Känslan av besvikelse eller sorg..

..träffar en hårt i mellangärdet. I min ålder inträffar den fortfarande men i takt med att magen lägger ut, mildras nedslaget. Erfarenheten växer för varje år.

När våra barn genomlever sina första sorger/besvikelser är det nästan som man går igenom sina egna, fast från svunnen tid. Det gör ont inombords.

Samtidigt inser jag att det enda jag kan göra är att finnas där, lyssna och krama om. Ge bekräftelse och visa att jag finns här. Du klarar detta!

Det gör ont, många saker gör ont i hjärtat men vi är starka. Hur illa det än känns blir det en erfarenhet som gör dig bättre rustad inför nästa gång. För jag vet att det kommer att känns så fler gånger men det säger jag inte till dig.

När jag hade kärlekssorg under min uppväxt brukade min mamma säga: ” Mister du en så står dig tusen åter”. Det är inte så, inte i verkligheten. Sorgen är högst verklig och den biter sig fast in i det innersta. Goda råda är bortkastade även om de sägs i all välmening.

Att se och höra våra barn bli ledsna, gör oss föräldrar ledsna men det är något vi måste gå igenom. Vi kan inte förhindra våra barn från att aldrig uppleva besvikelser. Vi kan inte skydda dem mot världen och livet. De klarar mer än vi tror och mitt i den där sorgen kan de många gånger fatta rationella beslut, bara vi finns där och lyssnar.

10Tredje klass och det var länge sedan. 😉

13 tankar om “Känslan av besvikelse eller sorg..

  1. Jag vill hjälpa min dotter att bli stark men ödmjuk. Att inte ta någon skit (som jag fick mycket av och som jag aldrig berättade om eller vågade säga emot) men att samtidigt vara den som är en bra kompis och som står upp för sig själv och andra på ett bra sätt. Visst hon kommer att uppleva saker och gå på minor men jag hoppas hon kan känna att hon kan prata med mig om saker vilket jag inte kunde med min mamma.

    Liked by 1 person

  2. Vi kan inte linda in dem i bomull, de behöver sina besvikelser och sorger för att komma vidare på deras livsstig. Men hade jag fått välja hade nog jag hellre tagit på mig dem åt dem så de slapp.
    Fast jag är glad att jag har deras förtroende och att de kan berätta mycket åt mig. Jag tror inte jag får höra allt, vissa saker är det kompisarna som hjälper dem.

    Liked by 1 person

  3. Kloka ord. Jag har tänkt på det där ofta… har inga egna barn, men tror jag kan tänka mig… lite ditåt, hur jobbigt det känns att veta att barnen MÅSTE genom en massa svårigheter.
    Du kan bara, som du skriver, finnas där och lyssna, stödja, alltid älska…
    Alla barn får inte det stödet, tyvärr.
    Ofta går det bra för dem i livet ändå, men större garanti för att de ska lära sig en massa och bli fina mänskor är att just du finns där ❤

    Liked by 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s