Att gå över gränsen på gott och ont

Finland2011 459

Har man passerat en gräns så vet man nästan alltid när det har hänt. Ibland är det tydligt och ibland mer subtilt.  Ånger för att du vet att du inte kan ta tillbaka det som hände nyss. Utskällningen, mejlet, telefonsamtalet, orden, bekännelsen.

När jag var yngre så fanns där situationer då jag helt klart handlade i affekt, det vill säga att handla baserat på en känsla som man upplever just då för stunden.  Det gör jag fortfarande men mer sällan.

När det händer tror jag att jag har lärt mig något och att det är sista gången. Ibland så är det så och jag håller tyst och reagerar med eftertanke innan jag agerar. Andra gånger är det inte lika lätt. Det är lätt att handla i affekt för något man tror är rätt utan att inse att jag kanske i och med mitt handlande där och då sårar någons stolthet, känslor eller integritet. Ibland kan följderna bli långvariga. Andra gånger så passerar det som hänt ganska snabbt. Här kan nog en och annan stolthet få sig en törn och det är svårt när man sårat någons stolthet. Helt plötsligt så kanske det blir en fråga om prestige.

För några år sedan hade jag en kollega som kände sig illa behandlad av en annan kollega som jag hade en bra relation till. Istället för att låta de två reda ut sin konflikt så blandade jag mig i den. Jag led nämligen av att se och höra min fina kollega fara illa av den andra kollegans behandling. Följden blev att personen som jag konfronterade slutade hälsa på mig och nonchalerade mig ändå tills den dag jag fick reda på att jag var uppsagd. Då efter flera månaders iskall behandling så fick jag faktiskt en hälsning. Min lärdom: handla aldrig i affekt och konfrontera personen inför en massa och då menar jag en massa människor. Sådana här saker tas bäst i enrum så att ingen av de inblandade behöver som kineserna säger ”tappa ansiktet”.

Jag har aldrig varit speciellt konflikträdd. Denna sanning är på gott och ont. Det gör att det är svårt att trampa på mig för jag ryter till när jag känner mig illa behandlad men tyvärr innebär det också att jag ibland försöker utkämpa andras konflikter. Detta när jag istället kanske hellre skulle ta på mig den medlande rollen. Jag har den också men den behöver utvecklas.

Det enklaste hade varit att ha en tidsmaskin. Ibland när jag ser tillbaka så önskar jag att jag haft en, men inte alltid. 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s