Mina föräldrar bor ute i granskogen med naturen intill husknuten. Från den stora asfalterade vägen leder det en grusväg fram till deras hus. Vägen kantas av skog på bägge sidor och är fylld av gropar som i sin tur är fyllda av småsten.  I mitten av vägen växer det grönt frodigt ogräs. Här har jag traskat, cyklat och åkt bil ett antal gånger i mitt liv.  Varje sommar har jag sett ormar ligga på vägen, påkörda eller snabbt ivägslingrande.

Fingerborgsblommorna står som alltid mot ladugårdsväggen men lupinerna och den stora myrstacken finns inte längre. Trekantiga stenen är fortfarande kvar och häxhålet finns där. Det ser helt annorlunda ut nu än när jag var liten.  Naturen förändras lite varje år och det är inte alls nu som då.

Nästan varje sommar hittade jag en orm, nära huset, under bilen eller solandes på den svarta stenen. Jag minns att när mormor levde så lyfte hon bort ormen och bar den till myrstacken. När den släpptes ner översållades den av myror.

Här finns fortfarande en del ormar. Igår såg vi en lång svart snok och en kopparorm.  Mamma berättade att det fanns ett snokpar som hade ett litet hus vid husgrunden för ett par år sedan. Pappa blockerade boet med en tegelsten. Snokarna var försigkomna av sig och försökte putta bort den men lyckades inte. Min gissning är att de bor kvar där i närheten.

Allt prat om ormar gjorde att K vägrade gå ut i trädgården, fast både hon och E gick faktiskt ut en runda för att titta på kopparormen som egentligen är en ödla.

När jag är hemma hos föräldrarna brukar jag och mamma också alltid ta en tur i de göingska skogarna för att titta på trakterna där släkten bott. E följde med oss och idag besökte vi Graveboda för att besöka en gammal kvarn som vi hittade förra året .

Kollade både lingon och blåbärsris också och kan rapportera att det finns bär men inga mogna än, men snart så.