Jag känner mig stark..

FullSizeRender 7

..i själ och sinne. Jag träffade läkaren i måndags.

Satt på den röda stolen med fötterna på den gråa mattan. Bläddrade förstrött i en tidning och tänkte: Låt det inte vara en man, låt det inte vara en man, låt det inte vara en man…

Av någon anledning känner jag att jag gärna vill prata med en kvinna när det gäller känsliga saker. Jag vet inte varför, kanske att jag känner mig bättre till mods.

Det kom en man, han såg utländsk ut och jag tänkte, snälla låt han prata bra svenska. Jag har erfarenhet av sjukvården och att prata med läkare som inte riktigt behärskar språket och att då förklara hur man känner och att få en bra respons är inte det lättaste. Ett språk innehåller så många variationer. Jag förstår att tolkar behövs inom sjukvården för de som kommer hit och behöver vård.

Mina fördomar maldes sönder i takt med vår dialog. Jag fick lägga mig ner på undersökningsbritsen. Han skulle ta mitt blodtryck och jag konstaterade att min tröjarm var tok för trång. Jag tänkte på företagssköterskan som varit lite krass mot min vikt och jag sa något ursäktande om min vikt och tog av mig tröjan. Läkaren kontrade med att jag var bra som jag var och jag log. Blodtrycket var bra, pulsen var bra men han konstaterade att jag var uppe i varv. Visst har jag känt det och visst har jag haft både vänner och kollegor som kommenterat det, men det är skillnad när någon utomstående säger det. Någon som inte känner mig, någon som kan lyssna och ge ett mer objektivt utlåtande.

-Du måste lära dig slappna av och sluta ställa så höga krav på dig själv.

-Jag ser att du är uppe i varv.

Jag vet att han har rätt på båda punkterna. Det är inte direkt att jag går på jobb, jag småspringer längs korridorerna. Rösten varvas upp och blir mer och mer speedad ju mer stressad jag blir. Jag måste lära mig andas, andas med magen, andas rätt. Lära mig något som vartenda barn kan.

När det gällde min nedtrappning kunde han konstatera att 5 mg som jag ligger på nu ser ut att fungera bra. Han skrev ut nytt recept till mig på min nya dos. Hans rekommendation var att ligga på denna dos i 1 år innan jag fortsätter.

När det gäller det är jag inte övertygad men jag förstår också att veckor kanske ska bli månader och att jag ska skynda långsamt. Lyssna in på min kropp, andas och möta verkligheten här och nu i varje andetag. Jag känner mig stark!

 

16 thoughts on “Jag känner mig stark..

  1. Har du provat medicinsk yoga? Super. Man kan få det på vissa vårdcentraler. I Malmö får man det på Vårdcentralen vid Möllan. Jag tillhör inte den men tog kontakt med dem och fick vara med 👍🏻 googla och se vad som finns i Lund. Bra och få stöd i andningen och inte bara prova hemma själv. Frikortet gällde 😊

    Liked by 1 person

  2. Skönt att du träffade någon som kändes bra! Men ett helt år? För att medicinera något du egentligen kanske inte lider av längre? Jag blir lite skeptisk, men som sagt så är det du som ska sitta i förarsätet och bestämma. Gå på hur det känns.
    Men jag känner igen det där från när jag ville sluta, många avrådde, läkare sa att det skulle ta lång tid och psykologen pratade om kronisk depression. Men att ha en benägenhet att fundera, analysera och ha lägre, mer introverta perioder i livet är ju inget farligt som sådant. Till slut struntade jag i ‘domedagsprofeterna’ som ibland kändes köpta av läkemedlet och jag mår som sagt bra utan medicinen, som jag trappade ur från maxdos på nån eller ett par månader som längst.
    Men det viktiga är att du känner dig stark och att du känner att du har kontrollen själv. Lyssna inte på mig, lyssna på dig själv (vilket blir ett motstridigt råd 😉 ) och fortsätt må bra. Du fixar vad du vill!

    Liked by 1 person

    • Jag tänker inte sitta det med ett helt år till, kanske ett par månader till. Hans skäl till att jag skulle äta det ett år var ju också lite konstiga annars kändes han som en läkare med insikt, vilket kändes skönt! Jag är ändå så glad att du delar med dig av dina kommentarer, det hjälper! Precis som du skriver kommer jag ändå att sluta när jag vill och det blir någon gång nu framåt vårkanten. Tänkte klara av min kurs först som jag ska gå i Linköping under sportlovet och sedan efter den kan jag nog trappa ner..Tack för att du kommenterar och en stor kram till dig min fina nästkusin på alla hjärtans dag! ❤

      Gilla

      • Jag blev nästan nervös att du skulle tolka min kommentar fel, men det låter inte så. Bra det! 🙂
        På våren får man ju förhoppningsvis lite skjuts av våren och solen och allt annat fint, så det låter som en bra plan. Bara lyssna inåt så går det bra.
        Kram tillbaka min tremänning, som man säger här uppe 😉

        Liked by 1 person

        • Nejdå, tyckte om din kommentar. Jag är ju den sortens människa som gillar mycket info och andras reflektioner och erfarenheter, sen tar jag till mig det jag tycker är bra. 😉 Tror också att våren kan ge en hel del skjuts. Den gick ju bakåt här nere igen då det kom snö, men den har redan hunnit töa bort. Önskar dig en fin kommande vecka!

          Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s