En liten bläckfisk med pärlögon

…kom E hem med idag.  Hon hade gjort den och en namnskylt i slöjden. Hennes ögon lyste stolt.

E berättade om hur hon tillverkat de båda sakerna och var väldigt noga med att berätta att hon undvikit knappögon och istället tagit pärlor till ögon. Samvetet stack till lite i mig.

Jag måste erkänna att det är jag som är skyldig till det att E inte gillar knappögon. För något år sedan hyrde jag en animerad film på Telia som hette ”Coraline och spegelns hemlighet”. Åldersgränsen var satt till 7 år.

Filmen handlar om 11åriga Coraline som hittar en magisk dörr till en parallellvärld där hennes andra mamma och pappa bor. Solen skiner, hon får äta sina favoriträtter och allt är frid och fröjd tills den dagen då föräldrarna i parallellvärlden vill att hon ska stanna där med dem. Det enda hon behöver göra är att ersätta sina ögon med knappar som de själva har.

Ja, hade det stått som jag skrivit ovanför hade vi definitivt inte sett den filmen. Jag satt i soffan och efterhand att filmen rullade på tyckte till och med jag att den var läskig men jag hävdade med bestämdhet att den kunde inte bli så mycket läskigare för det var ju ändå 7-årsgräns.

Jag hade fel och även om det var en oerhört välgjord film var den inte lämpad för en 7-åring. Jag vill minnas att vi såg hela filmen även om det tittades ner i både kuddar och hölls för öronen. Det gav min dotter mardrömmar ett bra tag framöver och jag kände mig som den sämsta av mammor. Till och med jag tyckte att föräldrarna i parallellvärlden blev lite väl läskiga. Jag får fortfarande dåligt samvete så fort något om knappögon kommer på tal.

Det visade sig sedan att Telia skrivit fel åldersgräns på filmen. Det var 11 år som gällde.

blackis

Vill med denna bild på namnskylten och bläckfisken önska er en riktigt härlig fredag!

 

Att älska sig själv..

..det låter självklart men det är svårt. Det tog lång tid innan jag lärde mig att tycka om mig själv och kanske det fortfarande finns en liten del inom mig som helt och fullt inte accepterat den jag är.

Om jag skulle försöka analysera mig själv skulle jag säga att jag har fått en bra grundtrygghet från min barndom men också att jag i många år har lidit av otroligt dåligt självförtroende. Det är bättre nu men ibland skymtar det fortfarande fram i de stunder som jag behöver det som minst. Stunder där jag egentligen bara skulle ta för mig av livet och strunta i vad jag tror att andra människor tycker. Allt hänger ihop med hur jag tror att människor uppfattar mig och när jag känner mig nere så är det inga fina bilder jag målar upp för mitt inre. Tur att jag inte är nere så ofta.

Ett tag när jag var yngre hade jag kompisar men kände mig konstigt nog ändå ensam. Ibland har jag tänkt att det var för att jag inte lät människor tycka om mig för den jag var utan jag försökte vara något annat än mig själv för att få vänner.

Nu när jag är äldre behöver jag inte vara någon annan än mig själv. Jag har hittat rätt i mitt identitetssökande och jag vet vad gillar och inte gillar. Jag vet också att de jag umgås med tycker om mig för att jag är jag, trots fel och brister. Att kunna vara sig själv tillsammans med en annan människa är underbart!

Det tog mig över 30 år att lära mig att älska mig själv. Nu tycker jag att jag är snäll, klok och insiktsfull för det mesta men jag kan bli tjurig också. Det är då min man kan säga saker som:

– Oj, jag har visst fått 3 barn.

Då skäms jag lite över hur jag beter mig men samtidigt tänker jag att ingen kan vara en ängel hela tiden. Vi har väl alla lite av både en djävul och ängel inom oss och om jag som vuxen ibland tar på mig tjurighetsmasken är jag säker på att jag inte är ensam…

IMG_0737

 

Göta Lejon och American tables

Efter lördagens frukost begav vi oss ut på stan för att kolla runt innan det var dags att se föreställningen Förklädet på Göta Lejon i Stockholm.

Det var skönt att bara strosa omkring och jag hittade en jättefin klänning. Det blev tyvärr inget köp, satt inte tillräckligt bra för det priset men älskade mönstret och färgerna. 🙂 5 kg lättare och det hade nog gått bra men med tanke på antalet klänningar jag har i garderoben behöver jag inte en till i alla fall, inte just nu.

Fikade överst i Moodgallerian och njöt av att bara sitta där med vänner.

IMG_6572

På eftermiddagen delade vi en stor taxi och begav oss till Göta Lejon för att se föreställningen Förklädet.

Vi hade fått platser ganska högt upp och när jag tittade ner mot scenen fick jag lite lätt svindel. Fint att de hade grönblå ridå istället för den sedvanliga röda.

De första minuterna av föreställningen var det nästan helt mörkt och det enda som hördes var Björn Kjellmans röst som sakta men säkert men tar med publiken på en resa i sin favoritmusikal ”Det påstrukna förklädet”.

Förklädet har fått väldigt fina recensioner och av mig blir det en stark 3 av 5 möjliga. Björn Kjellmans rollkaraktär som en medelålders man är en stor del av behållningen av hela showen och tillför en extra dimension till det hela. Utan honom hade det hela känts betydligt plattare.

Efter föreställningens slut återvände vi till hotellet för att byta om och bege oss vidare till Marcus Samuelssons restaurang American tables som låg på lagom gångavstånd från vårt hotell.

Atmosfären på American tables kändes härlig, lagom avslappad och hade ändå det där lilla extra. Servicen var toppen och maten var också väldigt god. Helt klart värt ett besök!

Nu dröjer det till våren innan nästa träff med det här gänget. Spännande att se var vi hamnar då. 🙂

 

 

Scandic Grand Central…

..heter hotellet där jag tillbringade helgen. Ja, inte hela tiden men på nätterna och fredagskvällen. Anlände strax efter 18:00 och trots att hotellet bara ligger några minuters gångväg från stationen höll jag på att gå vilse från första stund. Insåg dock att jag var fel på det när jag stirrade ner på gps:en i telefonen. Jag gick i alla fall inte vilse som den gången i Central Park i våras.

Jag anlände näst sist av alla tjejerna och det blev ett kärt återseende. Vi tog en drink i baren och stannade kvar för att äta på hotellets egen restaurang Teaterbrasseriet.

Rödvinsrisotton som jag beställde var väldigt god men tjejerna som beställde kycklingen var inte helt nöjda. Det blev en tidig kväll men mycket prat. Jag tror att alla var ganska trötta efter veckans slit. Vi bestämde att träffas inför frukosten dagen efter.

Jag delade ett Family superior rum med två av de andra tjejerna och det var trevligt inrett, badrummet var också fint men det var lite dålig sprutt i duschen.

Frukostbuffen var över förväntan och hade barnen varit med skulle de ha älskat det för det fanns nutella, croissanter och chokladcroissanter. Jepp, jag åt för dem också. 😉 Jag kanske får tillägga att det fanns nyttiga saker också…

IMG_6655

Hotellhissen hade spegel i taket, var bara tvungen att ta en bild. Kändes faktiskt lite läskigt med en takspegel..IMG_6648

Utsikt från hotellbalkongen på morgonen…IMG_6661

Fanns också K-brunnar lite varstans i hotellkorridoren. Rolig detalj, kom ihåg att man skulle undvika A-brunnar en kommer inte ihåg varför men K stod för Kärlek i alla fall.IMG_6654IMG_6650

Det vankas frukost och vi lyckades hitta en lugnare del att sitta på så vi slapp att sitta där det var som mest rörelse. Det är väldigt skönt att ha det lite lugnare när man sitter och äter.IMG_6652IMG_6653

Några som lämnat hänglås efter sig, blev faktiskt osäker på om det var en installation eller något som blivit helt spontant.. Någon som vet?

Lördagen tillbringade vi på stan, kollade in Moodgallerian, besökte Göta Lejon och åt middag på Marcus Samuelsson restaurang American tables, men mer om det i nästa inlägg.