Halvdöd men som tur är inte utdöd

För lite mer än två år sedan så träffade jag en tjej som bara var helt supertrevlig. Vi har följt åt lite på sociala medier men idag hade vi stämt träff för att ut och springa och bara umgås.

Lite ångest, för jag har inte sprungit sedan vårruset den 4:e maj. Det gick bra! Till och med bättre än bra och det blev strax över 7 km fast i lite långsammare tempo än vanligt. Ja inte beroende på henne då, utan snarare på mig. Ändå kändes vi märkligt samspelta.  När vi närmade oss sista biten så kände jag mig halvdöd men samtidigt väldigt belåten och stolt över mig själv. Det här gjorde jag bra och jag hoppas att vi har startat en trend där vi kan träffa varandra lite oftare även fast det är en si sådär 35 minuters bilfärd emellan.

Efter löpturen avnjöt vi en supergod jordärtskocka och blomkålssoppa, sittandes på deras verandatrappa och det kändes faktiskt som om sommaren äntligen gjort sitt intåg.

Om du läser det här så vill jag tacka för en oerhört energigivande sen eftermiddag/kväll, hur härligt som helst och jag ser redan framemot nästa gång och naturligtvis till loppet den 3 juli. Jag är ganska säker på att jag hänger på förutsatt att mannen passar barnen och då satsar jag nog på milen. Så nu var det sagt och det kändes bättre än bra. 🙂

IMG_2699Jag är inte utdöd, i alla fall inte än 😉

4 tankar om “Halvdöd men som tur är inte utdöd

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s