Detta är historien om min morfars mormors far Knut Persson som levde ett fattigt liv. Kanske det var det som gjorde att han 34 år gammal dömdes för första resans stöld.

Knut historia börjar tisdagen den 2 juni 1818 i byn Böglarehult som gränsar till Kungsgården, Skinnemyra, V Flyboda, Tommahult, Tommaboda, Applehult och Värmanshult, alla byar i Örkened socken.

Pappa Pehr och mamma Bengta har varit gifta i 18 år. Familjen har präglats av ett antal tragedier och av 7 födda barn har endast 3 stycken överlevt, Jöns, Pehr och Sissa.

Knut har alltså 4 syskon som han aldrig träffa. Det är brodern Anders som dör 1 dag gammal efter ett nöddop 1803 och systrarna Hanna, Merta och Elsa. Alla tre dukar under i rödsot på mindre än en veckas tid år 1811.

Rödsot (blodsot) eller dysenteri som det också kallas orsakas av en inflammation i tjocktarmen som i sin tur leder till blodiga diarrer hos den som är sjuk. Den insjunknade får också svåra magsmärtor och feber. Symptomen kan variera från milda lösare avföring till svår dysenteri och död.

Tragedierna för familjen tar inte slut där utan ett decennium senare år 1921 när Knut är inne på sitt tredje levnadsår dör mamma Bengta 40 år gammal i barnsäng efter att fött ut ett dödfött gossebarn. 4 månader senare dör storasyster Sissa ett par veckor innan sin 6 årsdag.

11 månader senare gifter pappa Pehr,63 år gammal, om sig med den 15 år yngre pigan Bereta Truedsdotter. Knuts styvbror Ola föds 1 nov 1822.

Knut lämnar sitt föräldrahem det året han fyller 16 och flyttar till Tommahult för att arbeta som dräng. Det är troligtvis under åren i Tommahult som han träffar sin blivande hustru Sissa.

Året är 1839 och det nygifta paret flyttar till Sissas föräldrar John och Inga som bor på Aborratorpet i Ö Flyboda. Att bo med sina svärföräldrar som nygift kanske inte var det som Knut och Sissa ville helst men troligtvis hade de inte råd med ett eget hem. Den 12 november samma år som giftermålet föder Sissa deras första barn dottern Bengta.

Efter 2 år hos Knuts svärföräldrar flyttar familjen vidare till sitt första gemensamma egna hem i Hunshult, där de bor i 5 år och får ytterligare 3 barn, Sven, John och Hanna (min anmoder).  Det finns en berättelse att Knut 1846 dikade ut Aborrasjön. Sjöns avlopp som tidigare hade utgjort gränsen mellan de båda byarna Hunshult och Lönsboda flyttades. Det värsta var att Knut gjorde dikningen precis under skördetid av höet. Konsekvensen blev att den nya vägen för det utströmmade vattnet tog med sig grannarnas hö söderut. Grannsämjan försämrades och Knut med familj lämnade sitt torp för att flytta till Graveboda 1847.

Gunhild föds 1849 och flyttlasset tar Knut, Sissa och deras 5 barn till Olastorp. De stannar till 1851 när de flyttar vidare till Ulfshult. Dottern Maria föds i mars 1852 och jag hittar nedanstående i husförhörslängden.

Jag tror det står: Straffad för stöld, häktad för silverstöld i Urshults kyrka.

Knut verkar inte ha varit med under själva inbrottet i kyrkan men däremot är han tjuvarna behjälpliga att försöka avyttra tjuvgodset efteråt och det är då han åker fast. Nedanstående är taget från följande pdf sidan 14, du kan leta fram texten och läsa den i sin helhet då jag inte har med allt nedan. Tack till min nyfunna släkting Lisbeth via bloggen som hjälpte mig att få fram nedanstående text.

Till skillnad från han som berättar om denna händelse så vet jag vad som hände Knut och tjuven Gylfe men det får bli nästa inlägg…. 🙂 och då får ni också veta om Knut och Sissa fick mer barn och en liten föraning om hur Knut egentligen såg ut….

Del nummer 2 hittar du här….