Ibland vill jag inte..

IMG_7907

..vara mamma, fru eller ens mig själv. Ikväll är en sådan kväll! Jag vill bara dansa fram på fluffiga rosa moln och leva i en surrealistisk verklighet.

Jag har haft en suverän vecka, en fantastisk helg men ikväll vill jag vara ensam med mina känslor. Jag vill skriva av mig och bli lämnad i fred.

Jag vill inte höra ditt förlåt, få några kramar eller ge någon kärlek. Jag orkar inte det, inte nu. Det stormande havet i mitt inre måste få en chans att stilla sig till ro. För jag orkar inte annars, orkar inte vara den förstående mamman som tröstar och finns där.

Alla har vi en gräns för vad vi orkar med och min är nådd just nu.

Jag hör hur du gråter och snyftar och jag försöker lugna mig, försöker hitta mitt lugn, för jag vet. Jag vet att du när som helst kommer att dyka upp i dörröppningen för att söka bekräftelse på att jag älskar dig. Det har bara varat någon timme men det känns som en hel evighet. Jobbiga saker känns så, som att de aldrig ska ta slut..

Jag hör dina steg och jag gömmer undan skärmen, vill inte att du ska se. Jag skäms över det jag har skrivit samtidigt som jag inte gör det. Jag vill inte såra dig men jag försöker hitta ett utlopp för mina känslor, min frustration och då är skrivandet det som hjälper.

Vi sitter på sängkanten. Du sitter nära mig och hela ditt väsen längtar efter min kärlek. Jag längtar efter din. Stormen har bedarrat och vi pratar om våra känslor. Du berättar att det känns som om att jag och pappa inte älskar dig när vi blir sura. Jag förklarar att även fast vi är irriterade och arga ibland betyder det inte att vi älskar dig mindre.

Vi älskar dig precis som du är men det är inte alltid vi älskar ditt beteende. Precis som du inte alltid älskar vårt. Du skriker ibland att du hatar oss eller kanske det är mest mig.  Du har sagt att du säger det, inte för att du hatar oss utan för att du vill såra oss så mycket som möjligt.

Idag är inte du arg, du är bara förtvivlat ledsen och när vi sitter där på sängkanten och pratar kommer din pappa in. Nu är vi tre stycken som pratar. Vi löser allt där och då och du undrar varför det inte kan kännas som om jag älskar dig samtidigt som jag är arg på dig. Jag undrar skämtsamt hur det skulle se ut. Skulle min arga röst plötsligt bli mild för att sedan bli arg igen. Jag ger ett talande exempel, du skrattar till och förstår. Vi har alla tre fått komma till tals och du sträcker ut båda dina armar, en mot mig och en mot pappa. Vi kramas och du säger att du är trött. Helt plötsligt känns det inte ens som att vi har haft en storm för det är en stilla lugn bris som blåser iväg för att lägga sig till ro.

Kom ihåg! Jag och pappa älskar dig och vi kommer alltid att göra det oavsett vad! Sov gott vår fina dotter med det stora hjärtat!

6 thoughts on “Ibland vill jag inte..

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s