Jag känner mig lite låg…

IMG_6041

..idag. Känner mig inte alls på humör för att göra någonting. Vill inte känna så. Det är 2016, året jag ska bara vara jättelycklig, uppfylla alla mål och löften som jag inte uppfyllt innan, bara vara social och jättetrevlig. Världens bästa mamma, fru, syster, dotter, kompis och så vidare.

2016 är året jag ska sluta bry mig om vad alla tycker och tänker och bara vara mig själv.  Sluta att ha dåligt samvete för att jag inte lever upp till alla förväntningar och krav som ställs och där jag verkar vara min egen värsta domare. Det låter enkelt men det är svårt. Jag gråter inte idag men det är nära och jag vet inte helt enkelt hur jag ska göra.

Skippa socker, motionera mer, ät mindre, öka dosen, minska dosen, ha mindre förväntningar på dig själv, tyck inte synd om dig själv, alla har dåliga dagar, sluta säg förlåt, uppfyll andras krav inte dina egna…

Det finns lika många råd som det finns människor i din närhet. Alla är säkert välmenande men att orka sovra, att orka ta till sig det som är bäst för mig och genomföra det. Det är inte lätt, inte när energin tryter och jag ändå försöker hålla humöret på topp.

Jag hade en inbokad lunch idag med två fina tjejer men jag ställde in den. Antagligen är det det som jag hade behövt mest idag, men jag orkar inte. Orkar inte ta mig till Malmö, leta parkering och vara trevlig när jag mest bara vill vara själv och gräva ner mig någonstans.

Någon av er som läser detta kanske anser att jag tycker synd om mig själv, att det finns andra som har det värre och att jag borde rycka upp mig. Det är sant, det finns andra som har det värre men det orkar jag inte bry mig om. Inte idag, just nu tycker jag synd om mig själv och när jag gjort det en liten stund, kanske jag kan rycka upp mig själv och göra något konkret istället som jag brukar göra.

Detta är det mest fantastiska med skrivandet. Istället för att klaga inför min familj kan jag dela med mig på min blogg istället och den som känner för det kan läsa det och andra kan låta bli. Sedan kanske jag en dag kommer att ångra att jag är så öppen med mina känslor på ett sätt där vem som helst kan läsa om det men vet ni vad. Jag är en person med väldigt många känslor och det är den jag är och det däremot kommer jag aldrig att skämmas över.

 

17 tankar om “Jag känner mig lite låg…

  1. Vad bra att du har din blogg att skriva av dig på, och dom som inte vill läsa kan helt enkelt bara klicka vidare. Jag tycker du är stark som delar med dig av dina tankar och dina känslor. Sänder ett helt gäng styrkekramar från mig till dig. Ta hand om dig vännen min, kram!

    Liked by 1 person

  2. Tycker också som sussiejoh65 det är bra att du skriver av dig och vågar vara öppen och ärlig.
    En liten tanke föresvävar mig ändå… är du på väg in i en depression? Har du nån gång gått in i väggen? Har ju inte följt din blogg så länge, så det känns vanskligt att gissa…
    Själv har jag i dag ganska lätt att berömma mig själv, att vara nöjd, inte för sträng. Absolut inga dieter här inte. Jag har överloppskilon, jag fyller snart 54 år, har inga barn, ingen sambo… men jag är faktiskt lycklig. Lycklig var jag i och för sig inte för ett drygt år sedan, vägen hit har varit lång. Men… man klarar mer än man tror.
    Stor kram och mycket pepp till dig nu ❤

    Liked by 1 person

    • Jag har haft depressioner innan, försöker akta mig så att jag inte går in i en ny. Vet ju att mycket sitter i tankesättet och sättet jag allmänt hanterar min kropp och själ på. Jag tänker att skrivandet hjälper mig att få perspektiv på tankar och reflektioner istället för att hålla det inom mig själv och på så sätt kanske jag kan hålla depressionen borta denna gången. Jag äter SSRI preparat men bara halva dosen och det har fungerar bra de senaste 3 åren. Innan dess åt jag full dos. Tack för att du delar med dig också i din kommentar. Så glad över att jag hittat både dig och Susan. Ni ger mig kraft och inspiration. Jag är faktiskt också rätt så lycklig även om jag haft lite dalar de senaste månaderna. Gäller bara att inte falla djupt ner. Tror jag har lärt mig något av mina tidigare depressioner men det är inte helt lätt att hantera. Tack för pepp.

      Liked by 1 person

      • Livet är en berg-och-dal-bana men man vill ju inte att dalarna ska komma för ofta och vara väldigt djupa… I och med mitt dryga årslånga sorgearbete efter skilsmässan lärde jag mig mycket, också gällande vad jag kan vara öppen om och vad jag gör klokast i att inte dela på bloggen. Men överlag förespråkar jag öppenhet och att skriva av sig saker, dels i en blogg, dels i en dagbok – där kan alla fula saker skrivas ner 🙂
        Fortsätt kämpa och dela med dig, du kommer att få mycket stöd här – från när och från fjärran ❤

        Liked by 2 people

  3. Känner som du ibland. För mig gäller det att komma igenom det. Ofta bäst genom att skriva, gå en promenad och tänka. Det är något befriande med att tänka utomhus. Sedan brukar jag läsa böcker (eller bloggar) som jag vet har ett bra budskap eller det jag skrivit av från bra böcker. Till slut når jag en punkt då det vänder och jag börjar känna kraft igen. Jag försöker se till så mina perioder blir korta så jag inte drar ner mig själv. Jag har lättare för att hamna där efter min sjukskrivning. Har en sårbarhet när det gäller detta som jag inte hade innan. Tänker och känner efter för mycket ibland!

    💛💛💛

    Liked by 1 person

    • Känner så igen mig, har också varit sjukskriven i två omgångar men har lyckats undvika det i snart 4 år och i mars är det 3 år sedan jag började jobba heltid igen på ett nytt jobb. Jag får dock fortfarande lite dalar ibland, inte så ofta men det händer, framförallt när jag börjar slarva med sömn och ta på mig för mycket på jobb så känner definitivt igen det med sårbarheten. Samtidigt hade jag inte velat vara utan min sjukskrivning för jag fick gå hos en jättebra terapeut och fick lära mig så mycket om mig själv. Precis som du känner och tänker jag också efter för mycket ibland, bara sådan jag är annars är jag för det mesta en oerhört glad och positiv. Kram och tack för att du delade med dig!

      Gilla

  4. Känner igen mig mycket i det du skriver. Jag har också såna dagar, även om de är färre numera, men det tror jag mer beror på stress och att jag blivit hårdare med mig själv och stänger av mer än att jag egentligen mår bättre. Och ja nog är det att tycka synd om sig själv, men det gör alla ibland och jag tror man kan behöva då och då det så länge det inte blir för mycket eller för långvarigt. Och ja, det finns de som har det värre. Det är det alltid. Och det är bra att ägna dem en tanke vissa dagar och göra vad man kan för att hjälpa, men andra dagar så behöver man släppa det och få lov att kika inåt och vara i sitt eget. Det är i vart fall vad jag tror. Kram på dig!

    Liked by 1 person

    • Tack för att du delar med dig. Jag har inte haft i princip några på 3 år men 2015 var väldigt instabilt år för mig, hoppas på bättring på detta året för det är jobbigt med dippar när det kommer för ofta. Tack för kommentaren om att kika inåt och vara i sitt eget. Jo, jag gör det men försöker att inte stanna för länge så att det inte blir konstruktivt. Hoppas att du får en fortsatt bra vecka. Roligt att du tittar in då och då, försöker kolla in hos dig också ibland, får kanske bli en kik ikväll för att se om ni har mycket snö. Vi har fått lite i Skåne nu och mer väntas under morgondagen. Stor kram till dig också.

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s