I stunder som denna..

IMG_2356

-Jag undrar om jag har gjort något, du har inte känts som dig själv på sista tiden….mindre varm och mindre omtänksam…

Jag sitter i bilen, tårarna bränner bakom ögonlocken. Solen är på väg ner och mörket breder ut sig. Jag kämpar varje sekund med att hålla inne tårarna. Försöker att acceptera känslan jag känner och låta den skölja över mig. Jag känner att kinden blir våt och jag hör min egen röst, men kommer inte ihåg vad jag svarar dig. Jag kämpar fortfarande för att hejda tårarnas framfart över mitt ansikte och jag försöker förstå..

Det känns som att du tar illa vid dig över att jag blir ledsen, att jag gör en stor sak av en fråga. Det är inte min mening. Jag är inte arg eller ledsen på dig. Det är i stunder som denna jag tvivlar på mig själv. Tvivlar på att jag har gjort rätt och jag undrar vilka fler av mina vänner som tycker att jag är annorlunda, en annan person.

Innan kvällen är över känns det som vi har löst det. Jag får dig att lova mig, att ta upp det med mig nästa gång det händer. För jag tycker om dig och jag vill gärna ha kvar dig som vän. Men du liksom alla mina andra vänner måste vara ärliga mot mig. Jag orkar inte ha vänner som trappar runt på tå för att de inte vet hur de ska bete sig mot mig. Jag orkar inte heller alltid vara på topp och vara glad. Vänskap är som livet, spretigt med toppar och dalar.

Det är i stunder som denna som jag ångrar att jag har slutat, fast det bara är i 10 dagar.

Det är i stunder som denna som jag undrar om min personlighet beror på mig eller på tabletterna.

Det är i stunder som denna som jag ifrågasätter vem jag ska lyssna på, mig själv eller alla andra som har en åsikt. Jag väljer att lyssna men jag väljer också vilken väg som är den bästa för mig.

Jag måste våga tro att jag kan klara det här annars hade jag aldrig slutat. Jag utgår bara från mig själv. Det är bara jag som vet hur jag känner. Jag kan inte förstå hur någon annan med liknande erfarenheter som jag har det. Jag kan ana men jag vet inte. Ingen vet vad som är verkligt för en annan människa,  för vi växer fram ur olika bakgrunder och erfarenheter. Vi kan bara försöka förstå varandra.

Kanske är jag en bättre människa med tabletter men jag tycker att jag är skyldig mig själv att pröva, i alla fall 2-3 månader till utan. Förhoppningsvis kommer ni att tycka om mig lika mycket utan, som med . Jag behöver tid. Jag behöver förståelse, stöd, feedback och tålamod från familj, vänner och kollegor.

Jag ser precis likadan ut på ytan men inom mig råder ett totalt kaos som jag försöker bemästra.  Det är den verklighet jag har valt att leva i just nu. Ge mig tid att landa…och jag hoppas att jag ska kunna finnas där för er när ni behöver mig men just nu behöver jag fokusera på mig själv.

2 thoughts on “I stunder som denna..

  1. När man (ofrivilligt) är i sig själv, ”i mitt huvud”, som jag brukar säga, kan det vara svårt att riktigt räcka till för alla. Men det vore ju hemskt tokigt om man skulle behöva äta tabletter för att kapa bort sig själv, för att vara någon man förväntas osv. Alla har vi väl perioder av olika ork och beteenden, jag tror inte du ska vara så snabb att koppla det till 10 dagars frånvaro av en medicin.
    Du måste vara snäll och omtänksam mot dig själv också, glöm inte bort det! Kram 🙂

    Liked by 1 person

    • Tack för dina fina ord. Det känns bra och ny efter att ha besökt en biopat i Göteborg så har jag också ett program att följa ett tag framöver när det gäller kost och vitaminer. Känns bra och jag tror det bara kan bli bättre. 🙂

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s