Minnen från livets slut

minnen

Jag är inte så gammal när jag går på min första begravning. Det är mitt femte år, jag och pappa åker tillsammans över till Finland. Vi bilar hela vägen upp till Stockholm för att ta färjan över. Vi är på väg för att ta farväl av min farfar. Jag kommer inte ihåg honom och jag minns inte begravningen. Jag har sett bilder efteråt. Mitt bland alla sörjande människor ser jag mig själv, en lintott med blåröd jacka. Under jackan har jag en vit tröja, byxorna är svarta. När mamma få se bilder från begravningen tycker hon att det var tanklöst av pappa att klä mig i en jacka med rött i. Jag har några få minnen från den resan. Jag minns att farmor är ledsen och att  Mika leker med mig.  Jag är för liten för att förstå och för att se döden som en del av livet med den smärta som det kan innebära att mista någon nära.

Mormors död är ett smärtsammare minne. Hon bor hemma hos oss och varje skoldag följer hon med mig ut till stora vägen och skolbussen. När hon dör är jag inne på mitt nionde år livet. Jag minns att jag blir arg på min mamma för att jag inte får gå på begravningen. För mig är begravningar ett viktigt avsked, ett sätt att visa respekt för den döde och mormor var en av mina bästa vänner. Ibland efter skolan cyklar jag till hennes och morfars grav bara för att prata och söka tröst. Jag berättar det inte för någon.

När jag är nitton dör min farmor. Jag vet det inte då men bandet till Finland töjs och blir för varje år längre och längre. Jag och pappa beger oss ännu på en resa tillsammans norrut för att återigen ta färjan över till Finland. Mamma och min lillebror stannar hemma. Farmor har en annan religion än min farfar och hennes begravning sker i en grekisk ortodox kyrka med öppen kista. Jag minns det väl. Det är hon och ändå inte. Under året som gått sedan vi senast sågs har hon blivit tunnare och mindre. Sidorna av hennes ansikte ser helt annorlunda ut men hon ser fridfull ut. Jag har en stor klump i bröstet och jag gråter. Pappa öppnar sig och jag får se en annan mer känslig sida av honom än jag är van vid. Jag hör hans röst som lugnande säger något i stil med: Titta upp, hon är här med oss och kommer alltid att finnas där. När orden har lämnat pappas mun känner jag mig väldigt nära honom. Han har öppnat sig för att trösta mig och jag inser hur mycket jag älskar honom. Älskar min pappa som för ett ögonblick drar av sig masken och låter mig förstå att det är ok. Det dröjer länge innan min pappas mask åker av en andra gång, men när det sker flera år senare ser och märker jag en ömsinthet som jag inte förknippar med honom. Jag önskar att det sker oftare och inte bara under livets svåra tillfällen. Det är ok att visa känslor och frustration och utröna vad det som får oss människor att reagera på de sätt vi gör.

Lisas begravning är den finaste jag gått på men också den mest sorgsna. Hon dör i sin mammas mage bara någon dag före beräknad födelse. När det händer och min väninna berättar känns det overkligt och svårt att ta in. Jag önskar att båda mina döttrar kommer att överleva mig. Ingen förälder ska behöva uppleva sitt barns död.

Jag har gått på fem begravningar, imorgon är det dags för den sjätte. Jag vet inte hur jag kommer att reagera men en sak vet jag till skillnad från när jag var fem. Döden finns och samexisterar med livet. Vi kan stoppa upp åldrandet, förlänga liv med mediciner men döden kommer alltid till slut. För vissa en fasa, för andra en befrielse. Ett kvitto på att den kroppsliga tiden på jorden är till ände. Vad som händer efter kan vi bara spekulera i,  för ingen av oss vet. Själv känner jag att det är en trösterik tanke att de som vi har älskat och som lämnat oss fortfarande finns där och kan ge oss råd så länge vi har dem i våra minnen.

2 tankar om “Minnen från livets slut

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s