Jag har både hört och läst ett antal gånger att många ser 40 år som det nya 30. Många av oss skaffar barn senare än vår föräldrageneration och när vi väl fyller 40 så har vi fortfarande småbarn.

Annat var det med min mamma. Året hon fyllde 40 blev hon farmor. Vad konstigt det måste ha känts för henne. Eller ja det vet jag inte men det är som om jag skulle blivit mormor i år. Skulle känts helt fel även om jag haft tillräckligt stora barn. Jag kan inte se mig själv som mormor på ett bra tag framöver. Mina barn är visserligen inte ens tonåringar än så det dröjer väl förhoppningsvis ett tag till.

Igår var jag och mannen på 40årsmiddag. Barnen hade vi lämnat hos farmor och farfar över natten. C som fyller år är alltid den perfekta värdinnan och igår var inget undantag. Allt var komponerat in i minsta detalj, gott och välplanerat. Välkomstdryck och plockmat som förrätt. Otroligt goda små rätter och chokladdoppade jordgubbar. Det vill jag också ha när jag fyller 40 till sommaren. Det blev en kväll med mycket samtal och nya bekantskaper. Supertrevligt!

Till rostbiffen serverade ugnsrostade rotfrukter och potatis med vitlökssås.

Alltid fräscht med blått, vitt och vitsippor nu när hela skogen är full av det. Vackert!

Det blev en lång härlig kväll och när vi avvek vid halvtvåtiden så fortsatte de andra medan jag och mannen traskade hemåt genom byn.