Att brottas med sitt inre

En kamp som finns, den kommer när jag är trött, stressad. Den gör att jag känner mig ensam, till och med i ett rum fullt av människor. Utelämnad! och allt skapas av min egen fantasi.

Läste ett inlägg igår som hette ”Vad du kan lära dig av Dr Watson när du blir överfallen av din självkritik”.

Har jag rätt eller inbillar jag mig?
Ska jag tolka det si eller ska jag tolka det så?
Jag överdriver. Nej, det gör jag inte.
De märker hur osäker jag är. Nej, det gör de inte.
Lugna ner mig. Nej, det kan jag inte.
Jag är ju helt omöjlig. JA, DET ÄR JAG.”
Ur inlägget Vad du kan lära… av Marie Bengtsson

Ibland dyker tvivlen upp och Gud vad de kan ta fäste snabbt.  Kampen utspelar sig och det är omöjligt att säga vilken sida som vinner. De senaste åren vinner den goda sidan med god marginal och jag kan landa i att jag är bättre än jag själv tror.

Andra gånger blir tankarna så livliga att jag ifrågasätter om det kan finnas något där bakom. För inte kan väl jag lägga så mycket på mig själv.

Det där med att veta vad andra tänker var jag expert på ett tag. Jag var så nere att mitt tänkande bara kretsade till kring mig själv. Det räckte med en suck, ett ögonkast riktat på fel håll och såren började öppnas inom mig. Självkritik är en slags form av självförakt. Och en trött hjärna och stressad kropp är den ultimata bäraren.

Ovanstående är en av orsakerna att jag började försöka röra på mig själv regelbundet. Jag vill inte ge tankarna fäste, jag vill lära mig att distansera mig, att analysera vad som är falskt och sant. Ge kroppen bättre förutsättningar.

Maries metafor till Sherlock Holmes är briljant. När jag var som mest nere, skrev jag dagbok över mina tankar. Allt för att ge mig ledtrådar på vad som var sant och vad som var falskt. Ett riktigt detektivarbete men med tankarna på pränt blev det lättare att analysera.

Ibland tar jag fram boken och tittar på det jag har skrivit, förundrar mig över hur många tankar som passerar hjärnan varje dag som inte alls behöver ha ett uns av sanning i sig. Allt beror på vår bakgrund, erfarenheter.

Tankens kraft är stor och vi själva har makten att förändra dem men det innebär arbete.

Brottas du med ditt inre?

IMG_8773

8 tankar om “Att brottas med sitt inre

  1. Så klokt! Att tänka illa om sig själv är det mest destruktiva vi gör och ändå så vanligt 😕 spännande läsning 👏 Här i ovisshetens land lär man ju känna andra och mest sig själv på djupey, minst sagt, och talar, men framförallt tänker inte längre saker om mig själv som skadar 😉 Nä, kanske ”duger” man inte till alla men den man lever med är ju sig själv och där är det viktigt att känna att ”jag är okey som jag är” 😊💙

    Liked by 1 person

  2. Jag har varit ”den självutnämnda ältaren” med råge. Men, efter ett utmattningssyndrom och med hjälp av en fantastisk KBT terapi (all KBT är inte bra, man måste hitta den rätte!!), så är livet så otroligt mycket annorlunda. Han gav mig redskapen till att få stopp på skivan som snurrade om och om igen, han lärde mig att förstå, att andra människors värld och tankar inte handlar om mig. Idag är jag helt fri från alla malande tankar och kommer de upp vet jag hur jag ska få bort dem.

    Liked by 1 person

    • Jag får forfarande malande tankar ibland men precis som du har jag efter utmattningssjukskrivning och KBT terapi fått verktyg som hjälpt mig oerhört mycket och ibland får jag helt enkelt ta fram det och praktisera. Jag vill också bli helt fri från malande tankar men jag känner att jag är på rätt väg ju äldre jag blir. 🙂

      Liked by 1 person

  3. Jag tänkte faktiskt på det idag! På det där att älta. Att alltid söka orsaken i sig själv. Och att lägga så stor vikt vid sig själv att det mesta som sker runt en på något vis alltid utgår från eller återkommer till den egna personen. Till sist. Attan vad svårt det är, att vara snäll med sig själv. Att se sig i det rätta ljuset. Och att inse att alla har nog med sitt. Så mitt svar är ja: vissa dagar brottas jag med mitt inre. Och nej: vissa dagar är jag osårbar.

    Liked by 1 person

  4. Mycket tänkvärt här!
    Jag brottades ju med de där svåra tankarna sommaren 2014 och ännu i fjol, delvis även i dag, men mycket har blivit bättre. Och terapeuten gav så fina verktyg, ibland tog jag det kloka till mig direkt, ibland krävdes mera tid.
    Ge dig själv tid. Var inte för sträng mot dig själv. Du duger som du är.
    Kram!

    Liked by 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s