Nära döden på gröningen

Jag cyklade på Rosa faran igår. Startade i god tid för att hinna i tid till träningen som började klockan 19.

Det är härligt att cykla och känna vinden. Helst hade jag cyklat utan hjälm men jag ser vikten av att ha hjälm istället för att känna fläktande vindar i håret. Cykelturen tog 19 min dit och blev en lagom uppvärmning.

Emma, vår instruktör invaggade oss i falsk säkerhet med mobilitetsövningar i uppvärmningen (vi brukar i och för sig börja med dem) men resten av gårdagens pass var nästan en nära döden upplevelse. Kanske det var kombinationen av flås och styrka som gjorde det. Kanske det var att min träning i sommar varit närmast obefintlig.

Efter uppvärmningen skulle vi springa runt gröningen och varva med diverse övningar:
1 varv
25 knäböjningar
1 varv
25 armhävningar
1 varv
25 buurpes
1 varv
25 utfall
1 varv
25 fällkniven.

Undrar om Emma såg hur vi kroknade efter hand för hon hejade på oss hela tiden. Det är skönt att få peppning när tröttheten uppenbarar sig. Efter fällkniven nr 25 så var det bara på det igen, exakt samma upplägg. Om jag kände mig krokig efter de fem första varven så kände jag mig närmast vissen efter alla tio.

Kroppen är fantastiskt på att återhämta sig, vi körde över/under tills alla var klar. Är det slut nu undrade jag i all min trötthet… när det var dags för parövningar.

Kände att jag fick ny energi och körde tillsammans med Maria. Vi var 8 personer och körde 4 stationer, 1 minut på varje.

Först över och under, där den ena står på alla fyra och partnern hoppar över och kryper under, byte efter 3 stycken. På station två gjorde den ena partnern 5 kettlebell svingar och den andra burpees.  Nästa parövning involverade det gigantiska gummibandet där båda är i bandet. En håller emot och den andra springer så fort som möjligt. Sist ut låg jag på marken och höll om Marias vrister och lyfte upp mina ben. Hon puttade ner dem igen och så höll vi på 5 gånger innan det var dags för byte.

Jag var helt slut efter träningen men ändå gick cyklingen snabbare hem än på dit. Väl hemma kände jag mig jättenöjd, skönt att börja komma in i träningsrutinerna igen.

emmaspass

Bilder från Lifestyle by Emma

6 tankar om “Nära döden på gröningen

  1. Vilken prestation, va duktig du är, bra kämpat 🙂 Jag har sagt det innan, och jag säger det igen 🙂 så härligt med utomhusträning, men vilket tufft pass, hade nog inte överlevt en sån runda. Härligt att kunna cykla till och från träningen, och va duktig du är som använder cykelhjälm, det är jag dålig på, nu är det flera år sedan jag cyklade, men när jag köper cykel igen, ska jag minsann köpa en cykelhjälm också. Visst är man härligt nöjd när man har genomfört ett träningspass. Kramar ❤

    Liked by 1 person

    • Tack, kände mig som sagt halvdöd men jag är glad att jag börjat ta tag i det igen. Ibland är det första steget som är svårast. Cykeln är verkligen en ny frihet och jag ska försöka använda den så mycket jag kan. 🙂 Kramar, hoppas du får en underbar lördag.

      Liked by 1 person

      • Härligt att vara på G igen, är så imponerad och stolt över dig – det är tuffa pass du genomför, heja dig. Vilken härlig frihetskänsla att cykla, tror jag ska köpa mig en ny cykel till våren, det låter så härligt 😀 Hoppas att din lördag var bra och att du får en härlig söndag, kram ❤

        Liked by 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s