Grannar!

IMG_1870

De finns i alla former och utförande och under åren har jag upplevt många olika typer av grannar. Rökande grannar, grälande grannar, yngre grannar, äldre grannar, ensamstående grannar, osynliga grannar, omtänksamma grannar, trevliga grannar, högljudda grannar och grannar som verkligen måste lägga näsan i blöt i allt som inte rör dem.

När jag bodde i en lägenhet i andra hand under mitt första högskoleår så tror jag inte att jag träffade på en enda granne.  Snacka om osynliga! Kanske det var bara jag som hade konstiga tider? Mitt andra år flyttade jag till ett studentrum och helt plötsligt var vi 24 stycken i samma hus. Det var verkligen ytterligheter men det blev betydligt trevligare!

Under en period bodde vi i Rörsjöstaden, Malmö. Mamman och dottern som bodde på våningen ovanför grälade ständigt.  Jag vet inte hur många gånger jag var och knackade på för att se att allt var ok. Ingen av dem verkade ha det så lätt och det var svårt att veta vem av dem som for illa egentligen. När vi flyttade saknade jag den ensamstående mamman i trappuppgången bredvid och det äldre paret som brukade passa K när jag skulle släpa ner all tvätt i tvättstugan. Det var guld värt.

Idag bor vi i en liten by och vi har haft förmånen att få helt förträffliga grannar. Jag är så glad. Det är inte självklart. Mittemot bor ett äldre par som är supertrevliga. De har alltid ett vänligt ord till övers och jag har fått låna både det ena och andra från dem. Bredvid oss bor ett gemytlig danskt par och om ni har en stereotyp bild  om att danskar är ett trevligt folk så stämmer detta in på pricken. Längre ner på gatan bor det en annan barnfamilj som vi umgås mycket med. När vår tvättmaskin gick sönder så fick vi till och med tvätta hos dem under ett par veckors tid.

Glömt att köpa mjölk? För lite bakpulver hemma? Skjuts till stationen? Blomsterpassning och trädgårdsvattning? Inga problem det fixar sig alltid med en bra granne i närheten.

Härligt när vi alla kan ställa upp för varandra och se varandra lite extra i vardagen. Jag vet att alla inte har det så och det känns hemskt när jag hör talas om grannfejder. Det känns overkligt, lite läskigt faktiskt. Grannen är ju ganska svår att bli av med och om man har barn och en dessutom en läskig granne, vad gör man då? Och hur kommer det sig att det startar grannfejder överhuvudtaget?

Med mina härliga grannar så kan jag bete mig lite som tjuren Ferdinand fast utan korkek luktandes på mina blommor och bara njuta.

Visste ni förresten att det finns ”Grannens dag” som infaller den 31 oktober varje år. Fast ska det behövas en dag för det egentligen? Grannar borde väl alltid vara snälla mot varandra?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s