2016 var väl inte det bästa året jag haft och inte heller det sämsta. I slutet av 2015 satte jag 3 saker som jag ville klara av under nya året. Hur gick det då? Jo så här….

”1. Springa 5 km igen.”

Check!! Detta hände ett antal gånger under året och  jag sprang äntligen under halvtimmen. Min bästa kilometer sprang jag på 5:35.

”2. Gå ner 5 kg (ja, denna är nog den mest osannolika med tanke på hur jag brukar kämpa på för att sedan förlora mig i min dåliga karaktär.) Jag tänkte 10 kg först tills J sa, varför inte 5 kg och det är ju sant. Det blir nog lättare men tom 5 kg är jag tveksam till. Tänkte inte köra diet utan försöka äta mindre och röra på mig mer helt enkelt.”

Tja, det där med vikten är min akilleshäl men jag gick ner från 65 kilo till 60, 5 så jag klarade det nästan. Dock så har den minimala träningen det sista året gjort att jag känner mig större i kroppen på 60, 5 kg än 65. Ironiskt!

3. Att fortsätta hålla min medicindos på den nivån jag ligger på idag. Jag vill inte öka, vill inte öka men jag vet att jag kanske borde, men det får bli träning, träning och åter träning.”

Jag slutade med min medicin efter flera års intag och blev medicinfri i mars månad, emot läkarens inrådan men efter mycket egen reflektion. Jag gick inte Cold turkey utan slutade med långsam nedtrappning. Sista dagarna åt jag jag tablett var tredje dag. Sista veckan var jag inte samma person enligt min man. Humöret var upp och ner när de sista resterna lämnade min kropp kändes det inte alls bra.

Nu är allt borta sedan länge och visst märker jag att jag måste tänka efter extra ibland för att inte dras med i negativa tankar. Det gäller att reflektera när de situationerna uppstår att inte ryckas med i tankens kraft utan förstå att jag har ett val att stanna upp och tänka efter. Viktigt att säga är att det finns psykiska sjukdomar som kräver ständig medicinering, tex schizofreni, bipolaritet. Depression är dock inte en av dem. Här kan träning och självreflektion fungera minst lika bra. Jag satsar på ett medicinfritt 2017. 🙂