Jag är en grälsjuk..

..mamma. Den senaste veckan känns det som om jag har grälat med barnen varje dag. Är det inte det ena så är det den andra. Varför måste vi gräla? Om jag säger till barnen att nu måste jag få vara ifred. Varför lämnar de mig inte ifred? Jag vet min gräns och jag säger ifrån. Säger att nu vill jag inte höra på detta längre, ge mig andrum. Ge mig plats!

Svarar på samma fråga hur många gånger som helst och till sist biter jag ifrån. Min dotter säger:
-Men du lyssnar inte..
-Lyssnar inte jag? Jag har ju svarat flera gånger att jag inte vet..
-Men det är inget svar.
-Det är mitt svar. Mitt tålamod står upp i halsen och rösten åker upp i falsett.

Idag går världen under för att det inte finns någon färg hemma, igår var det för att inte rätt linne var tvättat och dagen innan dess var det för att det inte fanns några kläder i en garderob som var fylld av kläder,  men det var såklart inte rätt kläder. Ibland kan minsta lilla sak leda till gräl och jag fattar ingenting. Vad ska jag göra när jag märker åt vilket håll det barkar? Det verkar ju inte som att de tar in att jag vill bli lämnad ifred när argumentationen står mig upp i halsen.

Arghhh, jag blir så frustrerad och trots att jag anser att jag har gott tålamod så känns det inte som om jag har det längre. Varje ögonblick som ovan, leder till gräl som leder till att mitt tålamod utarmas och jag säger:

-Varför frågar du inte pappa?
-Nu frågar jag dig och dessutom när pappa blir arg så blir han så himla arg.
-Men vad tror du att jag håller på att bli nu då?
-Arg men det är jag van vid för det blir du oftare än pappa men du blir inte lika arg som honom.

Gud ge mig styrka! Jag märker att mitt tålamod också blir mindre när det blir stressigt och mycket att göra. Min tröskel är inte lika hög längre som den var förr. Jag får så dåligt samvete och känner mig som världens sämsta mamma. Vilken tur då att jag har världens underbaraste man som pysslar om mig och ger mig den där lilla extra uppmärksamheten.

Jag hade nog behövt gå på en kurs för att klara dessa kommande år eller så kanske jag bara behöva lära mig att andas rätt och räkna till 10 för att behålla mitt lugn. Hur gör du för att bevara ditt humör in i det längsta? Vad får dig att bli arg eller frustrerad?

Dottern kom nyss och sa förlåt så man får väl leva på de stunderna också. Det är bara det att grälen tar så mycket energi som jag inte har just nu. Jag behöver den för att lägga på annat!

15 tankar om “Jag är en grälsjuk..

  1. Jag har inga barn så just den biten kan jag inte uttala mig om men arg kan jag bli ändå! Det är nog ingen som går omkring med ett leende på läppen för jämnan. Att bli arg är sundare än att deppa ihop. Jag är lite som åska! Dundrar som tusan och så är luften rensad. Du är säkert ingen dålig mamma för att du reagerar. Hur bra mår barn utan gränser?

    Liked by 1 person

    • Sant och tack! Egentligen har jag väldigt kloka och insiktsfulla barn som just nu när de skulle lägga sig. Jag ligger bredvid K och hon säger till mig: Mamma, alla blir arga ibland, i alla fall i en familj och om du haft en stressig idag är det lättare att du blir arg än om du haft en bra dag. Jag älskar dig och pappa och vi blir ju alltid vänner efter att vi bråkat. .. Det är ju sant och ibland känns det nästan som om grälen tär mer på mig än henne. Kanske för att jag satte ett krav på mig själv som mamma att jag inte vill vara den som grälade. Jag vill vara den där kloka förnuftiga mamman som alltid behåller lugnet i alla lägen och nu när jag är mamma når jag liksom inte upp till drömläget som jag bestämt. Tack för din kommentar. Jag dundrar sällan som åska, det är mer min man. Jag är mer ett enstaka blixtnedslag med mesigt regn efteråt. 😉

      Gilla

  2. Jag tror att det tar hårdare i oss vuxna, man vill ju så gärna vara lugn och sansad… Men nu funkar ju livet inte så att vi varje dag klarar av att gå lugna och sansade genom det. Ibland blir det för mycket (eller för lite) och då reagerar man. Tyvärr inte alldeles rationellt alla gånger. Men hon uttryckte det bra din dotter: ”vi blir ju alltid vänner efter att vi bråkat”. Bättre att bli arg och sen bli sams än att gå och bita ihop och väsa mellan tänderna att allt är VISST BRA. Mamma är JÄTTEGLAD! För sånt märker de ju ganska snabbt, att man fetljuger. Åt min man brukar jag säga (jo för jag blir också arg på honom) att jag älskar honom varje dag, men vissa dagar tycker jag helt enkelt inte riktigt om honom… Blixtra på du bara! Och så lite regn på det 🙂

    Liked by 1 person

  3. Böckerna ”Självmedkänsla” och ”Jag vill vara glad” har hjälpt mig en hel del. Kanske inte med grälandet men att släppa taget bättre om det som händer och att ta hand om mig själv.

    Ni kanske ska prova ”skilsmässometoden”? Stielli föreslår att man delar upp ansvaret för barnen på så sätt att en har hela ansvaret för barnen och den andre ”är fri” att göra vad den vill. Här går också dottern mest till mig. Jag brukar säga att hon har en pappa också… 😉

    Gilla

  4. Ps inte fel att lära sina barn tycker jag att även vuxna behöver tid för sig själv precis som de många gånger. Som förälder behöver man inte vara tillgänglig 24/7 – särskilt inte om man är två!

    Linus Jonkman kallar det Självsamhet. Kanske något de också kan lära sig att njuta av?

    Liked by 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s