Överanalys..

Det känns nästan som om luften gått ur mig.  Jag känner mig tom men ändå inte. Motstridiga känslor det där. Hela våren har det varit fullt av saker både privat och arbetsmässigt. Nu har det börjat lugna ner sig och jag räknar ner till semestern.

Kommit på att jag nog saknar min tablett ibland. Har en tendens att överanalysera och undrar om vänner och kollegor märker någon skillnad. Före och efter liksom, eller om det bara är jag som nojar mig. Är jag en annan person eller är jag samma?

Kanske det är så att jag känner mig mer dämpad inte lika överspänd som innan. Jag kan inte påstå att jag haft några gråtattacker heller. Jag tar dag för dag och försöker tänka lite som muminmamman: ” Vad som helst kan hända därför är jag lugn”

Sanning med modifikation. När det gäller barnen är jag nog allt annat än lugn emellanåt. Jag har haft ett stort tålamod med dem när de var små men nu när de är större har jag andra förväntningar. Helt plötsligt är mitt tålamod inte lika stort längre eller så är det för att gapet mellan förväntat beteende och det verkliga beteendet är större än innan.

Jag vet att man ska bekräfta känslor men när det går till överdrift, vad ska man göra då? Fortsätta bekräfta, hålla sig lugn antagligen. Det gör inte jag.  Jag är en minröjare som går på mina efter mina och ändå lyckas jag överleva.  Min man går på samma minfält men under honom detonerar det väldigt sällan. Kan det vara en fråga om diplomati? Hmm, jag tycker nog att jag kan vara diplomatisk när det krävs men erkänner att flertalet gånger har fingertoppskänslan inte riktigt infinnit sig.

Jag känner mig lite vilse helt enkelt på min väg mot tonårsförälder så idag efter jobb inhandlade jag denna bok. Får väl se om den kan lindra min föräldraoro.

9789187371080_200x_hur-barnen-tog-makten”En debatterande och underhållande bok om curlingpappor, tigermammor och om hur barnen blev kungar i vårt Bolibompaland”  Bokus.com

2 thoughts on “Överanalys..

    • Hoppas verkligen det är sant. Jag försöker verkligen uppfostra mina barn till att vara snälla men också visa dem att de själva är minst lika viktiga som någon annan. Har väldigt tydliga gränser när det gäller vissa saker och nästan inga gränser alls när det gäller en del annat. Tacksam dock att de har modet att säga till mig när de tycker att jag gör fel och att de kan säga förlåt när de gått över gränsen.

      Liked by 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s