Ibland känner jag mig..

..så himla dum. Inte dum på det elaka sättet utan dum för att jag har gjort bort mig. Sagt eller skrivit något jag inte menat eller kanske jag har menat det, men eftersom det blottar för mycket av vem jag är, hur jag är som person, hur jag känner eller hur jag tänker känner jag mig utsatt, speciellt om jag inte får respons.

Konstigt kanske att jag skriver och klagar om det här när jag ändå blottar mycket av mig på bloggen men för mig är det två olika saker. Mina blogginlägg är sällan impulsiva. Även om de ibland lämnar ut mycket av mig, väljer jag att lägga ut det. Det som jag kan skriva snabbt i ett mejl eller som ploppar ur min mun är inte alltid planerat. Ibland går saker för snabbt och tanken hinner inte med förrän efteråt när det är försent.

Jag kommer ihåg när jag pluggade på högskola. Vi hade en lärare, vi kan kalla honom Bert. Varje gång jag skulle prata inför honom fick jag nästan alltid tunghäfta för han visade aldrig med en min vad han kände eller tänkte. Jag blev helt ställd för jag hade aldrig träffat en sådan människa innan. För mig hade han lika gärna kunnat vara en robot.

Jag tror att vi människor letar efter speglingar av oss själva i andra och när vi får det, känner vi oss trygga. När vi inte får det känns det utelämnande och kallt och när vi får något mittemellan känns det bara förvirrande.

Vi människor är flockdjur, placera ett litet barn bland andra barn i samma ålder som sitter och trummar. Snart gör barnet som kom dit likadant. Allt för att bli accepterad i flocken.

Under hela vårt liv söker vi efter en identitet och tillhörighet. Vi vill bli del av en familj, en vänkrets, en ort, en skola, ett idrottslag, en nation. Om vi aldrig får känna den delaktigheten, blir ignorerade eller mobbade får vi en skada i själen.

Vi kan aldrig veta vad andra tänker och det är både bra och lite läskigt. Hade varit läskigt att kunna läsa någon annans tankar också men ibland hade det varit skönt att komma bakom masken och förstå.

Kanske ett rörigt inlägg men jag behövde bara skriva av mig lite för att fungera bättre inför kvällen. Skrivandet är på många sätt en terapi.

IMG_6074

2 tankar om “Ibland känner jag mig..

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s