Att tala samma språk..

..är ingen garanti för förståelse. Ingen garanti att den som lyssnar har förstått vad talaren avser.

Det vi säger och gör, värderas av oss själva men även av mottagarna runt omkring oss.

Vi värderar och lyfter fram egenskaper hos saker på olika sätt.

apelsinFoto från mittkok.expressen.se

Om jag säger: Apelsin! Vad är då det första ni tänker på?

1. Det är en orange frukt.

2. Apelsiner är gott!

3. Apelsiner är verkligen det vidrigaste på denna jord. Jag förstår inte hur andra kan äta dem?

4. Apelsiner är godast till jul.

5. Apelsinen är rund.

6. Jag gillar blodapelsiner!

Jag har ingen aning om vad du tänker. Själv tycker jag att apelsiner är gott och jag har nog alltid gjort det men hur ska man veta vad en person verkligen menar när hen säger något.

Så hur ska jag som tycker att apelsiner är gott, veta att de är det äckligaste du har ätit.

Vi måste nog lära oss lyssna mer, tolka in och fråga tillbaka, är det det här du menar? Om inte hur menar du då? Då och då får vi kanske bara gissa och om det inte blir rätt, får vi kanske bara acceptera saker och ting för vad de är. Även fast det inte blev som man tänkte sig.

Ibland är det bara svårt att förstå att det kan finnas andra tolkningar av samma sak.

Nimis i landet Ladonien

I Skåne ligger landet Ladonien som utropades till en självständig stat den 2 juni 1996. Landet är inte erkänd av andra länder men det är ett spännande ”låtsasland” lokaliserad i Kullabergs naturreservat och grundat av konstnären Lars Vilks. Nationalsången är ljudet av en plums när man kastar en sten i vattnet.

I hjärtat av Ladoninen ligger konstverket/skulpturen Nimis som består av insamlad drivved och runt 160 000 spikar.

Att göra en utflykt till Nimis är som att besöka en helt annan värld. Vi åkte dit igår men kunde lämna passen hemma. Vi var 4 vuxna och 12 barn och tillsammans hade vi det helt fantastiskt.

IMG_9552Resan börjar vid Himmelstorp och stigen ner till Nimis är markerad med gula prickar och N. Det är nog ca 20 minuters promenad dit och det tar längre tid hem på grund av alla backar.
IMG_9562Det är smalt på sina ställen och vandringen inne i Nimis tar sin början.
IMG_9587Jag och E tittar ner på mannen som verkar ha det ganska behagligt där nere. Tornet ni ser rakt framför er och närmast stranden, det var jag uppe i. Även K och E var där uppe.  Gäller nog att ta det väldigt försiktigt.

IMG_9590

IMG_0255Barnen roar sig med förutom att klättra i torn även med att titta på krabbor och räkor.
IMG_0207

IMG_9569

IMG_9597

Vägen tillbaka känns i benen men vi tillbringade lätt några timmar härnere. Vi var förberedda och hade tagit med pastasallad till barnen, mackor och kanelgifflar och vi hade som sagt tur med vädret. 🙂 Helt ofattbart att någon byggt detta men samtidigt otroligt häftigt. Rekommenderas varmt. Eftersom Nimis är byggd 1980 och inte direkt underhålls längre så gäller det nog att passa på om man vill besöka det. Svårt att säga hur pass länge till det kommer att vara tillgängligt innan det rasar ihop.

Önskar alla mina läsare (som inte är så många men helt fantastiska. 😉 ) En fortsatt bra dag!

Känslan av besvikelse eller sorg..

..träffar en hårt i mellangärdet. I min ålder inträffar den fortfarande men i takt med att magen lägger ut, mildras nedslaget. Erfarenheten växer för varje år.

När våra barn genomlever sina första sorger/besvikelser är det nästan som man går igenom sina egna, fast från svunnen tid. Det gör ont inombords.

Samtidigt inser jag att det enda jag kan göra är att finnas där, lyssna och krama om. Ge bekräftelse och visa att jag finns här. Du klarar detta!

Det gör ont, många saker gör ont i hjärtat men vi är starka. Hur illa det än känns blir det en erfarenhet som gör dig bättre rustad inför nästa gång. För jag vet att det kommer att känns så fler gånger men det säger jag inte till dig.

När jag hade kärlekssorg under min uppväxt brukade min mamma säga: ” Mister du en så står dig tusen åter”. Det är inte så, inte i verkligheten. Sorgen är högst verklig och den biter sig fast in i det innersta. Goda råda är bortkastade även om de sägs i all välmening.

Att se och höra våra barn bli ledsna, gör oss föräldrar ledsna men det är något vi måste gå igenom. Vi kan inte förhindra våra barn från att aldrig uppleva besvikelser. Vi kan inte skydda dem mot världen och livet. De klarar mer än vi tror och mitt i den där sorgen kan de många gånger fatta rationella beslut, bara vi finns där och lyssnar.

10Tredje klass och det var länge sedan. 😉

Att brottas med sitt inre

En kamp som finns, den kommer när jag är trött, stressad. Den gör att jag känner mig ensam, till och med i ett rum fullt av människor. Utelämnad! och allt skapas av min egen fantasi.

Läste ett inlägg igår som hette ”Vad du kan lära dig av Dr Watson när du blir överfallen av din självkritik”.

Har jag rätt eller inbillar jag mig?
Ska jag tolka det si eller ska jag tolka det så?
Jag överdriver. Nej, det gör jag inte.
De märker hur osäker jag är. Nej, det gör de inte.
Lugna ner mig. Nej, det kan jag inte.
Jag är ju helt omöjlig. JA, DET ÄR JAG.”
Ur inlägget Vad du kan lära… av Marie Bengtsson

Ibland dyker tvivlen upp och Gud vad de kan ta fäste snabbt.  Kampen utspelar sig och det är omöjligt att säga vilken sida som vinner. De senaste åren vinner den goda sidan med god marginal och jag kan landa i att jag är bättre än jag själv tror.

Andra gånger blir tankarna så livliga att jag ifrågasätter om det kan finnas något där bakom. För inte kan väl jag lägga så mycket på mig själv.

Det där med att veta vad andra tänker var jag expert på ett tag. Jag var så nere att mitt tänkande bara kretsade till kring mig själv. Det räckte med en suck, ett ögonkast riktat på fel håll och såren började öppnas inom mig. Självkritik är en slags form av självförakt. Och en trött hjärna och stressad kropp är den ultimata bäraren.

Ovanstående är en av orsakerna att jag började försöka röra på mig själv regelbundet. Jag vill inte ge tankarna fäste, jag vill lära mig att distansera mig, att analysera vad som är falskt och sant. Ge kroppen bättre förutsättningar.

Maries metafor till Sherlock Holmes är briljant. När jag var som mest nere, skrev jag dagbok över mina tankar. Allt för att ge mig ledtrådar på vad som var sant och vad som var falskt. Ett riktigt detektivarbete men med tankarna på pränt blev det lättare att analysera.

Ibland tar jag fram boken och tittar på det jag har skrivit, förundrar mig över hur många tankar som passerar hjärnan varje dag som inte alls behöver ha ett uns av sanning i sig. Allt beror på vår bakgrund, erfarenheter.

Tankens kraft är stor och vi själva har makten att förändra dem men det innebär arbete.

Brottas du med ditt inre?

IMG_8773

Årets första bad..

..i sjön, fast inte för mig. Jag stod och tittade, på säkert avstånd. 🙂 Om jag ska bada vill jag helst ha 25 grader, men det klart att förra året var det inte mer än 16 i Saima och det gick bra det också. Fast då fanns det åtminstone en bastu att gå in i. Badar du i alla väder och oavsett temperatur?

IMG_9483
Fina tjejer som känt varandra sedan förskolan och vänskapen har blivit starkare med åren.IMG_0198IMG_9502

IMG_95233 klasskompisar på vift! Förstår inte riktigt hur de orkade vara i så länge de. Minst 35 min och närmre 45. De verkade inte frysa konstigt nog.