100 år sedan sist..

Det är onsdag eftermiddag, jag sitter på jobb när mobilen plingar till.  ”Kommer du på träningen ikväll? Var ju typ 100 år sen vi sågs” Precis då bestämmer jag mig.

10 minuter i sju parkerar jag utanför Emmas hus. Emma och hennes dotter står utanför. Vi hejar på varandra och jag känner mig nervös. Hur ska det gå? Kommer det att göra ont i tån? Kommer jag att flåsa som en besatt och glömma bort att andas. Tankarna snurrar runt i huvudet, flyter in och ovanpå varandra. Jag hjälper Emma att bära ut ett däck. Det är vatten i det och med nöd och näppe undgår jag att få vattnet över skorna. Jag ser Louise komma gående med sin cykel och jag ser Maria. Vi kramar om varandra och jag är glad. Glad över att de som har peppat mig att komma tillbaka finns där idag när jag bestämt mig. Det känns som det var evigheter sedan sist, ja typ 100 år. J

8 par ögon tittar på Emma. Vi  står på gröningen bakom hennes hus. Hon berättar att vi ska köra ett tabata-pass. Först uppvärmning och sedan 20 sek per station med 10 sekunders vila mellan varje. Det blir cirkelträning a la tabata.

Jag börjar med utfall fram 20 sek. I rask takt avverkar jag första varvet med jägarvila, svingar, fällkniv, springa i däck fram och tillbaka, burpees, knäböj och avslutar med armhävningar. Första varvet är lätt och det känns bra. På varv 6 är jag inte lika nöjd längre. Andan står uppe i halsen och jag känner mig yr. Emma påminner mig om att andas för att syresätta musklerna. Jag andas men ytligt och snabbt.  Jag tar och andas in genom näsan och ut genom munnen. Jag brukar sällan göra saker som jag gillar halvhjärtat.  Varv 7 tar jag det lugnare för att kunna ge allt den sista rundan. När sista varvet är över lägger jag mig ner på gräsmattan och tittar upp på den helt molnfria himlen. Pulsen är hög, tån lever och jag är i allra högsta grad levande bara oändligt slutkörd.

Hemma ser jag mig i spegeln. Ansiktet är flammigt i rött och vitt, svetten lackar och det uppsatta håret har förlorat en del slingor som lockiga flyger fritt. Det är ett nöjt ansikte som tittar tillbaka på mig samtidigt som min inre röst säger:  Du är bra, det här gör vi om snart.

ute2

Armhävningar, utfall och jägarvila.

ute3

Svingar, fällkniv och springa i däck. ute5 Fällkniven och däcken. :-). ute4

Armhävningar och utfall :-). Emma är fotograf till samtliga bilder.

Jag börjar känna träningsvärken idag men det blev inte så mycket som jag trodde. 🙂

11 tankar om “100 år sedan sist..

  1. Åhh, va duktig du är, bra jobbat 😀 Jag skäms för att erkänna att jag fortfarande inte har kommit igång med min träning, jag måste ge mig själv en rejäl spark, för när jag väl är igång så tycker jag det är så himla roligt. Snart öppnar innebadet igen, och då ska jag börja simma. Simningen brukar få mig att komma igång igen. Trevlig helg önskar jag dig, kram ❤

    Liked by 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s