Inne på min fjärde semesterdag och pionerna har äntligen slagit ut. Barnen har följt med J till jobbet och jag har varit själv i mer än 8 timmar. Det känns ganska underbart. Inte det att jag inte vill umgås med min familj men det är skönt med den där tiden som inträffar så sällan. Tiden man får vara själv hemma. Nu skulle jag ju kunnat legat på latsidan, läst en bok, gått en runda i det vackra vädret, badat eller bara slappat men nix.

Jag har njutit av att äntligen kunna tvätta alla fönstren, städat vardagsrummet, köket, tvättstugan, toaletterna. Det känns faktiskt skönt att bara gå runt och pyssla, lyssna på bra musik. Emellanåt lägger jag in ny tvätt i maskinen, hänger upp den blöta och tänker att jag har det faktiskt rätt bra. Det enda som är konstigt är att tiden går så fort och jag har fortfarande en hel del kvar att göra. Kände dock för att ta en liten paus och blogga och dricka te innan jag fortsätter. Allting har sin tid 😉

Min vad känns återställd och igår var jag ute och sprang. Satsade på att springa 5 km på 30 min men när tiden tagit slut så sa Runkeeper att jag sprungit 4.99 och snittid var 5.88. Borde rimligtvis innebära att jag klarade mitt mål och att det enbart var Runkeeper som krånglade eller så var jag 100 otäcka meter ifrån. Kör på att jag inte klarade det men denna sommaren ska det gå, jag vill springa under 30 minuter. Hur svårt kan det vara?

Belöningen för att jag försökte i alla fall kom på kvällen när jag var hemma hos grannen. Hennes man var borta och barnen iväg. Vi satt ute och åt kvällsmat och drack rosé. Pratade om allt möjligt  och det var underbart trevlig och mysigt. Avslutade med en stor kopp te och bara njöt av värmen som dröjde sig kvar. En perfekt kväll.

Nej, nu ska jag upp och jobba igen men det var skönt med en liten paus. Ha en riktigt fortsatt bra dag! Kramar.