Vi är alla olika..

Finland2011 361

Att vara mitt i livet är inte alltid lätt. Att stanna upp och reflektera över sin situation ska inte göras lättvindigt. Reflektion kan vara att ta djupare andetag än vanligt och analysera det som händer just nu. Det är inte att gruva, grubbla eller älta saker om och om igen. Att fastna i tankemönster som skapar orolighet och deppighet i vårt innersta gör ingen glad och ändå känns det som det är vanligt förekommande.

Jag har under hela mitt liv alltid velat vara omtyckt av min omgivning. För att uppnå detta har jag under mina 39 år hittills av och till gett avkall på min personlighet för att passa in i en form. De gångerna jag har strävat efter det så är det främst min oro över andra människors tyckande och kännande om det jag tänker och gör som har gjort att jag försökt uppföra mig på ett visst sätt.

Jämför det med förälskelse. Hur många har du, när du varit attraherad av en person även försökt intressera sig för dennes intressen utan att kanske alls känna för det egentligen? Allt för att hitta en samhörighet.

För några år sedan hade jag en väldigt klokt chef som genomskådade detta hos mig. Det hon sa fick mig att börja fundera. Hon sa: ” Mia, om det är något jag lärt mig om än ganska sent så är det att hur mycket du än anstränger dig så finns det människor som inte kommer att tycka om dig. Det är helt ok att inte vara omtyckt av alla och det är säkert så att du inte heller tycker om alla människor.”  Varför hade ingen sagt det till mig innan?

Hon har rätt så klart. Jag tycker om många människor men inte alla. Av någon anledning dock så har jag alltid velat att alla ska tycka om mig. Jag som är så snäll. Men det är ju inte det som det handlar om. Vi är alla olika och det är väl tur för tänk på hur tråkig världen hade  varit om vi alla hade varit stöpa i samma form med ingen variation alls. Hur roligt hade det varit om alla ens kompisar var likadana? Inte speciellt, jag tycker om alla mina vänner på olika sätt och precis som de är. Det är ju deras personligheter som gör att de är just de personer som de är.

Det jag älskar med att bli äldre är att det blir lättare och lättare att vara sig själv och det är härligt och underbart att upptäcka att det finns människor som älskar en för det också.

Länge leve den egna personligheten som gör oss så unika här i världen. Vi är alla olika och det om något är väl värt att fira. 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s