Jag vaknade upp idag och..

..känner konstigt nog ett inre lugn. Jag kan inte förklara och jag vet inte hur länge det varar. Helt plötsligt känns det som om jag kan klara allt och att saker och ting förändras. Som att en väldigt turbulent färd fått en galant laddning. Jag är nyfiken på om denna känsla kommer att vara och vad det är som gör att jag upplever den.

IMG_7288

Som ytterligare ett omen tittade jag ut genom fönstret idag och fick se K:s fina snögumma från igår stå helt på sne.IMG_7291

För att till sist trilla av pinn. Det kan tyckas sorgligt men det är som livet. Jag ser det som ett tecken på att det kommer att vända nu.

Det kanske inte låter hoppingivande men det kan det vara, en ny början att forma om sig själv men det gäller att tillåta sig själv att göra misstag och träda fel. Jag är övertygad om att jag kommer att växa och jag hoppas att ni vill följa med mig på min resa. Kanske kan något av mina inlägg få er att fundera över ert liv och vad ni vill göra med det.

Jag läste ett så oerhört fint och utelämnande inlägg på fb igår som jag gärna vill citera ifrån för att det tilltalade mig och för att jag kan stämma in i varje ord.

”Det känns skönt att öppet bekräfta det som man har problem med och tycker är jobbigt . Även om jag skriver detta för min egen skull och offentlig terapi så kanske det förhoppningsvis kan ge någon annan lite extra inspiration att reflektera över sin egen situation. Bakom alla masker, filter och skyddsmekanismer så är vi alla lika och under 2016 utmanar jag er att våga vara lite mer öppna och sårbara.”

12 thoughts on “Jag vaknade upp idag och..

  1. Vilket härligt uppvaknade du fick idag 🙂 …men jag tycker det är lite tråkigt med snögumman 😀 Jag kom att tänka på Disneyfilmen Frost när jag ser att morotsnäsan ligger så långt ifrån snögumman, precis som hon också har nyst iväg sin näsa, hi hi 😀

    Jag följer dig på din resa, kram 🙂

    Gilla

  2. En sådan kul symbolisk bild av snögubben 🙂
    Visst känns det skönt då man inser att man klarar vad som helst.
    Det kommer förstås svackor då man tvivlar och tvekar – men ju längre tiden går, t.ex. efter ett trauma, ett svek, en kris… desto färre svackor och till sist inser man att det som inte dödade en gjorde en starkare.

    Liked by 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s