Att kickstarta kroppen…

Det är dag 2 av 9 av min inre reningskur C9. C:et i C9 står för change och är ett program designat för att ge mig och andra som provar på en kickstart mot ett hälsosammare liv. Kuren som säljs av återförsäljare av Forever Living innehåller 1 bok med ett program om hur du går tillväga för att lyckas, Aloe Vera Gel (ska drickas), I pkt med fiberpåsar, 1 burk med vitaminer, en påse med proteinpulver och ett måttband. Dag 1 och 2 är tuffast för helst ska man undvika att äta överhuvudtaget. Kniper det finns det fria listan som innehåller exempel på grönsaker och frukt som är ok att äta.

Jag brukar vara skeptisk att prova på sådana här kurer för jag är ett matvrak utan dess like. Dieter eller detox är inte riktigt min grej. Jag kommer ihåg när jag var liten och min morbror bad mig att spara lite av potatisarna för att hunden också skulle få mat. Gud vad jag skämdes. En annan av mina mostrar brukade skämtsamt säga att det gjorde aldrig något om man kom förbi hemma vid om det var matdags för det fanns alltid ett par extra ransoner. Hon kunde inte heller förstå att jag som åt så mycket ändå inte var större. Synd att det inte har varat upp till medelåldern. Nu lägger sig minsta lilla extra gram direkt på magen och där blir det kvar.

Nu är huvudet är matt och magen lite platt (i alla fall mer än vanligt för den får ingen mat att tala om). Än har jag lyckats hålla relativt gott humör. Jag brukar aldrig vara jättehungrig på morgonen men igår var känslan en helt annan. Det var som att min kropp visste att nu får den inte mat.  Det ena tecknet efter det andra började visa sig. Helt plötsligt kände jag hunger och till skillnad från min vanliga omelett till frukost drack jag lydigt min Aloe vera dos. På kvällen kompletterade jag med en paprika från fria listan för att stå ut. Jag kanske ska nämna att jag drack en proteinshake på lunchen också så ni inte tror att jag svälter mig helt.

Gårdagens motion passade jag på att göra samtidigt som E körde sin simträning. Det blev 40 längder i bassängen. När jag simmade  och samtidigt tittade på alla föräldrar som väntade ut sitt barns träning genom att sitta och kolla ner i en mobiltelefon i 30 minuter kände jag att gjort rätt val. På kvällen mullrade magen och jag somnade hungrig.  Självvalt som ni förstår så jag borde inte klaga.

I morse vaknade jag full av energi. Jag gjorde en liten dans av lycka samtidigt som jag uttryckte hur jag kände mig. Min man replikerade ironiskt: Är det dödsryckningarna? För att i nästa sekund fråga om jag ville ha ett litet eller ett stort glas vatten till frukost.

Nu är snart dag två till ända och i morgon får jag äta en måltid på 600 kalorier. Längtar!

Första doppet och det var kallt. Det är bara att kasta sig i!

Första doppet i somras och det var kallt men även det en kickstart. 😉

Varför måste vi..

K: Varför måste vi gå ut?
M: För det är sådant som föräldrar tvingar sina barn att göra…

När orden lämnade min mun kommer jag ihåg alla de gånger som jag själv sagt nästan identiska ord till min mamma. Varför måste jag… I K:s ålder ville jag inte ut och gå. Jag satt hellre hemma och ugglade på rummet. Min mamma vann i stort sett alltid striden och jag gick ut. Efteråt tyckte jag att det var hur skönt som helst. I alla fall tills nästa gång, då det var samma visa igen.

Då har pappan i familjen Månsson en betydligt bättre approach, i alla fall enligt barnen.

J: Den som går ut får extra gott fika…
E: Jag kommer…
K: Jag med..

Det blev en härlig promenad i det gröna och vi gick upp till Bosjökloster. En underbar dag där sommar möter höst. Klarblå himmel, kylig luft men ändå varmt. Inte ofta det är så härligt långt in i september. Vi gick längre än vi brukade och hälsade på både getter, alpackor och hästarna. Här och var syntes det spår av höstens intåg och jag älskar det. Det är vackert!

IMG_5588 1000-åriga eken. Vet att jag haft med den i tidigare inlägg men den är så mäktig…IMG_5577K och jag i eken..
IMG_8970 Och lite spår av hösten..IMG_5595 Spexa kan man också göra..IMG_8984 Eken från den sidan som är hel..IMG_8972 Färist på väg till djurhagarna. Barnen konstaterade att det kan nog vara svår både för djur och mindre barn.IMG_8975 De fina alpackorna njöt av solen.IMG_8977Sedan hittade vi den här, ser ni stegen som slutar uppe i hålet?
IMG_8981 Små hästarIMG_8974 IMG_8987 Jag på styltor. Fortfarande något jag kan bättre än mina barn men de börjar lära sig..IMG_8988 IMG_8989 IMG_5638 Björnrot verkar vara en riktig universalväxt. Både mot migrän, matsmältningsbesvär, gikt och som brännsvinskrydda. Kanske något för trädgården nästa år..IMG_8994 Vi såg en del fjärilar idag. Fotograf: KIMG_8996

Fotograf: K

Kanske skulle tillägga att barnen tyckte det var jätteskönt efter den avklarade promenaden och inte för att den var avklarad då utan för de faktiskt njöt av att ha varit med ute.  Jag och min man kunde bara hålla med. Nu ska jag snart börja jobba med ett släktinlägg som jag hoppas ska komma under någon av de kommande dagarna och imorgon börjar min detoxkur som jag tänkte berätta om här på bloggen. Ha en riktigt fortsatt bra dag!

Älskade unge…

E är trött. Jag bär henne från soffan till sängen en andra gång och ber henne att hålla sig tätt intill mig eftersom hon inte är den lättaste att bära på längre. Samtidigt säger jag:

-Du väger inte 10 kg längre.

Hon replikerar blixtsnabbt:

-Nej, nu väger jag 28 kilo. Se det positiva! Du styrketränar dig och då blir du starkare.

Älskade unge! Full av härligheter och tokigheter och alltid har svar på tal. Jag förundras varje gång. Tur att hon kan förse mig med lite extra träning emellanåt då kan hon och Emma turas om att köras slut på mig. 😉

IMG_7806

Vem räknar…

..egentligen?

Jag gör!  Det känns viktigt för mig. Viktigt att skapa ett långt avstånd till de där stunderna där all självbehärskning bara upphör att existera. I morgon är det 2 veckor. Det går framåt och det känns hoppfullt.

Emellanåt kommer det små påminnelser, som i igår eftermiddag. Enstaka tårar bröt fram men barriärerna höll. Jag kände en viss seger. Att gråta är bra och högst välbehövligt men att hulkande stå och snörvla på sitt jobb är inte drömscenariot.

Jag har haft det helt ok, mina planer håller. Jag tränar (har haft konstant träningsvärk i, låt mig se, 10 dagar i följd på olika ställen), sover ( i alla fall lite mer än innan) och jag umgås med vänner som ger mig energi.

Igår hade jag en underbart fin kväll med Cissi. Vi var och åt sushi på Wasabi på mitt förslag. Hämtade inspiration från förra tisdagen då jag träffade D. Vi åt också på Wasabi och hade det supertrevligt. Har upptäckt att jag inte bara gillar sushi utan rätt tillagat är det fantastiskt gott. Avslutade gårdagen med en kopp te på Ebbas skafferi där jag och Cissi delade på en kaka.

Märker också att många tänker på mig och frågar hur jag mår efter att ha läst inläggen här på bloggen. Vill bara säga tack för att ni bryr er. Det värmer och jag känner mig rörd.  ❤

Om jag fortsätter i denna riktningen, håller rätt kurs och jobbar på med både träning och tankestruktur kommer saker att landa. Kanske jag även kommer att kunna ta ett steg tillbaka och njuta av att jag faktiskt har det väldigt bra och känna tacksamhet över det.

wasabi Wasabi i Lund 🙂 dit kommer jag att gå fler gånger. ebbas Ebbas skafferi i Lundkaka

God kaka i gott sällskap.

Tack Cissi och D för att ni tog kontakt med mig och ville ses! Kram till er och alla andra som läser detta. Jag önskar er en fantastiskt dag, kväll och kom ihåg ta hand om er…

Tisdag…

…och det är mörkt ute förutom skenet av gatlyktorna. Det märks att det är höst, kallare och lite ruggigt. Jag älskar det. Naturen är i början på ett unikt skådespel med löv i gult, grönt, rött och brunt som singlar ner mot marken.

Den perfekta tiden för eftertanke, att sitta framför brasan, mysa i en fåtölj under en filt och läsa en riktigt bra bok. Höra regnet smattra mot fönsterrutan, känna chokladsmak i munnen och bara vara i tiden utan att stressa i tanken.

Bli här och nu och stanna upp lite extra idag. Se runt omkring dig och njut. Varje årstid har sin charm, sina fördelar och om du vill göra den varmare, le mot de du möter. Jag vågar lova att det blir det, i alla fall inombords.

utomhus