Vårruset 2015

Idag kom nummerlappen för vårruset hem i brevlådan. Jag är laddad men samtidigt lite lätt nervös. Känns som om det var ett tag sedan jag sprang 5km nu. Förkylningar och höft har varit i vägen. Uttryckte min oro för mannen som i sin tur påpekade att jag har ju hela två veckor på mig innan det är dags.

Nåja, ett par rundor ska jag hinna springa innan dess i alla fall. Väl i mål så vankas det picnickkorg tillsammans med tjejerna från RunForLife. Håll tummarna för mig!

Ett av mina mål i år är att springa milen så jag känner att jag behöver växla upp lite. Hade varit kul att springa Midnattsloppet eller Malmö höstmil och vi är ett par stycken som pratat om att springa tillsammans. Jag har fortfarande bara sprungit 8,5 km som längst och det skedde i höstas.  Med tanke på skador som dyker upp med regelbundenhet så får jag väl leva på hoppet och se vad facit blir.

Usch nu kände jag mig deppig, det där med milen känns lite oöverstigligt. Vissa människor bara springer och hux flux har de sprungit milen medan jag harvar under 5 km. Det är nu jag bör tänka på att för 1,5 år sedan sprang jag 800 m och var helt slut. 1 år sedan sprang jag i och för sig 3,8 men mycket långsammare och med kräkfärdighet under större delen av rundan.  Det går snabbare nu, kräkkänslan uteblir. Ska bara komma igång igen. Får se om jag kan hinna med en runda på torsdag eller fredag. Hade varit skönt. Kondition är inte min starka sida men nu med detta underbara väder och med en höft som är under behandlig så får det helt enkelt ta den tid det tar. 4 maj, here I come.

varruset

4 tankar om “Vårruset 2015

  1. Jag håller alla tummar, heja dig 🙂 Jag sprang vårruset för två år sedan, första gången i hela mitt liv som jag sprungit 5km, tyvärr så har det inte blivit så mycket mer löpning sen dess. Kanske dags att damma av löparskorna, och springa en runda 😀

    Liked by 1 person

    • Tack 🙂 det ska bli kul att springa och roligt att ha gjort det. Jag sprang 5 km för första gången i somras, helt övertygad om att jag skulle dö efteråt. Första gången som mannen sprang ute och när han sprungit en runda runt så tänkte jag att nu bryter han väl, men icke. Han fortsatte och då sa min envisa hjärna att det är bara att springa, nästa träd, nästa krök osv. Helt plötsligt hade jag sprungit 5 km något som kändes totalt omöjligt. Tycker det låter som en íde att damma av skorna. Kanske du kommer in i en second revival. 😉

      Liked by 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s