En helt vanlig söndag..

..men igår hade vi det extra lyxigt.

IMG_5283
Mittemot hotellet ligger parkeringshuset Anna där man kan se all denna fantastiska gatukonst. Jag blir glad i hjärtat när jag ser det.. Saken är den att på sidorna av huset så finns det ”konstverk” eller ristningar eller vad man ska kalla det och där är det förbjudet att måla graffiti men på denna sida är det fullt tillåtet. Det efterlevs faktiskt och varje gång vi besöker Malmö och går förbi Anna så är det alltid nya målningar eller någon som står där med ett antal sprayburkar för att göra något nytt. Jag undrar hur lång tid det tar för en målning?IMG_5286
Gillade denna också men så älskar jag grönt också. 🙂

IMG_5287

Eller varför inte ett litet hus! Vi gick runt lite på stan och bort mot gamla väster där vi stannade till vid en skola som heter Västerskolan.

IMG_5290

Jättefin väggmålning på skolan och en väldigt trevlig lekplats. Det enda som var  tråkigt var att antalet ölburkar och en krossad spritflaska. Jag hoppas verkligen att de hinner städa upp innan barnen börjar på dagens skoldag så att ingen gör sig illa.

Vi gick till Vespa för att äta lunch och sedan var det dags för filmen.

IMG_5292
I filmen träffade vi fem känslor Glädje, Ilska, Vemod, Rädsla och Avund och fick följa deras resa i 11-åriga Jennys huvud. En kul idé och barnen gillade filmen men den kanske inte räckte ända fram. Jämför barnen med Big Hero 6 så var den en mycket större favorit hos dem.IMG_5294
Ofrivillig viktkur 😉IMG_5306 Efter bion gick vi och åt glass på ett nytt ställe vi inte sett förut som heter Köld och finns vid kanalen i Malmö. Supergod glass som verkligen kan rekommenderas. Vaniljglassen har en hint av citron och man får provsmaka om man vill innan man väljer sina smaker. 🙂

IMG_5308

Den ringde 🙂

Boulebar i Malmö

Igår klarades det sista 40 års firandet av. Jag, min man, min mans faster och hennes man, alla fyra är vi jubilarer detta året och tillsammans firade vi 200 år igår. Icke att förglömma lillkusinen som ligger i magen och kommer i december.

För att fira oss alla fyra hade min svägerska och hennes man, mina svärföräldrar och J:s mormor anordnat en överraskningskväll. Kvällen till ära hade vi slagit på stort även själva och bokat en hotellnatt i Malmö för att slippa ta oss hem på kvällen. Vi blev upphämtade utanför hotellet vid 16tiden och åkte hem till min svägerska och hennes man där det bjöds på champagne och tilltugg. IMG_5206Lagom med lite tilltugg och champagne.
IMG_5209 Älskar det här hörnet, har alltid velat ha en gungstol och detta är precis rätt stil. Någon som har tips om någon liknande får gärna höra av sig. Efter lite mer än en timme hämtades vi upp med taxi och fortsatte till nästa plats.IMG_5213 Vi hamnade på Boulebar i Malmö. De har boulebanor både utomhus och inomhusIMG_5215 Vi steg in i en fantastisk lokal som har varit ett gammal ridhus på 1800-talet och atmosfären var helt otrolig.IMG_5225 Såklart spelade vi boule också eller petanque som spelet heter i de flesta andra länder. Vi hade två banor och alla 11 (12 med lillkusinen) delades in i fyra lag, där vi alla mötte varandra. Mitt lag som hette Lillen kom tyvärr på jumboplats och K var inte helt nöjd. IMG_5232 Lillen på bana två möter Kämparna som bestod av min svägerska och E. Det gäller att komma närmast Lille som den lilla bollen heter och varje lag har sex klot var, släta eller räfflade.IMG_5227 Ni vet väl att boule är på blodigt allvar.IMG_5229 E utvärderar innan sitt kast för lag Kämparna.IMG_5233 Stilstudie för lag Lillen.
IMG_5243IMG_5246Härligt med alla dessa glödlampor i taket.
IMG_5261 Jag mellan svärfar och min man.IMG_5262 Servitriserna presenterar maten som var underbart god.

IMG_5266 Första gången jag provat musslor och till min förvåning så gillade jag det. IMG_5265 Mätta och belåtna. Vilket fantastiskt ställe, jag rekommenderar det varmt och åker gärna hit fler gånger. Vi beslöt oss för att gå vidare för att kolla in det nya konserthuset.IMG_5276

På väg till Malmö live. Tyvärr fick vi avvika från sällskapet då E nästan höll på att somna men jag vet att de andra avnjöt en riktigt härlig utsikt på skybaren.

Stort tack finaste Sofie, Jakob, Ulla, Claes och Karin för att ni bjöd och fixade med allt detta. En kväll att minnas.

De fem saker människor ångrar mest på dödsbädden…

För några år sedan gav den australienska sjuksköterskan Bronnie Ware ut en bok som hette ”The top five regrets of the dying”. Hon jobbade med människor i livets slutskede och i sin kontakt med patienter upptäckte hon ett mönster bland de tankar och funderingar som många människor har innan de lämnar jordelivet bakom sig.

Det är tänkvärda saker hon tar upp på sin lista och hon skriver bland annat att:

”Många inser inte förrän i slutet av livet att lycka är ett val”

Vilka är då de fem vanligaste sakerna?

1. Jag önskar jag hade modet att leva enligt mina egna drömmar, istället för att leva så som det förväntas av mig.

Det vanligaste som människor ångrar med sina liv är att de inte vågade vara sig själva och leva sitt liv som de ville. De tänkte hela tiden på alla andras behov och önskningar. Jag tror att detta är väldigt vanligt och det börjar när vi är små. Istället för att lära oss att även se våra egna behov kombinerat med andras så fostras vi att från ganska tidig ålder bortse från de signaler som kommer inifrån för att rätta oss efter alla andras. Automatiskt blir det då att vi lägger mindre fokus på att se vad vi själva vill och lägger all vår energi tex på att leva upp till det vi tror är våra föräldrars och omgivningens förväntningar. Det finns egentligen inget som säger att vi själva inte hade kunnat balansera detta mer. Våga lyssna på dig själv, du vet vad som är bäst för dig!

2. Jag önskar jag inte hade arbetat så hårt.

Detta gällde alla män som Bronnie arbetade med och jag kan också se paralleller med min egen man. Men vad gör man när arbetet nästan känns som en hobby? Inte för mig då men för min man. Jag har sedan min utmattningsdepression för några år sedan verkligen ändrat min inställning i denna frågan och familjen kommer alltid först.

3. Jag önskar jag hade haft modet att uttrycka mina känslor.

Har du någon gång begravt dina känslor för du tycker att det är bättre att tex hålla sams. Eller tänker du kanske att så länge man inte pratar om något så är det inget problem. Du är inte ensam. Problemet med att inte visa sina känslor gör också att du undertrycker ett behov av att lyssna på dina egna signaler. När du undviker att prata om det som gör dig tex upprörd utan bara samlar på dig riskerar du att bli bitter och utveckla sjukdomar relaterat till detta.

Det går aldrig att styra hur någon annan känner när de konfronteras. Ibland är det viktigt att ta tag i saker istället för att ge näring till bitterhet och missförstånd till det som växer inom dig. Om konfrontationen inte går så bra så kanske relationen inte heller var den bästa. Att våga prata om saker och ting är också det bästa sättet att utvecklas tillsammans och ta en kärleks eller vänskapsrelation till en ny och hälsosammare nivå.

4. Jag önskar jag hade hållit kontakt med mina vänner.

Denna har jag själv börjat bli bättre på men jag känner att det är långt kvar. Finns så många fina människor som jag träffat i mitt liv och som jag tycker så oerhört mycket om. Jag vill inte förlora er!!

5. Jag önskar att jag hade unnat mig att vara lyckligare.

Lycka är ett medvetet val. Tyvärr hindrar vi oss många gånger själva från att se det. Det är viktigt att se vad vi fokuserar på. Även här spelar det in att vi är fast i mönster där vi är rädda för vad andra ska tycka och tänka om oss. Det är inte vad andra tycker som gör dig lycklig. Du måste själv se över ditt beteende och dina val och fundera på vad som gör dig glad och får dig att skratta. Jag själv är ett stort fan av existentialism och tanken att när du tror att du inte gör något val så har du faktiskt gjort det.

Livet är fullt av valmöjligheter, välj kärlek, välj lycka genom att göra medvetna val och bli lite modigare. Jag är helt övertygad om att du tjänar på det. Önskar er alla som läser en fantastisk helg. Kramar 🙂Finland2011 113

Skapa din egen sol, min övertygelse är att du har större inflytande över dig själv än du tror. Ha en fantastisk helg.

Hur tänkte du där?

När K föddes var jag inte beredd på känslorna som överväldigade mig. Jag hade mest tänkt på förlossningen med fokus på att överleva den utan att gå under i smärta. Tankar på vad som skulle hända efteråt hade inte föresvävat mig. Min största rädsla var att tappa kontrollen över situationen. För att inte göra detta läste jag på, förberedde mig in i minsta detalj men inget hade kunnat förbereda mig på de känslor som ens barn väcker inom en. Kärleken till dem är större är kärleken mellan mig och min man och jag hade gladeligen gett mitt liv för att de skulle behålla sitt.

Det var inte kärlek vid första ögonkastet utan mer en ömhet och en insikt om att flickan som låg i min famn var någon som jag och min man skulle lära känna och fostra många år framöver. Med insikten kom ansvarskänslan att jag som mamma skulle bli någon med stort inflytande över mina barns liv och det  kändes lite skrämmande.

När Mini (som K hette i magen) låg hos mig i sjukhussängen kände jag mig närmare mina egna föräldrar än jag någonsin gjort förut. Inuti började en litet frö av oro gro och jag började reflektera över relationen tlll mina föräldrar och valen de gjort i livet som indirekt eller direkt har påverkat mig.  Det är inte säkert att jag hade gjort samma val men jag är övertygad om att de allra flesta föräldrar utgår från den stund de befinner sig i och väljer där och då. Alltid med barnens bästa i första hand. Det är lätt att vara efterklok och kritisk när något har skett eller hänt men när valet görs får barnen helt enkelt lita på att vi föräldrar verkligen försöker göra vårt bästa. Ingen är perfekt.

Kruxet med att vara föräldrar är att det är ett otroligt svårt jobb. De beslut som man fattar åt barnen innan de är myndiga och sättet vi föräldrar behandlar dem på kan vara avgörande för hur de klarar av inträdet till vuxenvärlden. Det kan också vara avgörande för hur de i sin tur behandlar sina barn.

Jag har bara ett enda recept som min mamma har lärt mig och det är kärlek, kärlek, kärlek. Mitt eget är hennes råd kombinerat med att det ok att göra misstag. Det är viktiga är att stå för dem och prata om dem. När barnen gjort något dumt så kanske inte hårda ord alltid är det som ska till först utan ibland räcker en fråga långt. Hur tänkte du där?
kK när hon var två år, nästa år blir hon tolv. Tiden går…

Mammografi

mammografi

Förra veckan hämtade jag in posten som vanligt och där låg ett brev till mig. Klart jag blev nyfiken eftersom jag inte brukar få brev. Öppnade det genast och insåg att passera 40-årsstrecket även innebär kallelse till mammografi.

Kändes läskigt samtidigt som jag känner mig privilegierad över att de har koll på oss 40-åriga kvinnor. 😉

Denna veckan var det således dags, en veckas framförhållning i en kallelse borde nästan vara omöjligt i vår tid men det fungerade. Jag lämnade jobb på tisdagen för att ta mig till Eslöv för att röntga mina bröst.

Mammografimottagningen i Eslöv innebär att gå in mellan dörrarna i en ”hall” som är större än rummet som finns innanför de sista automatiska dörrarna. Där inne satt två kvinnor och en man, två stolar var fortfarande lediga. Jag anmälde mig och slog mig ner. 20 minuter tillgodo och väntrummet kändes allt annat än välkomnande. Ångrade att jag inte tagit med en bok och i brist på bättre bläddrade jag igenom en specialtidning som profiterar på oss kvinnors ängslan över våra kroppar och vår stora längtan att känna en acceptens till den egna kroppen. Jag har i alla fall problem med att förhålla mig till min kropp.

Dörren öppnades och en kvinna kom ut. Mannen var hennes sällskap och de gick. Nästa kvinna kallades in. 10 minuter senare gick hon ut och nästa in. Jag satt och upplevde en viss likhet med löpande bandprincipen där jag snart skulle bli nästa kvinna på bandet.

Enligt en broschyr som fanns i väntrummet drabbas var nionde kvinna av bröstcancer. vilket gör att denna cancerform är den vanligaste bland oss kvinnor. Dödligheten i denna diagnos kan minskas med 20-40 % genom tidigt upptäckt med mammografi.

Jag blev inkallad. Fick upprepa mitt personnummer och ta av mig på överkroppen. Kände mig inte så utlämnad som jag trodde. Fick gå fram till den vita röntgenapparaten med den svarta plattan. Sköterskan placerade mitt högra bröst på plattan och pratade om att det skulle kännas ett tryck. Det är viktigt att det blir ett visst tryck för bildkvaliténs skull.

Jag tror sällan att jag känt mitt bröst så ihoppressat. Det var på gränsen till att göra ont men inget som jag inte stod ut med. Det blev 3 bilder till efter det. 2 bilder på varje bröst  samtidigt som jag fick frågor om jag åt p-piller, hade hormonspiral och om jag hade opererat brösten. Förstår att sista frågan liksom de övriga var en rutinfråga men eftersom jag inte har de största behagen kunde jag inte låta bli att le när jag svarade på frågan.

Besöket tog mindre än 10 minuter men är livsviktigt och jag är glad att vi kvinnor har denna möjlighet i Sverige. Upptäckande av en tumör i tid räddar liv.