte. Jag har en stor tillit till de människor som jag omger mig med och lever med devisen att jag tror att vi alla gör vårt bästa utifrån vår tid och de resurser som vi har att tillgå. Artikeln då. Vad sa den egentligen?

Jo, de menade att det även fanns fördelar med att oroa sig och listade följande 5 fördelar för människor som oroar sig:

”1. De har alltid en plan B”
Tja, i mitt fall stämmer det nog ganska bra. Fallerar något så vet jag oftast vad jag behöver göra. Check på den.

”2. De blir positivt överraskade
Någon som är inställd på att stöta på svårigheter blir extra glad när allt går enkelt och smidigt – istället för att från början förvänta sig att det ska göra det.”
Jepp, skriver under på den också. 🙂

”3. De visar omtanke gentemot andra
Oroliga människor är ofta måna om att göra ett gott intryck och bli omtyckta av sin omgivning”
Denna punkt är också väldigt mycket jag, tom med så mycket att när jag började må dåligt av det. För något år sedan talade en kollega om för mig att jag behövde inte anstränga mig för mycket. Det går att bli omtyckt ändå. Så jag har försökt dra ner på behovet av att alltid känna mig omtyckt däremot är jag väldigt omtänksam i den mån jag orkar med på gott och ont. Inte alltid man får det tillbaka och då kan ta mer energi än vad som ges tillbaks.

”4. De lyssnar på magkänslan”
Tja, känner mig lite kluven gällande denna. Inte alltid magkänslan som gäller utan jag försöker nog mer resonera mig fram till beslut. Men visst kan magkänslan säga något ibland. Ibland går den att lita på och ibland leder den en katastrofalt fel…

”5. De minimerar sina risker
En orolig person är mer benägen att till exempel teckna försäkringar, vaccinera sig, ha överfalls- och inbrottslarm, göra back-up på viktiga filer, använda säkerhetsutrustning och annat som gör livet tryggare. ”
Tja, detta är både jag samtidigt som det inte är det. Visst försöker jag minimera risker men jag är nog inte extrem åt något håll utan är som folk är mest. Dessutom är jag ganska tolerant mot förändringar och blir sällan orolig över det. Erfarenheten har lärt mig att det trots min oro oftast ordnar sig till det bästa.

Hur har du det? Känner du igen dig eller tar du dagen som den kommer?

Finns inget bättre mot oro och annat än promenader med bästa mannen, eller själv också naturligtvis. Fast jag föredrar sällskap.

Testade tom en liten tur på isen. Dock ingen skridskois direkt och kanhända inte så hållfast heller. Jag minimerade riskerna 😉 och höll mig nära bryggan.

Antiinflammatorisk guldmjölk..

Publicerad den 7 januari, 2017 av Fru Månsson

..det ni. Det är något helt annat än välkomstshotten jag drack igår. Om ni ändå skulle vilja prova på den så har jag nu fått en del goda råd av grannen som jag tänkte dela med mig av innan jag går in och berättar om dagens intag av guldmjölk.

Goda råd!
1. Drick inte allt som jag gjorde igår, dela och ta kanske hälften.
2. Testa med vatten först, dvs hardcore för juice är verkligen något vi alla borde klara oss utan med tanke på bland annat sockermängden.
3. Blanda inte med sked som jag gjorde utan ta och skaka den i en shaker, eller något liknande så slipper ni kanske de ihopklumpade kryddorna.
4. Experimentera med kryddorna. Min granne hade adderat lite kardemumma och nästan fått ihop en pepparskaksliknande smak.

Dagens upplevelse då? Den var så mycket bättre än gårdagens. Jag ska medge att jag var nervös och det tog emot att börja dricka men idag bestämde jag för att ge det tid. Dricka lite i taget och verkligen anstränga mig. Det gick bättre idag och jag vågar nog nästan påstå att det var lite gott. Men så var det ju något helt annat än det jag drack igår. Eftersmaken av kardemumma känns i hela munnen, men om du gillar kardemumma som jag gör så är det verkligen helt ok. Gillade också att det var lite varmt. 🙂

fullsizerender-3 fullsizerender-1
Som den stylas i boken Food Pharmacy… fullsizerender-2