Blixtar och dunder..

..kan vi hoppas på magiska under? Midsommarafton börjar som den känns att den gjort sedan urminnes tider, med regn. Enligt väderrapporten ska det dock bli strålande sol idag så jag hoppas på det.

Själv har jag varit vaken ett par timmar. Det har åskat hela natten och precis när jag trott att det var på väg bort har dundret återkommit med förnyad styrka. Jag somnade till sist men blev väckt framåt småtimmarna  av tassande barnafötter, en längtan efter trygghet.

Smög mig ut nu på morgonen i mannens regnstövlar för att försöka fånga stämningen, för det blir ett speciellt sken ute när det regnar. Gick inte bra, så då gick jag loss och fotade blad istället, fast med mobilen. Jag äger ingen systemkamera fast ibland tänker jag att det nog hade varit riktigt roligt. Fast fasligt tungt verkar det vara att bära på. Kanske något som får införskaffas någon gång i framtiden. Tills dess kan ni vill se lite blad och ett par gummistövlar några nummer för stora. 😉

 

Efter badet..

FullSizeRender 33

Där går två av de personer som jag älskar mest här i världen, min man och min yngsta. Blöta och lite tilltufsade, precis som jag efter 1 timmes bad i poolen. Skillnaden är kanske att jag har sorgkanter under ögonen för jag badar med mascara och den är inte vattenfast, men vad gör det när jag får skratta och ha kul. Dessutom slipper ju jag och se på eländet   😉 .

Jag vill också passa på att önska en riktigt Glad midsommar till alla er som läser. Här i Skåne verkar det minsann som att vi för en gångs skull kommer att få ett riktigt kanonväder. Härligt!

Ps: Jag har fortsatt med morgonpromenaderna och denna veckan har det blivit av hela 3 ggr. Jag är på G, helt klart. Ds 🙂

 

Att ge eller ta, det är frågan..

Ett år sedan jag skrev detta inlägget men eftersom jag har mer läsare nu kan jag väl alltid köra en repris. 😉

Fru Månsson

IMG_8301

När jag ger något av mig själv till andra krävs det nästan alltid att jag får någon form av gensvar.  Annars blir till slut allt jag gör bara någonting som absorberar upp all min energi och lämnar mig på tomgång. Det kan i och för sig pågå länge, ibland flera år innan ett frö börjar gro,  slå rot och en insikt börjar födas om att ansträngningen som allt det här kostar är kanske inte värt det.  Då gäller det att ha modet att ta bort eller minimera den del av ditt liv som tömmer din energi.

För en del människor i vårt liv klarar vi av mer tomgång. Det är för de personer som vi tycker extra mycket om. Där kan vi, i alla fall jag, hålla på i oändlighet av att ge av mig själv. Jag hoppas och tror att det finns någon i vår närhet för oss alla. Ibland kanske vi inte…

View original post 260 fler ord

Överanalys..

Det känns nästan som om luften gått ur mig.  Jag känner mig tom men ändå inte. Motstridiga känslor det där. Hela våren har det varit fullt av saker både privat och arbetsmässigt. Nu har det börjat lugna ner sig och jag räknar ner till semestern.

Kommit på att jag nog saknar min tablett ibland. Har en tendens att överanalysera och undrar om vänner och kollegor märker någon skillnad. Före och efter liksom, eller om det bara är jag som nojar mig. Är jag en annan person eller är jag samma?

Kanske det är så att jag känner mig mer dämpad inte lika överspänd som innan. Jag kan inte påstå att jag haft några gråtattacker heller. Jag tar dag för dag och försöker tänka lite som muminmamman: ” Vad som helst kan hända därför är jag lugn”

Sanning med modifikation. När det gäller barnen är jag nog allt annat än lugn emellanåt. Jag har haft ett stort tålamod med dem när de var små men nu när de är större har jag andra förväntningar. Helt plötsligt är mitt tålamod inte lika stort längre eller så är det för att gapet mellan förväntat beteende och det verkliga beteendet är större än innan.

Jag vet att man ska bekräfta känslor men när det går till överdrift, vad ska man göra då? Fortsätta bekräfta, hålla sig lugn antagligen. Det gör inte jag.  Jag är en minröjare som går på mina efter mina och ändå lyckas jag överleva.  Min man går på samma minfält men under honom detonerar det väldigt sällan. Kan det vara en fråga om diplomati? Hmm, jag tycker nog att jag kan vara diplomatisk när det krävs men erkänner att flertalet gånger har fingertoppskänslan inte riktigt infinnit sig.

Jag känner mig lite vilse helt enkelt på min väg mot tonårsförälder så idag efter jobb inhandlade jag denna bok. Får väl se om den kan lindra min föräldraoro.

9789187371080_200x_hur-barnen-tog-makten”En debatterande och underhållande bok om curlingpappor, tigermammor och om hur barnen blev kungar i vårt Bolibompaland”  Bokus.com