Att vara snäll är väl något bra….

..men varför känns det så himla mesigt då?

Om du frågar de som känner mig om hur jag är som person skulle du förmodligen få en hel uppsjö av olika svar.  Alla känner mig genom olika förutsättningar och dessutom har vi träffats under olika perioder i livet. De flesta skulle nog säga att jag är snäll. Fast inte alla, vissa tycker nog att jag är en riktig häxa också men det är ok för jag vet mitt egenvärde. Sanningen är ju att jag kan inte tycka om alla och alla kan inte tycka om mig men att försöka vara trevlig mot alla försöker jag vara, förhoppningsvis är det få som ser mig som häxa. Stör mig liksom på det att inte känna mig omtyckt.

Jag tycker mig minnas att någonstans i 25-årsåldern är vår grundpersonlighet satt. Självklart kan vi fortfarande förändra oss men visst är det konstigt hur man kan falla tillbaka till en gammal roll bara för att personen man träffar just då tror att hen vet exakt hur jag är.

På mitt första fasta jobb genomgick jag ett personlighetstest som visade en skala för grundbeteende och en skala för anpassat beteende. Grundbeteendet finns alltid med dig men det anpassade beteendet är det du visar upp för omvärlden tex på ditt jobb. Ju längre det anpassade beteendet ligger från grundbeteendet desto svårare är det att upprätthålla.

Som tur är låg jag ganska lika på bägge skalorna. Jag har alltid haft svårt att föreställa mig, vilket gör att jag kanske inte är den mest diplomatiska personen ibland. I alla fall inte privat, klumpigheten kan hoppa ur munnen på mig. Ibland bara sådär och ibland för att jag lagt i mig något som jag inte borde klampat in i för att jag bara kände att jag måste säga något. Hmm, kanske bättre att döpa om det till frispråkighet, känns bättre i munnen när jag säger det…Frispråkighet.

Och ändå verkar det som att de flesta som lär känna mig tycker att jag är snäll. Till och med så snäll att ett tjänstgöringsintyg som jag fick en gång innehöll följande ord : ” visar stor omtänksamhet och är mycket omtyckt av sina arbetskamrater”. Fast det var för länge sen.  Jag minns att jag blev förargad för jag tyckte inte riktigt att det där hörde hemma i sådant betyg. Omtänksamhet och snällhet känns på något sätt som om den är av mindre vikt än andra egenskaper i dagens samhälle. Dessutom var intyget från en chef som jag inte alls kom överens med, så att han skrev dessa ord är för mig en gåta.

Hmm, jag känner att det bubblar inom mig, uppenbarligen en sak som fortfarande upprör men så är jag känslomänniska också och mina känslor ligger väldigt nära ytan. Bra i bland och en katastrof andra gånger..

De flesta av oss är nog snälla inuti kanske inte mot alla men mot de som vi tycker riktigt mycket om. Sedan finns det dem som inte lyckas med det och då börjar jag undra vilken uppväxt de haft och mitt hjärta lider. Alla barn är förtjänta av att kunna känna trygghet både hemma och i skolan. Barn som aldrig får känna det, hur utvecklas dem? Kan de utveckla snällhet ändå eller vad är det som utvecklas istället?

Jag vet inte riktigt varför jag retar mig på det här med snällhet, kanske det är som de säger ”Snälla flickor kommer till himlen , andra flickor kan komma hur långt som helst. Fast det klart, himlen låter riktigt nice det också. 😉

IMG_9717Tåg till himlen månne? Tja, till Skåne i alla fall och det är ganska himmelskt för mig. 😉

11 tankar om “Att vara snäll är väl något bra….

  1. Vackert tåg !
    😊 Att vara snäll har länge varit underskattat då vassa armbågar och ego fått mer uppmärksamhet och setts som attraktiva drag (konstigt ändå) men ser en svängning av det gudskelov

    Tror absolut du vinner i längden på att vara just omtänksam och snäll 😊 sen kan man vara tydlig ändå för precis som du skriver tycker man inte om alla. Men vänlig kan man alltid vara 😊 kanske behöver de det mest som inte är det själva.

    Liked by 1 person

  2. Det finns de har fått växa upp med psykisk, pedagogisk, fysisk, sociala och ekonomisk trygghet som beter sig som skitstövlar. Och så finns de barnen och tonåringar som saknar delar eller allt i sin uppväxt. Som blir helt underbara personligheter som vuxna.

    Du kan bära både på massa positivt och gräsliga livserfarenheter. Men det är bara DU som kan ta beslut om du vill vara en snäll människa.

    Tack för dina rader….tankeväckande och underhållande.

    Liked by 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s