Mental överbelastning..

..är något som antagligen händer oss alla någon gång. Fast vi känner kanske bättre till det under benämningen stress. Inspiration till texten nedan fick jag efter att läst en artikel om moralisk stress som finns att läsa i Amelia Tara nr 7 2016.

Du vill så mycket och ändå får du inte livet att gå ihop. Istället för att ta ett steg tillbaka, ta ett andetag och försöka prioritera bland det du gör, fortsätter du tills kroppen säger stopp.

Stressen kan delas in i tre olika former, tidsstress, existensiell stress och moralisk stress.

Tidsstressen är lättast att åtgärda. Du vet vilken tid du har. Hur du än gör kan du inte ändra på att dygnet är 24 h, veckan är 7 dagar och så vidare. Om du inte hinner göra saker på tiden du har till ditt förfogande så har du tagit på dig för mycket och då är det prioritering som gäller. Här gäller det att inte glömma bort sig själv, för om jag känner dig rätt kanske du är den sista personen som du prioriterar.

Alla andra ska ha sin del av kakan men är det då rättvist att du knappt får ta del av smulorna ? Nej, det är det inte, men ingen annan än du kan göra jobbet. Prioritera och prioritera rätt. Tycker du att det är svårt? Be om hjälp från din partner, vänner eller sätt dig ner och ta dig en ordentlig funderare på vad som är viktigt för just dig.

Den existensiella stressen är klurigare. Här handlar det om att du lever andras liv istället för ditt eget. Du låter media, andras krav och förväntningar vara viktigare än det du känner innerst inne. Du sviker dig själv för att vara andra till lags, för att passa in i en mall som inte är din egen. En dag börjar du ifrågasätta om du verkligen gjort rätt. Revolutionen är ett faktum och förändringarna kanske blir livsomvälvande om du tar steget mot upprättelse för det egna jaget.

Den moraliska stressen är diffus. Du vet vad du vill och hur ditt liv ska levas. Förändringarna kommer smygande och en dag känner du kanske att du inte hinner med det du ska enligt dig. Du kommer i konflikt med dina egna ideal. Kanske du börjar tänka, alla andra klarar det så det gör jag också.

Du börjar snegla på andras liv, låter avundsjukan växa inom dig samtidigt som du tror och tycker att alla andra har det så mycket bättre än dig. Du blir en tankeläsare och du vet exakt hur mycket bättre alla andra har det.

Du glömmer bort en väldigt väsentlig sak. Du kan inte läsa tankar på riktigt och alla pusselbitarna du samlat till det perfekta pusslet passar inte ihop. Kan hända att du är så inne i det att du inte inte ser hur de olika bitarna skaver mot varandra. Du vill så gärna lösa  ditt liv. Umgänget med vännerna, barnen, föräldrarna, partnern.

När du väl hamnar i ett varaktigt stresstillstånd är det svårt att förstå vad det var som hände. Kanske du hållit alla känslor inom dig och nu ligger de där bedövade, skapar förvirring inom dig för du har ingen aning om vad du känner. Du har tryckt in allt under så lång tid att dina känslor bildar ett enda stort svallande känslohav där vågorna går höga.

Nu krävs det att du plockar fram modet inom dig, att du tillåter dig att se på dig själv och det liv du lever. Känn in det och acceptera.

Utforska vad du egentligen känner och vad du vill göra. Vad är det som inte känns rätt?
Sluta att göra saker som är orimliga. Du har makten över ditt liv, ingen annan.

Slutligen behöver du skapa en strategi för hur du ska gå från det liv du lever idag tills det det liv du verkligen vill leva.

Visst låter det enkelt? Men både du och jag vet nog att det inte är helt lätt. Den ständiga kampen mot det dåliga samvetet, att inte räcka till.

Grejen är att det är ingen annan än du som kan starta resan mot förändring. Du har inte bara ansvar för din omgivning utan också för dig själv. Du är värd ett bra liv! ❤

IMG_9868

Ibland kämpar man verkligen för allt man är värd. Kanske dags att försöka se saker ur ett annat ljus?

2 thoughts on “Mental överbelastning..

  1. Stress är livsfarligt!!! Man måste sluta vara så förbaskat bra! Man kan vara precis lagom! Jag har levt som supermänniska i många år och inte accepterat 24 tim på ett dygn! Jag klämde in allt och lite till. Det slutar alltid med en krasch djupt ned i ett dike och det kan vara en långdragen historia att kravla sig ur det!

    Liked by 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s