Livet är inte direkt spegelblankt…

…för vissa och för andra leker det. Jag pratade med en väninna häromdagen som konstaterade att livet kan vara tufft emellanåt. Jag har tänkt mer på det och visst kan jag hålla med henne men det känns också som om livets hårdhet drabbar vissa personer mer och vissa mindre. Det är svårt att säga vad det beror på.

När jag gick i gymnasiet var mitt humör väldigt upp och ner. Jag fick inga rena ångestattacker som jag fick under min depression men jag kände av ångesten i mindre skala och jag oroade mig för allt möjligt. Jag visste aldrig när den skulle dyka upp och när jag försökte förklara det för en av mina bästa kompisar som jag hade då sa hon bara: Ångest vad är det? Hon hade aldrig haft känslan av att må riktigt dåligt och själv hade jag brottas med det länge. Jag kom ihåg hur förvånad jag blev, hade hon verkligen aldrig mått så dåligt eller ville hon inte erkänna det. Jag tror faktiskt att det var det förstnämnda men det fascinerade mig samtidigt.

Under skoltiden hade jag en känsla av att inte vara värd lika mycket som andra oavsett hur mycket jag ansträngde mig. En dag skulle de minsann komma på mig och inse vilken bluff jag var. Ironiskt egentligen,  för jag hade det ganska lätt i skolan och jag behövde inte anstränga mig nämnvärt för att nå bra resultat. Samtidigt var skolan min trygghet och det enda som jag kunde ha kontroll över.

Jag har alltid varit en överlevare. Konstaterat min situation, tagit tag i den och gått vidare. Det låter enkelt men det har det inte alltid varit. En stor del som bidragit är att jag har haft stöd runtomkring mig både av människor som jag känt och människor som mer eller mindre bara gästspelat i mitt liv. Gemensamt har de försett mig men den styrka som jag behövt för att rannsaka mitt inre, rannsaka mina tankar, lyfta mig upp och gå vidare.

Jag tänker på de människor som inte fått detta stöd eller de som fått det men inte kunnat acceptera det eller de som upplevt saker som ingen levande människa ska behöva gå igenom. För dessa människor är livet allt annat än lätt och jag känner en större förståelse för min väninnas ord. Ibland är livet helt enkelt orättvist.

IMG_4754Livet är inte alltid så spegelblankt och klart utan det kan finnas en hel del hinder på vägen som behöver övervinnas på ett eller annat sätt.  Vissa kan uttrycka sitt mående med ord men långtifrån alla. Vi kan aldrig veta hur en annan människa mår, vi kan bara finnas där för dem. Jag hoppas jag får er att tänka till kanske finns det någon som behöver just dig där ute.

Samtidigt med alla dessa funderingar vill jag passa på att önska alla som läser en fantastiskt helg. Sista semesterhelgen för min del så jag tänker verkligen klämma ut den till det yttersta. Kramar.

9 thoughts on “Livet är inte direkt spegelblankt…

  1. Livet kan verkligen vara tufft emellanåt, och ibland känns det väldigt orättvist. Jag har haft många motgångar i mitt liv som jag har kämpat mig igenom, men dom har ju även format mig till den jag är idag. Dock har dom senaste fem åren nog varit dom tuffaste, men jag tror även att de senaste händelserna liksom har finslipat min personlighet. Jag är nog idag ändå ganska nöjd med mig själv. Jag vet vad jag vill och är nog rätt stolt över mig själv, men det har varit en lång väg att vandra. Tack för ett fint inlägg.

    Liked by 1 person

    • Tack själv för att du delar med dig av dina tankar och funderingar. Tror vi är många som har det tufft emellanåt men av någon anledning finns det också de som verkar ha tufft hela tiden och det är ju inte riktigt rättvist. Undrar varför det är så? Men om man reser sig och går ut ur en kris så blir man starkare men tyvärr orkar ju inte alla som du och jag. Får känslan att du kämpat mycket själv eller har du haft stöd? Jag är stolt över dig också och inte heller jag skulle vilja vara utan de upplevelser jag haft men ändå anledningen till att jag säger det är ju för att jag klarat av dem. Om jag inte hade gjort det så hade jag nog inte lev idag. Tankar kan verkligen ta över och konsumera en helt. Kramar ❤

      Liked by 1 person

      • Det är nog många som dagligen kämpar för att hålla sig ovanför vattenytan, men precis som du säger så verkar en del drabbas hela tiden. Jag tror också att om man inte hinner bearbeta sina sorger, innan nästa kommer, så blir det desto svårare att ta sig upp. Jag upplever också att många fastnar i sina problem, ibland måste man bara gå vidare och lägga saker och ting på hyllan (det är kanske lättare sagt än gjort), jag tror att det är lätt att hamna i nåt ekorrhjul om man ältar sin problem för mycket. Jo, jag har fått kämpa mig igenom mycket på egen hand, men eftersom jag är lika stark och tuff som du, så har det gått rätt bra ändå 😀 …och precis som du skriver, när man väl har tagit sig igenom, så vill man inte vara utan just den händelsen. Tack för att du delar med dig, och tack för att du finns, och för att du lyssnar. Många kramar till dig ❤

        Liked by 1 person

        • Kloka reflektioner från dig. Älskade dina bilder från Bergkvara så många fina. Du är duktig på detaljer och du verkar ha haft underbart väder den dagen. Perfekt för foto! Tack för att du uppskattar att jag delar med mig. Jag kan nog lätt bli personlig men tror jag håller det på en lagom nivå och jag vill nog också att ångest inte ska vara skamfyllt, för många i vår ålder och äldre är det fortfarande det men tror det är bättre för en del yngre. Tror dock kanske ibland att unga som har det jobbigt kanske inte alltid får det stöd de behöver, samtalsterapi är tex minst lika viktigt som medicinering. Många kramar till dig med. 🙂

          Liked by 1 person

          • Roligt att du gillar mina bilder, tack 😀 Det var ju helt underbart väder, sista lediga fredagen innan jag skulle börja jobba igen. Ute vid Bergkvara var det fantastiskt fint. Blir kanske ett besök på deras julmarknad i år. Det är absolut bra att vara öppen med oro och ångest, och precis som du skriver så är det ju fortfarande skamfyllt, men det börjar luckras upp, känns det som, och det är bra tycker jag. Min dotter har haft det ganska tufft också, och det är inte helt enkelt att få hjälp, man måste verkligen stå på sig, känns det som, och det orkar man kanske inte. Många kramar tillbaka 🙂

            Liked by 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s