I Göinges skogar

Mina föräldrar bor ute i granskogen med naturen intill husknuten. Från den stora asfalterade vägen leder det en grusväg fram till deras hus. Vägen kantas av skog på bägge sidor och är fylld av gropar som i sin tur är fyllda av småsten.  I mitten av vägen växer det grönt frodigt ogräs. Här har jag traskat, cyklat och åkt bil ett antal gånger i mitt liv.  Varje sommar har jag sett ormar ligga på vägen, påkörda eller snabbt ivägslingrande.

IMG_8512

Fingerborgsblommorna står som alltid mot ladugårdsväggen men lupinerna och den stora myrstacken finns inte längre. Trekantiga stenen är fortfarande kvar och häxhålet finns där. Det ser helt annorlunda ut nu än när jag var liten.  Naturen förändras lite varje år och det är inte alls nu som då.

Nästan varje sommar hittade jag en orm, nära huset, under bilen eller solandes på den svarta stenen. Jag minns att när mormor levde så lyfte hon bort ormen och bar den till myrstacken. När den släpptes ner översållades den av myror.

IMG_8499

Här finns fortfarande en del ormar. Igår såg vi en lång svart snok och en kopparorm.  Mamma berättade att det fanns ett snokpar som hade ett litet hus vid husgrunden för ett par år sedan. Pappa blockerade boet med en tegelsten. Snokarna var försigkomna av sig och försökte putta bort den men lyckades inte. Min gissning är att de bor kvar där i närheten.

Allt prat om ormar gjorde att K vägrade gå ut i trädgården, fast både hon och E gick faktiskt ut en runda för att titta på kopparormen som egentligen är en ödla.

När jag är hemma hos föräldrarna brukar jag och mamma också alltid ta en tur i de göingska skogarna för att titta på trakterna där släkten bott. E följde med oss och idag besökte vi Graveboda för att besöka en gammal kvarn som vi hittade förra året .
IMG_4171 IMG_8508
IMG_4169 IMG_4173 IMG_4174 IMG_4176Kollade både lingon och blåbärsris också och kan rapportera att det finns bär men inga mogna än, men snart så.

Lill-kusinen

Mina barn kommer att få en lill-kusin i december månad. Det blev glädjeyra i det Månssonska hemmet. Jag blev jätteglad och ser framemot att få en liten inom familjen igen.

K har längtat efter en lill-kusin att ta hand om och har erbjudit sig att passa hen hur ofta som helst (kan vara att hon ångrar sig sedan ;-). Vi alla spekulerar i om det är en pojke eller flicka men är lika glad för vilket. En sak är säker, i K har lill-kusinen en lojal kusin alla redan.

E har varit lite svalare i sitt mottagande och hade helst velat ha en lill-kusin i samma ålder. Hon har dock börjat ändra sig och med det se vissa fördelar och mer eller mindre utsett lill-kusinen till hennes blivande ”elev” Hon ska lära hen att inte peta i näsan för det gör man inte. Lill-kusinen kan också användas som ett blivande vapen mot storasyster (Sofie, jag ska göra allt för att detta inte ska inträffa 😉 ). Igår hade vi nästkusinerna O och E på besök. Tillsammans med E sprang de runt och jagade K när E sa med ett finurligt leende: Jag ska göra lill-kusinen till medlem av vårt gäng och lära lill-kusinen allt jag kan om viktig militär strategi.

Jag undrar vad detta ska sluta? En sak vet jag,  lill-kusinen, du kommer att vara efterlängtad av många när du väl kommer ut från den varma trygga tillvaron i magen. Vi längtar redan! ❤IMG_4149 IMG_4150 IMG_4148 IMG_4147

Milen och havskajakpaddling

Efter en ultimat trevlig fredagskväll med vänner och något sent sänggående så vaknade jag 04:57 på lördag morgon, supertaggad och nervös inför mitt kommande lopp i Kristianopel tillsammans med Britt och Annso.

Britt har jag känt sedan första klass i grundskolan och vi hamnade även i samma gymnasieklass. Där lärde vi känna Annso, som är världens mest omtänksammaste person jag någonsin träffat.

Vi samlades hemma hos Annso som bor precis vid havet i Blekinge och samåkte till loppet. Jag kan säga att jag var tveksam om jag skulle anmäla mig till 5 eller 10 km, men med facit i efterhand är jag glad att det blev 10. Anledningen till att jag säger det är naturligtvis för att jag klarade av det och utan några större men. Det längsta jag sprungit innan var 8,5 km och det var i oktober förra året. Då skadade jag både höft och knä samtidigt,  ingen rolig känsla. I år hade jag sprungit runt 7 km som mest.

När jag närmade mig 7km-skylten kände jag mig trött. Envis som jag är ( ja liknelsen med åsnan passar verkligen på mig om jag bestämt mig för något) skulle jag bara genomföra det. Det blev 8, 9 och äntligen såg jag målskylten. Annso tog och gjorde en video av min målgång och det ser ut som jag stapplar in men känslan. Känslan av att klarat av en mil var fantastisk och jag gjorde det på 1:03:11. Jag höll hyfsat samma tempo. Det sackade av lite de sista kilometrarna och svetten lackade men detta ska jag göra fler gånger. Nu vet jag att jag kan,  så det gäller bara att hålla igång. Är helt övertygad om att all styrketräning med Emma stärkt min core och gjort mig till en bättre löpare.  Jag har en något sittande löpstil som säkerligen skulle må bra av ytterligare justeringar men det är bara att jobba på.

uppvarmning

Uppvärmning inför start, både 5 km och 10 km springer tillsammans.

slut

Så här kände jag mig när jag kom i mål, totalt slut och lite lätt okontaktbar.

antligen

Men det vände snabbt och då blev jag så här glad. 🙂

medalj

milenKänns så otroligt skönt att klarat denna och både Annso och Britt tror jag satte personligt rekord. 🙂 Efter loppet satt vi vid havet och njöt av en picknick som Annso och hennes man fixat ihop. Underbart gott och välförtjänt.

På eftermiddagen när vi kom hem till Annso, ladda vi upp med lite kaffe/te och sedan prövade vi på att paddla havskajak. Otroligt roligt och underbart härligt. Vad skönt att bara stanna upp mitt i paddlingen och åka på vågorna.
kajakkjol

Inte helt lätt att sätta sig i kajaken men Annso hjälpte mig och i slutet tog jag mig ut själv. Vi hade fina ”kjolar” för att inte bli blöta om benen.havskajak

paus

Paus på Tromtö där vi även gick en promenad och satte oss på udden.tromto paddling

span

basta

Tack bästa Annso och Fredrik för underbart god mat och en härlig dag, som ni hade fixat och grattis till era tider. 🙂

Annso och Britt, nu får vi minsann se till att det inte blir så lång tid till nästa träff och dessutom få med oss både Jenny och Nette. Kramar till er så fantastiskt roligt att få träffa er igen efter alla dessa år. Kändes precis som då, avslappnat och härligt.

Den finaste överraskningen

På fredag eftermiddag efter jobb tog jag tåget in till Malmö för att träffa min fina kompis Sara. Jag var stressad och uppriven för att det hade hänt en tråkig sak på eftermiddagen och humöret var inte på topp.

Vi hade stämt träff vid kanalen utanför MQ och vi satte oss på trapporna vid kanalen och började prata. Plötsligt kommer min svägerska förbi. Hon jobbar, bor i Malmö och är helt underbart trevlig.  Jag undrade om hon inte ville sitta ner en stund. Vi pratade på om allt möjligt och jag nämner min kompis Cecilia. Precis när jag säger hennes namn känner jag en hand på min axel. Det är Cecilia. Cecilia som inte alls bor eller jobbar i Malmö.

Det går upp ett ljus. Jag vänder mig mot Sara och säger: Det känns lite planerat. Hon ler ett finurligt leende och jag inser att visst är det planerat. Jag fylls upp av en inre känsla av glädje och känner mig varm i hela kroppen.

Sara har gjort detta för att fira min kommande 40-årsdag. Tack för den bästa överraskningen på länge, att få träffa dig och alla dessa tjejer som jag tycker så mycket om och att bara få vara. Jag kunde inte önskat mig en bättre present eller överraskning. Tack Sara, Sara, Cecilia, Sofie och Camilla för att ni gjorde min kväll helt fantastisk och för att ni är så underbara vänner.

IMG_4045

Tack för att du är en så underbart fin vän, Sara!

IMG_4049

❤ Här sitter vi och njuter av Cava och chokladdoppade jordgubbar i helt underbart väder.

IMG_4051

Coola och klokaste Cecilia som är så lik mig när det gäller många saker, fast kanske inte coolheten då, den har jag aldrig varit bra på.

IMG_4054

Sofie som jag känt i 17 år. Sett dig växa upp från tonåring till en helt underbart fin kvinna som verkligen tänker på allt och alla. Så glad att du finns i vårt liv.
IMG_4053

IMG_4146

Andra Sara hade vikt en underbart fin pappersblomma. Älskar den! Otroligt fint gjord och av fantastiskt papper. Tack! ❤
IMG_4067

På tapasrestaurangen Escama i Malmö hade vi äntligen blivit alla sex när finaste Camilla anlände <3. Vi hade fantastiskt väder, god mat och bara helt underbart trevligt.
IMG_4060

Menyn, det var väldigt gott.IMG_4061

I väntan på maten men då fick jag också min present i form av väldigt fina örhängen från Drakenberg Sjölin. Älskar örhängen. 🙂 Fick också ett jättefint kort som jag tänkte rama in.

IMG_4145
IMG_4086Efter Escama tog vi kaffe/te och lite sött på Condeco där vi också rundade av. Perfekt avslut på en perfekt kväll och antagligen en perfekt uppladdning inför loppet jag hade på lördagen, för det gick över förväntan.  Tack än en gång! ❤

Längtar fortfarande…

..och idag är jag på betydligt bättre humör. Tack alla ni som säger åt mig att inte ställa så höga krav på mig själv. Jag behöver nog påminnas då och då. Semester ska vara mer bara vara än måste och borde.

Jag är tacksam för alla ni fina människor i mina närhet, gamla vänner, nya vänner, bloggvänner, kollegor, bekanta, träningskompisar, släktingar och andra som förgyller mitt liv. Ni anar inte hur mycket det betyder att ni tänker på mig och jag hoppas att jag kan vara ett lika fint stöd när någon av er behöver det.

Ni kanske har märkt att det inte publicerats några träningsinlägg denna veckan. Det beror på att jag har och har haft problem med vaden. Avsaknaden av träning har bidragit till mitt något griniga humör denna veckan men inte enbart. Träning är bra vid frustration och det ger mig jättemycket. Har ett lopp inplanerat nu på lördag som jag hoppas kunna genomföra. Håll tummarna för mig och min vad!

I väntan på träning så duger promenader med familjen minst lika bra. 🙂IMG_4033
IMG_4029