När jag var liten…

..så fanns det många gånger som jag kände mig ensam. Vilse i världen runt omkring mig. Svårt att förstå vad som förväntades av mig. Inte av de vuxna utan snarare av de som var i samma ålder som jag. Jag var äldre än de i samma ålder men ändå inte. Jag kände mig som en liten vuxen i barnskor.

Många gånger gjorde jag exakt som jag blev tillsagd. Om jag inte kände mig kränkt förstås, då dök den tjuriga sidan av mig upp. Kombinera det med egenskapen envishet och du kan nog tänka dig att jag inte var den lättaste att hantera. Mamma var envis också.

Många gånger efter våra gräl så blev det en kamp om vem som skulle falla tillföga och be om förlåtelse först. Jag förlorade oftast, utom i de fall då jag antagligen var så tjurig och envis att jag absolut inte tänkte ge mig. Då kom mamma och bad om förlåtelse.

Många gånger under min uppväxt så skrek jag att jag hatade henne. Inte för att det var sant utan för att såra henne så mycket som möjligt för att hon skulle förstå att jag kände mig sårad och kränkt. Som vuxen inser jag ju att det inte är bästa sättet men som barn utgår du från helt andra perspektiv.

Pappa och jag grälade en del också men aldrig på samma sätt.  Jag kan inte komma ihåg att pappa någonsin sagt förlåt till mig eller jag till honom. Jag vet faktiskt inte varför eller så har det hänt men av någon anledning kan jag inte minnas.

Det bästa jag visste när jag var riktigt liten och skulle somna var när pappa satt bredvid och kliade mig bakom örat. Jag var tvungen att blunda för om jag öppnade ögonen så slutade han. Jag älskade de stunderna och jag kände mig så älskad just då.

Det där med att passa in är inte alltid så lätt varken som barn eller vuxen. Att hitta sin plats och våga lita på att människor kan tycka om dig precis som du är. Det tycker jag om med vuxenlivet. Jag har hittat mig själv på många plan och vågar vara mig själv för det mesta.  Det bästa är att jag har märkt att människor tycker om mig ändå. Ja, inte alla då men som jag skrivit i något tidigare inlägg så går det inte att tycka om alla människor, precis som alla människor inte kommer att tycka om mig. Trevlig kan jag dock vara mot alla.

10

Tredje klass. K har kommenterat detta fotot med att tacka mig för att jag klippte av mitt hår inför tredje klass så att hon inte gör samma misstag. Jag hade en lång syntartofs i nacken och det var väldigt populärt just då.

tva

Två år gammal och en riktigt linslus. 🙂

4 thoughts on “När jag var liten…

  1. Tack för ett fint inlägg och för att du delar med dig. Härligt att höra att du för det mesta vågar vara dig själv, önskar att jag kunde säga det samma. Jag bråkade ofta med min mamma, pappa vågade jag inte bråka med, han kunde bli väldigt arg. Jag kan inte minnas att mamma någonsin sa förlåt… idag har jag ingen kontakt alls med mina föräldrar. Fina bilder på dig som liten, såg ut som du var ett riktigt charmtroll som två-åring 🙂 Ha en riktigt bra dag, kram!

    Liked by 1 person

    • Jag tror att det att vara med mig själv har kommit framförallt de senaste 5 åren, sen jag gick i terapi. Jag har reflekterat utan och innan och mycket under tiden jag var sjukskriven. Pappa kunde också bli väldigt arg och då började han räkna till finska på 10 och då visste jag att det var lika bra att försvinna. Tråkigt att du inte har kontakt med dina föräldrar men vet du om de lever eller inte? Ser du dem någon gång? Jag var nog ett charmtroll när jag var liten i alla fall upp till jag var en si så där 6-7 år sedan blev jag nog mer tillknäppt. Tack för att du också delade med dig. Det känns ändå på något sätt som vi har en hel del gemensamt men jag vet inte riktigt varför. Jag önskar dig en jättehärlig dag också. Kram ❤ 😀

      Liked by 1 person

      • Min pappa har varit frånvarande större delen av mitt liv, och min mamma och jag bröt kontakten för drygt 10 år sedan. Men båda lever, men ingen av dom bor här, och ärligt talat så saknar jag dom inte. Jag var nog ett charmtroll ungefär lika länge som du, och sen blev jag en mer inåtvänd och tänkande människa. Tycker också det känns som vi har en del gemensamt, och jag tycker det är roligt att vi har ”lärt känna” varandra. Ha en underbar dag, kram ❤

        Liked by 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s