Ett litet vitt piller

piller

Varje dag innan frukost tar jag ett litet vitt piller. Det ser helt oansenligt ut, ovalformat med en vit skåra på mitten. Jag lägger tabletten på tungan, tar en klunk vatten och sväljer ner det. Samma rutin i flera år nu. Ibland glömmer jag. När det händer kommer illamåendet på kvällen som ett brev på posten och jag vet varför.

Jag kommer ihåg dagen när läkaren tillsammans med psykologen föreslog att jag skulle äta medicin för att lättare tillgodogöra mig terapi och nå ett snabbare tillfrisknande. Jag var tveksam.

Deras röster som sa: Det är inte konstigare att äta denna medicin än om du hade haft diabetes, högt blodtryck eller någon annat. Jag var tveksam.

Andra röster som sa: Det här klarar du utan tabletter, det kan aldrig vara bra. Jag kände skuld över att ens överväga möjligheten att äta dem. Jag var tveksam.

Pratade med min man, tänkte på mina barn, arbetskollegor och mig själv. Bestämde att jag klarar det här men bara om jag ger mig själv de bästa förutsättningarna. Jag var tveksam.

Pratade med mina föräldrar och min bror, mötte kärlek och förståelse. Jag var tveksam.

Jag provade.

Läkaren sa till mig att inte läsa biverkningarna. Jag läste dem.

Läkaren sa åt mig att börja försiktigt och sakta gå uppåt för att hitta rätt tablettstyrka. Jag var försiktig.

Ångesten blev värre, depressionen blev värre och biverkningarna var högst påtagliga. Läkaren sa att det skulle ta några veckor innan det stabiliserade sig. Det tog över ett halvår.

Att berätta för barnen att det inte var deras fel att jag grät, snäste och inte orkade eller ville göra någonting. Jag hade en sjukdom.

När tillvaron stabiliserade sig konstaterade K (6 år vid tillfället): Det var bra att du började ta dina tabletter. Du är mycket gladare nu. Jag älskar dig mamma.

Tveksamheten försvann men den dyker upp emellanåt. Det är alltid då jag börjar reflektera över vad min medicin gett mig och vad jag hade gjort utan den. Jag kanske inte hade funnits. Tankarna fanns där djupa och hemliga om att denna värld hade haft det bättre utan mig.

Jag mår bra nu. Det vita pillret som jag sväljer på morgonen har gett mig livskvalité. Jag har skapat mig en insikt om mitt tidigare liv. Helt plötsligt förstår jag och kan se en del jobbiga perioder från mitt liv i ett helt annat ljus. En del säger att SSRI-preparat dövar känslor. Jag lovar, jag har fortfarande samma känsloregister men jag är inte ledsen längre under all min vakna tid.  SSRI-preparat ger snarare förutsättningar till individen att få en normalisering av stämningsläget. Jag går inte runt med ett fånigt flin på läpparna hela tiden. Jag kan fortfarande bli ledsen, upprörd, förbannad och glad.

Det har varit jobbigt. Jag försökte sluta en gång trots det jag lärt mig från mitt tidigare liv. Jag gick in en ny depression, efter samråd med min läkare beslutade jag att det nog är bäst att upprätthålla den här morgonrutinen resten av mitt liv. Ändå känner jag tveksamhet, kanske för det fortfarande känns skuldbelagt även om gränserna börjar luckras upp mer och mer.

Jag tycker att det är ok att ifrågasätta preparat mot psykisk ohälsa och dess effekter men när ifrågasättandet klart och tydligt också innefattar ett skuldbeläggande, blir jag förbannad. Däremot tror jag att vården många gånger skriver ut medicin mot psykisk ohälsa helt i onödan och utan uppföljning. Patienter som får SSRI-preparat bör upplysas om biverkningar och utsättningssymptom. Utskrivning av medicin mot depression bör följas upp av läkare och alltid kombineras av terapi för att kunna förändra destruktiva tankemönster hos den individ som söker hjälp. Ibland kanske det till och med är så att terapi bör vara den enda behandlingsformen.

Framtiden får utvisa om morgonrutinen kommer att vara lika länge som mitt liv. Det är inte säkert att SSRI är något som passar alla som provar men jag glad över läkaren och psykologen som gav mig mitt liv tillbaka utan att skuldbelägga det faktum att medicinen var mot psykisk ohälsa.

7 thoughts on “Ett litet vitt piller

    • Det här var ett sådant inlägg som jag funderade på om jag skulle publicera eller inte men jag känner samtidigt att det är viktigt. Jag ska inte behöva känna skuld för att jag äter något som ger mig livskvalite sedan är nog mitt mål ändå att någon gång ersätta det hela med enbart en sund livsstil tex med träning men jag vill vänta tills barnens år är förbi och jag kan rå mig mer själv. Jag äter dock bara halv styrka idag och det fungerar bra. 🙂 När jag åt hela dosen hade jag muntorrhet kvar som enda biverkning efter insättningen men det har jag inte nu. Detta är dock något jag funderar mycket över och ibland känner jag skam och skuld att jag äter och inte klarar det på egen hand medan mitt förnuft säger att det är ok. Jag känner andra som äter tabletter mot psykisk ohälsa som verkligen behöver det, egentligen mer än jag antagligen där det finns ”vänner” som skuldbelägger för att sådant ska man inte äta. Helt fel tycker jag. Visst ska man inte äta tabletter i onödan och tyvärr får nog många det utskriva i onödan men för de som verkligen behöver det är det guld värt och som sagt mitt liv har blivit mycket bättre och det gjorde också att jag kunde tillgodogöra mig terapi och tillfriskna snabbare vilket jag är glad över för jag var verkligen ingen rolig människa att umgås med när jag mådde dåligt. Det var ett missfall tillsammans med en oerhört stressig arbetssituation som lade grunden för det hela och kanske saknaden över att det inte blev ett tredje barn. Tusen kramar till dig, nu ska jag iväg och jobba. 🙂

      Liked by 1 person

      • Det var väldigt starkt och modigt av dig att dela med dig av detta, och jag blev väldigt berörd, och jag är otroligt glad att du idag mår så mycket bättre. Jag tycker inte heller man ska äta massa mediciner i onödan, men om man behöver och mår bättre av det, så ska man ju absolut göra det, och utan att känna skam och skuld. Det kan dock vara lättare sagt än gjort ibland… att du är öppen och berättar om detta, gör att du kan stå upp för dig själv, något som jag har haft väldigt svårt för, men har påbörjat den resan… Jag måste tyvärr avbryta här och gå och jobba, skriver mer under dagen 🙂 Tusen kramar till dig ❤

        Liked by 1 person

  1. Pingback: Idag är det ingen vanlig dag.. | Fru Månsson

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s