Jag såg en man igår. Han hade vita byxor och en rosa kortärmad skjorta. Hela hans ansikte var som ett enda stort solsken när han cyklade fram längs vägen. Sladden från öronsnäckorna dinglade och hans huvud nickade förnöjt. I ett kort ögonblick önskade jag, att jag var han. Bara för att få veta, vad det var som kretsade sig i och kring hans hjärta och hjärna. Vad det var som framkallade denna djupa harmoni från hans innersta.

Jag är nästan framme vid jobb när minnen strömmar över mig.

Jag är liten, kanske en 6, 7 år. Mormor och jag skrubbar rödbetor. Nyss upplockade från grönsakslandet. De är helt jordiga. Vi sitter utomhus, mormor på en pall och jag. Jag kommer inte ihåg men jag känner solens värmande strålar mot ansiktet. Vi har en balja med vatten, en borste. Jag tror att baljan är röd och gjord av plast. Vi sitter där, skrubbar och pratar om allt och inget. Mormor har klänning på sig. Den är mönstrad med blå och röda romber om vartannat, om det fina vita håret har hon en sjalett. Då och där är jag lycklig.

Alla dessa sommarmorgonar när jag som liten går direkt ut i jordgubbslandet. Plockar en liter eller två. Röda stora, röda små, skivar  dem i ett djupt fat. Strösslar över socker och avslutar med det sista vita, mjölken. Så himla gott! Då och där är jag lycklig.

Det är sommar, jag är nybliven tonåring och det känns som om att jag står på händer i varenda insjö i Lönsbodatrakten. Nåja, kanske inte alla men definitivt både Ubbebodasjön och Hjärtasjön. Strönasjön vågar jag aldrig göra det i. Det går berättelser om barn som förts bort av strömmen och det blir djupt ganska snabbt. Vattnet är mer brunt än blått och efter ett dopp är huden full av bruna flagor. Lunginflammationen kommer som ett brev på posten.  Jag funderar fortfarande på om det är för att jag ser mer bottnar än himlar den sommaren. Då och där är jag lycklig.

Jag är framme vid jobb och jag funderar över vad är det som gör mig lycklig idag, men det är ett helt annat inlägg. Vad gör dig lycklig?