Äldsta tjejen har haft 3 stycken tjejkompisar på besök över natten. Igår var vi i den lokala ICAaffären och då handlade de lite olika godissorter för att genomföra ett smaktest.  De testade bubblig mjölkchoklad, hockeypuckar, Kina Wafer med mintkakaofyllning, Plopp med kaktus och päron samt klassikern Violtabletter. När de var klara så kom de ut med det som var över. När jag såg violtabletterna rös jag till. Jag har aldrig gillat viol men mannen tyckte de var rätt goda när han var liten varav följande äppel-päron konversation utspelade sig.

Jag och J diskuterar violtabletter efter att min dotter undrat om jag vill smaka.

Jag: Testade violtabletter när jag var liten och det var inget hit då heller!
J: Det är ingen större skillnad mellan jasminte och violtabletter.
Jag: Jo, jasminte är gott och viol är äckligt.
J skrattar: Ja, men det är blommor båda två

Ja ni ser, blommor båda två kanhända men milsvid skillnad enligt mig och mitt fall så vinner alltid te över godis fast jag kan inte låta bli att undra hur ett violte skulle smaka.

I dialogen ovan frångår jag egentligen en princip. Jag försöker tukta i mina barn att inget i matväg är äckligt utan bara mer och mindre gott eller ingen favorit, men godis är ju inte mat så då fungerar ju resonemanget, eller?

En annan sak som är konstigt också när det gäller barn (ja, i alla fall mina barn). De är inte jätteförtjusta i att testa nya maträtter men presentera dem för en ny glass eller ett nytt godis som de aldrig smakat innan och som enligt förpackningen kan ha väldigt udda smak så hugger de in. Gillar de sen inte det så äter de inte det mer. Tänk om det varit lika enkelt med mat.

Nu ska jag göra mig i ordning för Emmas träning, inlägg från det kommer någon gång under helgen. Ha en superbra dag och passa på att gå ut för här i Skåne så verkar det bli superväder idag. 🙂