..undrar jag varför jag blev en mamma egentligen. Varför jag frivilligt försökte på mig det vi kallar familj. Det är dagar när tålamodet tryter, barnens argument och krav står en upp i halsen. Helst av allt skulle jag bara vilja ställa mig på ett högt berg och skrika av hela mitt hjärta. Jag tror att det är något som alla mödrar känner igen sig i, åtminstone någon gång under tiden barnen bor hemma.
Vem vet, kanske det också finns en och en annan pappa som känner likadant. Ronjor är vi allihopa som står och skriker våra vårskrik även om det kanske mer är skrik av förtvivlad art än för att välkomna våren.
Missförstå mig rätt, det är inga bestående känslorna jag har. Det är mer som tankar som snabbt flyger igenom när hjärnan är slut och tålamodet går på tomgång. Vissa dagar (koncentrerat till morgonar och kvällar) kommer det många sådana tankar, andra dagar kommer de inte alls. Ändå skulle jag inte vilja vara utan våra barn. De är bra precis som de är, även om deras beteende är hur jobbigt som helst emellanåt.
Ibland känner jag mig som en oavlönad och ouppskattad betjänt. Ja åt barnen då.
-Mamma!
Mamman springer till rummet där barnet är.
Barnet: -Kan du hämta ett glas vatten till mig.
Mamma:-Jo, men varför hämtar du inte vattnet själv?
Barnet:-Ser du inte att jag är upptagen.
Mamman tänker tyst för sig själv, vad tror du att jag var då? Men biter ihop och hämtar vattnet. Redan där gör jag fel. Klart jag vill vara en snäll, trevlig och omtänksam mamma och det försöker jag vara men det finns gränser. Jag gör mitt allra bästa och jag måste våga lita på att det räcker till trots klagolåten som uppstår när:
- Vissa plagg inte är tvättade i tid. (Hallå jag är en mamma, inte en sierska. Jag visste inte att du vaknade upp på morgonen och bestämde dig för att ha just den tröjan som du slängde i tvätten i förrgår och som ligger längst ner på tvättlistan.)
- Gympakläderna inte är packade. (Du har egna händer att packa med)
- Kläderna inte är framplockade. (De ligger nedanför sängen inom en armslängds avstånd för det var där de hamnade kvällen innan)
- Jag för tionde gången får höra av min dotter:
-Att hallå det är inget argument som håller mamma.
Det är då jag får dra till med:
– Att hallå, jag är faktiskt förälder och du är barnet. Jag lyssnar gärna på dig men det är jag som bestämmer.
Sedan finns det andra dagar när det känns som om det är guldrusch i Klondyke och barnen håller sig fast vid mig som att jag är den värsta största guldklimpen. Det är då man vet sitt värde och det är det som gör att man orkar genom alla de dagar när tomgången står på för fullt.
😂 känner igen känslan så väl! Ibland låste jag in mig på toaletten bara för att lugna ner mig själv en stund när det blev för mycket tjat 😊 och kan ändå sitta och tänka att det var ljuvliga, härliga tider 💙
GillaLiked by 1 person
😂😂😂En gång när barnen var mindre gick jag ut i trädgården och bara skrek rätt ut. Skämdes sedan för jag bor ju i ett stort radhusområde och grannarna (om någon hörde) kanske undrade vad som stod på men jag var så frustrerad. Nuförtiden lyckas jag hålla primalskriken inom mig men det inte sagt att det har sina utmaningar. Tur att båda barnen inte verkar vara inne i sina ”jobbiga” perioder samtidigt. 🙂
GillaLiked by 1 person
😏 mm alltid nåt 😊 själv hade jag tre tonåringar samtidigt…13,14 och 16 😀
GillaLiked by 1 person
Tjejer eller killar?
GillaLiked by 1 person
Är omgiven av killar😀
GillaLiked by 1 person
Har bara mina två tjejer på 12 och snart 10 år. Har hört att tjejer är ”besvärliga” som tonåringar eller så är det bara de som jag har pratat med som haft det jobbigt med sina tonårsbarn. De flesta konflikter löses ganska snabbt men det märks att K har kommit in i rörpuberteten. Får väl hoppas att lyckas hålla humöret upp under de kommande 8-10 åren. 😉
GillaLiked by 1 person
😂 har också hört att det är annorlunda med flickor under tonåren. Kan ju bara tänka tillbaka på min stackars mamma med tre tjejer…Ojoj.. Har sagt förlåt mer än en gång nu som vuxen när jag tänkt tillbaka 😊
Grabbarna är å andra sidan kanske lite ”tuffare” och svårtillgängliga på ett annat sätt. Men egentligen vet jag inte vad jag pratar om eftersom jag inte har något att jämföra med 😁 spännande var det i alla fall, att ha tonårsbarn just.
GillaLiked by 1 person
🙂 I´m in for a ride 😉
GillaLiked by 1 person
Att vara mamma är inte lätt och visst har jag också varit dö less och önskat mig långt bort. Jag har ett barn med adhd och det barnet har gjort mig gråhårig i förtid. Men som tur gick tiden och det har blivit lite lättare att vara mamma.
GillaLiked by 1 person
Ja du! Det finns dagar och så finns det dagar… Dagar av den typen då det nästan känns mer lockande att gnaga på sin vänstra arm än att uppfostra motsträviga barn – och så dagar när hjärtat är så stort av kärlek att det nästan blir tungt att andas. Och så ska det kanske vara? För att man ska känna att man lever… Hoppas att den här dagen blir av det senare slaget 🙂
GillaLiked by 1 person
Tusen tack Linda! Det hoppas jag med och morgonen startade över förväntan. Hoppas att du också får en bra dag ! 😊
GillaLiked by 1 person
Tack 🙂
GillaLiked by 1 person