i kroppen, pulserar just nu. Jag har till och med ådror i ansiktet jag inte kände till. En märklig känsla men gud så härligt. Jag gjorde det, jag kom faktiskt ut!!!

Jag var ensam hemma med barnen. De bad mig att inte gå ut. De grälade och jag kände hur energin lämnade kroppen, fullkomligt dränerade den. Kallsinnigt sa jag:
-Ni klarar er utan mig i en kvart och dessutom borde pappa vara hemma om 5 minuter.
Jag gick in i garaget, snörade på mig skorna och öppnade dörren mot friheten.

Jag sprang,  visst det gick inte lika fort som i somras och det var bara en liten runda… men det gick och jag känner mig stolt, VÄLDIGT stolt! Huvudsaken att jag tar mig ut så ska jag nog få till formen igen. Detta var ett första steg och det pulserar fortfarande…